![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej allihop.
Jag har länge funderat på vad som är fel på mig. Jag är egentligen ganska social av mig, men om jag umgås för mycket socialt så blir jag helt förstörd. Av någon anledning så är sociala händelser otroligt uttröttande för mig, fastän jag inte tycker att situationerna är speciellt jobbiga. Tröttheten bara kommer, sakta men säkert, tills jag känner mig helt urkarvad i huvudet. All humor och glädje försvinner med tröttheten och jag blir otroligt trögtänkt och oförmögen att ta initiativ, när det har gått nog långt. Jag blir också mer nervös av mig på något vis. Resultatet bli att jag börjar undvika sociala situationer för att jag vet att det är så ansträngande för mig. Jag kan alltså börja en dag där jag är både glad och pigg för att efter en tids socialt umgänge bli totalt motsatsen, utan tydlig anledning. Jag menar, jag kan förstå om en människa blir trött efter att exempelvis hålla en massa föredrag en hel dag, men jag pratar om helt vanliga sociala möten med några komisar eller arbetskollegor, som inte ens känns jobbiga, till att börja med... (när jag väl blivit utsliten så är allt jobbigt) Mitt liv är idag otroligt begränsat å grund av detta. Jag orkar inte med partnerskap, jag struntar ofta i festliga evenemang för att jag vet att jag kommer att bli utsliten av det och tvingas genomlida kvällen istället för att njuta av den. Jag önskar bara jag visste vad som är fel på mig. Tack för att detta forum finns /J Senast redigerad av Jensa77 den 2008-04-14 klockan 20:39. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Expert
Diamantmedlem
|
Citat:
Så vad är det egentligen du brukar tänka på/vilka känslor har du inom dig i dessa situationer som du beskriver?
__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov, relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se |
|
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
Det låter ju guld värt, ifall det ligger till på det sättet. Visst, under mina dåliga dagar har jag mycket tankar om att jag inte duger till och att det precis är vad andra tänker om mig eller att andra tycker att jag är tråkig och dum (för att nämna ett par tankar). Lite förbryllande är dock att jag vissa dagar inte känner av denna trötthet alls lika mycket som somliga dagar (lika gäller mina negativa sociala tankar). Är det normalt, att det kan variera en del? Jag är mer än villig att prova på något sätt som kan få mig att tänka hälsosammare, om det är så att det är vad som stjälper mig. /J |
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) | |||
|
Expert
Diamantmedlem
|
Citat:
Citat:
Det intressanta är ju naturligtvis vad som gör att du ibland lyckas segra mot dem. Citat:
![]() Lycka till!
__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov, relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se |
|||
|
|
|
|
|
#5 (permalink) | ||
|
Junior Member
Nykomling
|
Tack igen för ditt svar Sebastian.
Citat:
Dock hoppas jag att det är som du tror, att det hela i grund å botten beror på hur jag tänker. Då kan jag iallafall känna att det finns något jag kan göra. Citat:
![]() |
||
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej Jensa!
Utan att ha läst om vilka goda råd du fått hittills - så tror jag ditt problem är att du inte tar hand om dig själv tillräckligt. Du så att säga suger åt dig av andras energi lite för mycket kanske. Hur fungerar du tillsammans med andra människor - är du en bra lyssnare? I så fall kanske du ska börja ta hand om dig själv och kräva att andra lyssnar på dig? Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
men då har jag en sak jag udrar över om det är någon som har ett bra tipps när det blir som jensa77 skriver att man blir liksom bortglömd på något sett vad man ska man göra när man känner att det börjar komma för med mig kommer det liksom krypande på något sett.
så om det är någon som vet en bra övning eller tanke grej man kan göra så man får upp moder på något vis. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|