Lats

Hej alla!

Jag har nyligen fått en ganska smärtsam insikt, och jag börjar fan undra om det är helt hundra eller om jag faktiskt har lite känslomässiga störningar på vissa plan. Vad det handlar om är i princip detta:

Jag har haft tjej nu i fyra månader. Det har varit upp och ner och dramatiskt, men nu har vi insett att vi verkligen tycker väldigt mycket om varandra och att vi två, speciellt när vi är ensamma eller vi med hennes lille son har väldigt kul och vi mår bra tillsammans! Vi är kära helt enkelt

Mitt problem är att jag har ett stort behov av att hela tiden "identifiera" mig i henne. Jag läste i en gammal bok att människor nästan alltid identifierar sig i någonting för att känna trygghet här i livet; om det så är religion, sitt arbete, eller som jag då - sin partner. Men för mig är detta ohållbart, och vår relation kommer definitivt inte att klara detta om det skulle fortsätta.

Nu igår skulle jag och min flickvän träffa en god väninna till henne och dennes kompis, och vi mös till det lite - köpte mat och hade picknick osv. Sen efter ett tag fick jag reda på att min flickvän hade köpt en väldigt dyr attiralj - låt oss säga att det var klocka för ett par tusen spänn. Så här i efterhand kan jag inte ens förstå att jag inte bara kunde respektera det, men då i stundens hetta kände jag en enormt jobbig känsla av "utanförskap" för att jag inte kunde "fatta varför man köper en klocka för så mycket pengar" och detta ledde alltså till att jag var tvär, ledsen, förbannad och kände att jag och min tjej separerades på 0,4 sekunder just för att jag inte kan identifiera mig i att köpa såna grejer. Jag blir inte förbannad på henne och börjar skälla och ställa till det, men jag blir tyst och tar avstånd, och känner att jag "inte känner hon som sitter där bredvid mig."

Jag vet förnuftsmässigt, och kan verkligen stå för att jag repekterar och gillar henne och hennes val här i livet, men jag kan just nu inte kontrollera att JAG känner mig typ sviken och åsidosatt och därmed bara precis pajar situation efter situation. Nu känner ju hon så klart att hon inte tycker det är speciellt roligt att ha med mig för sina kompisar i och med att jag "ska kontrollera hennes behov och vad hon får säga för att vara okej" i mina ögon. Jag HATAR detta själv och vill verkligen till varje pris bli av med det. Det sitter ju bara i mitt eget huvud.

Jag kan förstå kontrollbehovet jag har. Jag har varit svartsjuk till bristningsgränsen i tidigare relationer, med en bakgrund av att min mamma skiljde sig från min pappa just pga detta. Jag är också kränkt i barndomen och har alltid varit ängslig. Jag har haft enorm separationsångest, men frågan är HUR GÖR JAG FÖR ATT INTE HAMNA I SÅNA SVACKOR OCH KÄNNA MIG UTANFÖR, FÖR ATT JAG INTE ALLTID KAN IDENTIFIERA MIG MED MIN FLICKVÄN?? Hur gör jag för att bibehålla självkänslan i såna lägen och bara ta det med ro, så som jag gör med alla andra människor? Jag är även osäker i att "jaha, då är hon kanske en sån där Prada-tjej som inte alls är den tjej jag känner?" Förstår ni? misstänksam och osäker helt enkelt - det är pissejobbigt! Dessutom sårar jag ju henne oerhört vilket är det sista jag vill egentligen.

En annan episod i mitt liv var när jag skulle testa Skype för första gången. Jag ljuger inte att jag blev SVINRÄDD för att använda Skype - antagligen för att det var nytt och främmande. Jag känner att detta är lite samma sak, att jag på nåt sätt målar upp en fantasi om att bara för att min tjej köper en grej som jag inte vet om, så har jag ingen "kontroll" över henne och blir på så sätt väldigt RÄDD. Också trygghetsproblematik ...

