ExoXile

Är väl mest rädd för att tappa bort mig själv, få någon slags hjärnskada så jag inte vet vem jag eller andra är...

Vet inte om det är på grund utav andningen, men jag tänker ju på den hela tiden.

I början var det bara det, sen blev det att jag var rädd för att hjärtat skulle stanna.

Men när jag tyckte att andningen släppte lite tycker jag att allt blev annorlunda, saker smakar inte som jag kommer ihåg, musik låter annorlunda, och så vart jag rädd för att jag inte är mig själv längre.

Själv tycker det låter som om jag har blivit helt sinnesstörd...

Tryck i huvudet mycket också, men det sa doktorerna att det var för att jag tänker så mycket.

Får en remiss om en hjärnscan nu, så då kan man ju utesluta att det skulle vara någon tråkig cancer.
(Förhoppningsvis...)

All in all;
Jag tycks ha tappat värklighetsupfattningen.

Och jag vet hur dumt det låter, jag sitter ju här...
Vissa dagar är bättre än andra!

Så kommer tjejen in från USA den 27e igen, får se om det blir pli på mig då.

Men tänker inte ge upp, livet är för sällsynt för det.

Jonas

Tack för ditt mail. Det låter som en ångestproblematik du berättar om panikångest ditt fixerande vid halsen är nog tvångstankar.


Låt oss först konstatera att tvångssyndrom är en ångestrelaterad problematik som karakteriseras av tvångstankar och tvångshandlingar, som är återkommande och ihållande. Symtom och beteenden som kopplas till OCD varierar mycket. Den gemensamma nämnaren är ofrivilliga tankar och/eller beteenden som dyker upp ofta, t ex varje dag, är målinriktade och stereotypa, d v s utförs enligt speciella mönster. Om symtomen inte behandlas, kan det gå så långt att problemen tar upp personens hela vakna tid.

Det är också vanligt att man känner en ständig oro över smuts och smittoämnen. Man får tankar om vilka sjukdomar de kan orsaka, som t ex aids och cancer. Tvångstankar är återkommande, inkräktande tankar, idéer, impulser, tvivel eller bilder som tolkas som olämpliga, groteska eller förbjudna (DSM-IV). Tvångstankar är mycket svåra att nonchalera. Tvångstankarna som frambringar ångest känns mycket påträngande. Deras innehåll är helt klart olikt personens vanliga tänkande. Många tvångstankar kan ofta vara väldigt bisarra. De kan handla om att förgripa sig på sina barn eller om en lust att kalla pappa för horbock. Tvångstankar brukar leda till handlingar, som man känner sig tvingad att utföra – trots ett inre motstånd.

Tvångshandlingar är enformiga beteenden i form av ritualer som man märker hos personer som lider av OCD. De här ritualerna neutraliserar den oron, som orsakas av tvångstankarna, men lättnaden är endast tillfällig. Tvångshandlingarna är en inarbetad del i personens dagliga rutin. De är inte alltid direkt relaterade till besatta tankar som att räkna golvplattor för att tänka på något annat.

Det är inte ovanligt att en person som lider av OCD har både tvångstankar och tvångshandlingar. Många gånger växlar man mellan tanke och handling. De flesta har flera olika tvångstankar och tvångshandlingar, som ofta växlar under årens lopp. Vissa kan helt strunta i att göra sina tvångsritualer (tvångshandlingar) och har ”bara” tankarna kvar – andra utför tvångshandlingar ”med ryggmärgen”.

För att veta om det verkligen rör sig om ett tvångssyndrom – d v s att tankarna och handlingarna inte bara är ett uttryck för ”lite extra noggrannhet” eller ”lite överdriven vidskeplighet” – ska tvångstankarna och handlingarna uppta minst en timme per dag, upplevas som mycket påfrestande eller göra att man fungerar sämre i vardagslivet. En person med diagnosen OCD har det svårt på olika sätt både vad gäller arbete, socialt umgänge eller relationer.

OCD–inflytande är ofta så starkt, att det påverkar en persons förmåga att koncentrera sig. Det är inte ovanligt att de som lider av sjukdomen undviker situationer som de inte trivs med. En människa som är besatt av renlighet, kan t ex inte använda offentliga toaletter.

De som lider av tvångssyndrom har ofta tankar som ter sig skrämmande eller som gnagande tvivel – omöjliga att stoppa. Exempel på tvångstankar är: "Tänk om det börjar brinna! Tänk om det blir översvämning! Tänk om jag slänger min baby i golvet!" och andra liknande ångestskapande tankar.

Ofta kan man känna sig mer spänd och stel i kroppen. Det är också vanligt att man blir orolig av den ångest som kan uppstå om man inte utför en viss tvångshandling. Spänning och oro kan yttra sig på olika sätt hos olika människor. En del får t ex problem med ryggen och andra reagerar med magbesvär.

