Cat40

Jag undrar hur man kommer tillrätta med problemet att ständigt oroa sig. Känns som det tar så mycket energi från mig och hindrar mig från att leva ett bra liv. Just nu är det min tvååriga dotter som oron koncentrerar sig kring (hon har astma och har nyligen haft ett par lunginflammationer) och det känns som allt kretsar kring detta. Vet att det är normalt med viss oro, men inte alls i den utsträckning som jag har. Och när detta går över så vet jag att det kommer något annat som jag kanaliserar all oro på. Detta har följt mig genom hela livet, men det känns som jag inte orkar mycket längre. Förstår att det kan ha att göra med min trassliga uppväxt med missbrukande suicida föräldrar, men känner inte att det kanske är så intressant vad orsaken är utan om det går att göra något åt och vad i så fall? Läser just nu (igen) Robert Leahys bok "Bli av med din oro", vilken är bra, men problemet är att jag återföll i samma beteende ganska snabbt efter förra gången jag läste den.

Tack på förhand!

Trollsa

David

Jag har också liknande oro,fast det rör sig om jobb eller andra saker oftast.Hade en lite trasslig uppväxt med missbrukande föräldrar.Det är som att min kropp aldrig kan ta det lugnt och känna frid...

Cat40

Tack för ditt svar, ska kolla på session 10. Är helt ny här så jag har ingen aning om vilken hjälp man kan få. Har den hjälpt dig mycket? Och hur länge har du arbetat efter den?

Cat40

David, hur arbetar du med att få bort din oro? Tror att just detta med missbrukande föräldrar kan vara en stor orsak (och i mitt fall även en mamma som ständigt försökte ta livet av sig). Synd att ens barndom ska få förstöra så mycket, vill så gärna komma ifrån detta nu och kunna lägga min energi på andra saker. Känner så igen det, att inte någonsin kunna känna frid och bara må bra..

Johanna Ö

Hej Cat40!

Jag förstår att du känner oro. Det viktiga är kanske att kunna bena ut VAD du oroar dig för, om oron är i proportion till hur orolig du behöver vara, hur oron påverkar dig och hur du lugnar dig själv.

I allra högsta grad, påverkas vi av vårt förflutna. Vi får våra värderingar, vår livssyn och våra känsligheter, genom den uppväxt vi haft. Det i sin tur går att påverka på olika sätt så att det blir bättre och så att man slipper dras med ett lass som egentligen inte finns längre. Men tyvärr så "finns inte tiden" i psyket... tiden står still.

Det jag kan rekommendera dig, är att leta upp en bra terapeut som kan hjälpa dig bena ut ditt förflutna, hur det påverkar dig idag, vilka redskap som är rätt för dig så att du kan lugna dig själv när du blir så där orolig.

Det som händer när vi blir orolig - eller blir rädda, som det egentligen handlar om - är att vi kopplar bort en del av vårt "intelligenta" tänkande. Reptilhjärnan eller lilla hjärnan, som den egentligen heter, kopplas in och hela vår kropp förbereder sig på att fly. Risken är då att man ser samband som inte finns eftersom tankeverksamheten inte fungerar helt "logiskt" längre.

Det bästa är om man i tid kan se "symptomen" på en situation som kan verka skrämmande, så att man i tid, kan ta till rätt verktyg så att man slipper bli orolig.

Jag är säker på att det finns någon bra terapeut på Comunicera som du kan kontakta. Det finns många här som lagt ut sina telefonnummer, så var lite snäll mot dig själv och unna dig hjälp!

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Trollsa

Jag har laddat nere flera av sessionerna. Det tar tid att läsa och att förstå hur man kan förändra sig själv. Det är en jobbig process, men nödvändig om man mår dåligt. Jag tycker att det är bra att få fakta, för det har fått mig att inse att jag varken är sjuk i huvudet eller tokig. Ibland har det ju kännts riktigt hopplöst för mig, men nu går jag sakta men säkert framåt. Om du behöver fler krediter kan du pm:a mig så sätter jg in några.

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

David

Cat 40! jag har ännu inte kommit på riktigt hur jag skall arbeta med min oro förutom att när jag t.e.x motionerar så känner jag att jag blir mer lugn efteråt. Just nu har jag ett nytt arbete och allt känns så fel bara.Jämt är de något som aldrig är bra för mig...