Och slutligen: jag har haft en extremt ångestladdad relationer till kläder. Om nån har sagt nåt i stil med att jag har snygga kläder så har jag tolkat det som att "jaha, då ser du inte MIG för den jag är utan du ser bara mina kläder" och således sagt nåt i stil med: "ja du kan köpa likadana om du vill. Jag skiter väl för fan i kläder!" och vid nåt tillfälle när nån flickvän har velat shoppa med mig så har jag kunnat börja gråta för att jag är så RÄDD för dessa elaka kläder

Jag behöver hjälp med HUR jag ska tänka. Ett mantra av nåt slag; en inställning till detta att inte alltid kunna tycka/tänka/göra samma sak som sin flickvän. Mitt nuvarande beteende och mina tankegångar är så satans innötta så jag hittar inte ut. Igår grät jag i en timme när vi hade benat ut episoden, och det är för känslan av att känna mig osäker i mig själv. HUR GÖR JAG??

Tack ifall ni orkar svara, nån som känner igen sig

LillaA

Jag känner igen mig jätteväl. Har haft liknande situationer i alla mina relationer. Skitjobbigt. Leder alltid till att de tar slut. Tyvärr.
Men du har kommit till INSIKT att du har det problemet, och det är ett steg i rätt riktning.
Själv har jag analyserat och analyserat vad det är som kan ha gjort att jag blivit sån. För min del är det en kombination av en frånvarande pappa i barndomen (därför jag är livrädd för att bli lämnad av en man?) och att jag i vuxen ålder dragits till fel typ av killar som bara sårat mig och gjort att min tillit till män är noll. Så när jag väl hittar någon bra, klamrar jag mig fast med näbbar och klor, och vill helst vara med honom hela tiden, och i allt han säger och gör utgår jag från mig själv, och vad det innebär för min del.
Så, imorgon ska jag börja i samtalsterapi för att ta reda på hur jag ska kunna bli mer självständig, och bygga upp min självkänsla. Tror det kan vara bra.
Så, när jag fått några tips där kan jag dela med mig här.
Lycka till!
Kram!

Lats

Hej!

ja tyvärr är vi ju en del som har det här problemet, men vi ska inte ge oss

jag har googlat runt här lite och i alla fall fått djupare insikt i det här med kontrollbehov, och en grej som jag tyckte var väldigt givande var det här:

"Kontrollbehov kommer ofta av ett annat behov, ett behov av trygghet. trygghet att alla följer ditt mönster så att du känner dig säkrare i det du själv har gjort, en sorts bekräftelse.
tipset är att när ilskan, kontrollen dyker upp så säg högt inom dig att du lämnar över ansvaret till den som inte gör som du tycker."

Just min skräck att hon köpte en grej jsom jag inte skulle köpa är precis känslan av att "okej, i och med att jag inte skulle köpa en sån grej så är det nåt fel på mig, och i och med att vi inte är likadana och att hon bekräftar mig i mina resonemang och handlingar så kommer hon också att lämna mig och då är det lättare för mig att undvika henne så slipper jag bli sårad av att HON lämnar MIG"

denna insikt är alltså lite av en aha-upplevelse som jag kommit fram till i och med att jag går i en annan kognitiv behandling just nu och helt plötsligt inser hur mitt beteende har varit nu sen typ 13 år tillbaks ...

Det kanske rentav blev nån hjälp för dig också?

Lats

"och i och med att vi inte är likadana och att hon bekräftar mig i mina resonemang och handlingar "

skulle vara:"och i och med att vi inte är likadana och hon således inte bekräftar mig i mina resonemang och handlingar "

Lats

CONTROL


To live your life under someone else’s power is mind-numbing. It destroys a relationship.
If you have been or, are being, controlled by your partner you are feeling:

• Powerless
• Lethargic
• Undermined
• Intimated
• Angry
• Hostile
• Resentful
• Unworthy
• Lacking in self-esteem
• Ugly
• Useless
• Can’t do anything right
• Bullied
• Destroyed
• Over-whelmed by negativity
• Drained of energy

And many more feelings!












