Friskluft

Jag har alltid levt med rädslan att förlora någon som står mig nära, såväl i kärlek och förhållanden som släkt och familj. Svårt för nya platser, inte platsen i sig utan övergången från den ena till den andra. Likaså under andra större omställningar i livet.

Så tillämpas detta nu på en aktuell situation idag, jag har lärt känna en tjej som jag haft kontakt med under flera månader, dock utan att ha träffat henne då det hela har sin grund på internet. Jag skulle tro att jag har känslor för henne men då detta förfarande hänt flera gånger vet jag att det kanske bara är vår dagliga och intensiva kontakt som gjort att jag känner så starkt för henne. Kanske rör det sig om både och. Så kommer skedet då man planerar att träffas och denna ångest genomtränger hela min kropp. Jag vet att när jag väl träffar henne går jag under dagarna därefter eftersom de känslor jag känner idag intensifieras flera gånger efter att jag sett henne och sen står hemma helt själv, men träffar jag inte henne gör det ändå lika ont. För en utomstående må det hela te sig som en bagatell och måhända en väldigt larvig sak, men den som befunnit sig i min kropp, dvs bara jag, vet med vilken tyngd jag vaknar, hur all luft kvävs ur mig, hur jag sätter och lägger mig på olika sätt för att få luft, hur jag slumrar till minutvis, och knappt äter en halv gång om dagen. Jag går runt som en levande död, och till henne har jag inget sagt.

Mina frågor till experterna är, hur kommer man över en sån här ångest som bygger på någon slags rädsla för saeperation då det inte bara är en enkel kärlekshistoria utan där personen kanske kunde varit en annan också. Vad kan man göra för att förbättra situationen och hur löser man såna svårigheter?