Control is common in relationships. If you feel compelled to control someone, then this would highlight your own lack of identity and self-worth. You are controlling someone because you are jealous of your partner and insecure in the relationship! This insecurity might have started during your childhood. Perhaps you were neglected/ignored/abused/or even over-indulged!! Controllers take charge quickly, rising above the pain, rather than feel the pain himself/herself. Controllers are arrogant and justify their behaviour by, convincing their victim that they are always right, and threatening behaviour



Examples of what a controller might say:

• You are nothing without me
• You are weak
• You could never manage living alone
• I’ve made you what you are
• If it wasn’t for me, I don’t know what would have happened to you (implying something lowly and negative)
• I put up with you
• I feel sorry for you
• I love you dearly, but I do not fancy you (patronizing)
• You’ve done it now. I didn’t want to tell you the truth not to hurt you (Yeh! Right) but now you have forced my hand
• You push me to behave in this way
• It’s your fault
• That’s me, if you don’t like it – leave

And loads more!

How many ways you can control someone?

• Financially (you hold the purse strings)
• Sex (withdrawing from your partner physically and emotionally)
• Temper Tantrums
• Demanding Behaviour
• Moody and Sulking











• Possessiveness
• Violence
• Jealousy
• Bouts of crying
• Being helpless
• Manipulation


Control starts with fear. You are afraid that your partner might:

• Meet someone else!
• Find you out!
• Divorce you
• Get a better job than you
• Have more friends than you
• Be liked more than you are
• Earn more money than you
• Be better looking than you
• Age better than you

Again, the list is endless!


How can you change someone who controls you?

You can’t!!

The only person you can change is you! You have no control over someone else’s behaviour. They have to take personal responsibility for themselves and admit they are a controller and try to identify the root of the behaviour they are caught up in.

However, it takes two people to continue the negative process of controlling. The one doing the controlling and the VICTIM!















Steps you can take to try and change your controlling pattern are:

• Identify the triggers that start the control cycle
• Talk with your partner and share your feelings. You might need his/her help with identifying what it is that sets you off
• Once you have identified the triggers you can set about changing your attitude towards them.
• Be realistic
• Stay focused on understanding that your reaction to the triggers are harmful to both of you
• Compromise when necessary
• Find alternative responses
• Put yourself to the test
• Be open with your partner and you will gain his/her support

In most relationships one partner leads and the other follows. This is healthy leadership and has been agreed, either verbally or non-verbally, between you. In healthy relationships either person can take control at any time without adverse reactions by your partner. Both partners in the relationship feel equal whilst each maintaining their uniqueness.

Control is ‘learned behaviour.’ You are not born a controller. You have learned this behaviour, so, therefore, you can unlearn it!

källa: Self-help

psykfallet

har du funderat på att gå hos en samtalskontakt? det kan vara en lösning.. annars vet jag nog inte.. hoppas det löser sig!!! kramar

kattenL

Hej Lats,

Du är på rätt väg! Du har nått det första steget i att kunna förändra ditt beteende, dvs. skälvinsikt. Fortsätt med att utforska hur du fungerar och fortsätt arbeta med dig själv. Det gör ont och det tar tid men ge inte upp, det är så värt det!!!!

Heja!!!
Kram KattenL

Lats

Jo precis - jag har ju så klart försått att det är nåt inne i min skalle som spökar, så det ska bli ändring! Jag har beskrivit allt detta för min flickvän och det var också tio ggr lättare för henne att förstå det då.

Men jag har aldrig tänkt på det här att föredöma andra har en direkt koppling till att man egentligen betvivlar sig själv, eller ja, jag har aldrig satt ord på det att det är en form av kontrollbehov. Det blev en klar nyckel för mig att inse att det är min egen osäkerhet som visar sig när andra människor inte bekräftar det jag själv gör här i livet. Ännu en aha-upplevelse!

Många tenderar ju att säga "hur fan kan du tycka det är kul?" och "hur fan kan du göra så här?" Sån var jag för tio år sen, och nu har jag då kartlagt att jag fortfarande är likadan ibland, fast i en introvert version

Sorin

Hej Lats,

Nu är det så här att jag inte alls upplever det du beskriver som ett kontrolbehov. Det är möjligt att jag inte ser det för att jag kanske ser bara vad jag vill eller för att du vet mer om dig själv och ditt beteende än det du beskriver (självklart, eller hur?). Så jag bara lägger fram lite av mina funderingar som du får ta som du vill.

I den engelska texten hittade jag någonting som beskrev det motsatta av min känsla. Det står så här i texten:

Examples of what a controller might say:

• You are nothing without me

Min känsla av att läsa dina inlägg i denna tråd, eller vad jag hörde eller läste mellan raderna var följande:

• I am nothing without you.

Visst även än person men den självbilden kan vara kontrollerande men på ett annat sätt än den som säger You are nothing without me, enligt mina erfarenheter.

Någonting konkret som du skulle kunna göra är att berätta för din tjej om dina funderingar och dina problem. T.ex. "När jag reagerade på det sättet som jag gjorde när du köpte klockan, beror det på min egen osäkerhet och på att jag har ett behov av att känna mig delaktig i sådan beslut. Jag inser i efterhand att jag inte kan kräva från dig detta och att du inte heller kunde veta om detta eftersom jag har inte berättat det. Min reaktion var dessutom helt olämplig och jag ber om ursäkt för att jag var så otrevlig." Någonting i den stilen där du bara beskriver dina känslor utan att anklaga henne för något eller kräva någonting. Helt enkelt en förklaring och en ärlig ursäkt.

Du kan ockå börja förklara för dig själv när nu börjar agera/tänka/känna som du gjorde då. T.ex. "Jaha, nu är jag så där osäker igen som jag brukar vara när jag låter mitt förfluttna bestämma hur jag ser på nuet. Det är bara det som spökar. Det är klart hon/han/de har rätt att .... " eller något liknande, hitta själv din mantra.

Sist men inte minst är det viktigt för dig att inte förneka alla dina begov och kanske värderingar. Du har rätt, precis som din tjej och alla andra att ha dina värderingar och hitta någon vars värderingar liknar dina. Konkret - du har en syn på vad ett förhållande innebär. Definiera det för dig själv och sedan kontrollera med någon klok person om din syn är rimlig, eller vad som är rimlig och vad som inte är det. T.ex. om i din syn på förhållanden ingår att mannen är överordnad är det inte ok. Om du tycker att ärlighet är viktigt, det är en rimlig värdering som dock alla inte behöver instämma i. Sedan är det viktigt att du kollar med din tjej vad hon själv har för syn på förhållanden. Är ni överens om vad är viktigt i ett förhållande och vilket innebörd detta har rent konkret, i handling?

T.ex. Du och din tjej kan ha olika syn på hur man bestämmer över pengar. Är det OK att köpa en dyr sak utan att konsultera den andre? Det är helt upp till er att bestämma. Vissa tycker att det är OK vissa tycker inte det. Betyder det att de inte kan leva tillsammans? Nej, de kan fortfarande leva tillsammans om de kommer överens om ett sätt som båda är nöjda med. T.ex. att man har en gemensam del av ekonomin där man delar på gemensamm kostnader och sedan med resterande pengar av sin egen inkomst gör var och en vad. han/hon vill. Alltså det viktiga är att man hittar en lösning som båda kan leva med. Utgångspunkten är dock att ingen försöker tvinga den andre att göra på ens eget sätt och en förståelse om att det ofta handlar det inte om rätt sätt versus fel sätt utan om mitt sätt och ditt sätt.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Lats

Tjena Sorin!

intressant vinkel, men jag upplever att du missuppfattade det lite grann. Det att hon köpte en grej jag inte skulle jag köpt, och att jag i framtiden vill bli konsulterad i ekonomiska frågor - absolut, det kan ju vara synnerligen aktuellt när vi sen har gemensam ekonomi. Men just nu ligger det mer på den nivån att det lika gärna kunde varit "va, hur fan kan du tycka Batman är coolare än Spiderman? är du dum i huvudet eller?" Alltså, helt enkelt min egen rädsla att det jag tycker är "fel" och det hon tycker är "rätt" På så sätt kan jag ju bli rädd och tro att nu är "jag mindre värd" för att jag inte stödjer henne typ ...

Så det är ju en form av kontrollbehov, att när hon gör allt som jag gör, då är jag trygg och fin för att jag blir bekräftad i mitt "sätt", men sen när hon gör nåt jag inte skulle gjort - då blir jag osäker och sårbar. Och faktum är att jag redan nu sen jag fått den insikten känner att jag har en mer avslappnad relation till det här att vi är olika i mycket, precis som det bör vara!