Nedanstående symtom och beteenden kan vara tecken på tvångssyndrom:

·Att man kontrollerar saker hela tiden – dörrar, lås, spisen etc.

·Att man konstant räknar, antingen i huvudet eller högt för sig själv, medan man utför något.

·Att man ”är tvungen” att göra något ett visst antal gånger – t ex att man när man duschar ”måste” tvätta höger ben 3 gånger.

·Att man arrangerar något tvångsmässigt, extremt noggrant, som inte verkar vettigt för någon annan än en själv.

·Att bilder och ord ”poppar” upp i huvudet och inte vill försvinna. Oftast är de oroväckande.

·Att nonsensord och fraser upprepar sig i personens huvud.

·Att man samlar på sig massvis med saker utan uppenbart värde – t ex ludd från torktumlaren. Tanken bakom är ofta att: ”Jag kan behöva detta någon gång” eller bara oförmåga att välja bort onödiga saker.

·Utbredd rädsla för att bli smutsig eller smittad. Rädsla för att ta i saker på grund av risken att få bakterier på sig.

Människor med tvångstankar och handlingar har beteenden som allvarligt stör det dagliga livet. De bör inte förväxlas med en mycket större grupp människor som kallas ”tvångsmässiga” och tvingar sig själva att prestera mycket. Ofta är de perfektionister och väldigt organiserade i sitt arbete – även på sin fritid. Den här typen av tvångshandlingar bidrar ofta till att personens självkänsla höjs och att det går bra på jobbet. Att vara ”tvångsmässig” är sålunda något helt annat än livsförstörande tvångstankar och ritualer som kännetecknar OCD.


Vi hjälper dig gärna på comunicera.se 031 774 00 67

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

ExoXile

Har blivit värre med tiden.

Nu gjorde tjejen slut också.
Ännu en sak på berget..

Känns nästan som om man "förlorat sig själv" nästan som om det inte är en själv som tänker.

Ibland så vet jag inte om jag andas in eller ut, tugga och svälja börjar också kännas mysko...

Fick en hjärnscan nu, får se om det är något lurt på g.

Har kommit över det lite, och försöker leva ändå, fast det är svårt.

Om man inte kunde tänka skulla jag ju inte sitta här och skriva/söka hjälp.

Andningen är fortfarande konstig.
Känner inte riktigt igen mig själv.
Ont i huvudet.
Över 80 i vilopuls (mellan 80 och 100), hadde 55-60 innan December.
Tidsuppfattningen är helsvängd, kan inte riktigt skilja på igår och i förrgår.
Minnet är konstigt, liksom, jättebra minne lång tillbaks, men närminnet är nästan icke existerande.

Och så har jag inte sovit mer än 4-5 timmar på jag vet inte hur länge...

Håller jag på att bli galen eller ngt?
Tycker det värkar som om min hjärna håller på att dö.

Speciellt eftersom "jag" uppfattningen är helt veck.

Vet att man en gång måste dö, men jag vill väldigt gärna leva ett par decennier till.

Och helst skulle jag vela veta vem jag är också, heh.

Jaja, ska försöka ta mig en lur...

Tackar för svar.

aubicks

Hej!

Har du fått något svar på scanningen?

Det du nämner angående andningen är något jag själv har stått ut med sedan jag gick började 7:e klass. En vacker dag helt från ingenstans kunde jag inte släppa att tänka på min egen andning.
Jag började andas "manuelt" så att säga med djupa andetag, gick helt enkelt omkring med djupa suckar dagarna i ända. Tillslut efter en tid så hände det något jättekonstig, blev inbillad av mig själv att jag inte fick någon luft i mig och vips trodde jag att jag skulle dö. En minst sagt stor och äcklig panikångest bröt ut.
Mina föräldrar fattade ingenting, och faktiskt ingen ännu idag har nog fattat att det var panikångest jag råkade utför.
Nu orkar jag inte dra hela historien om hur jag lyckades ta mig ut och idag mer eller mindre lever ett normalt liv... Men!

Det du nämner om "förlorat sig själv" och andas in och ut samt tugga är något jag också under årens lopp råkat ut för. Även sväljfunktionen har hammrat fast. Jävligt irriterande minst sagt
Dessa symtom brukar dock mest dyka upp när jag e bakfull av någon lustig anledning.

Jag tycker det verkar vara ganska psykiskt betingat enligt min amatörbedömning med egna erfarenheter.

ExoXile

Skönt att höra faktiskt.
Kom när jag var bakis också, iaf blev det mycket värre.
Sitter här nu och är lite bakis, men det går ganska bra ändå, faktiskt.

Hjärnscannen kom tillbaks helt perfekt.

Det är det där med andning/ovärklighetskänsla som skrämmer mig mest.
Och ovärklighetskänslan är ganska konstant.

Började jobba förra veckan och mår lite bättre, jag sitter inte inne och säger att jag skall dö hela tiden, så det är på väg uppåt!

P.S. En datortomografi utav hjänan har väll hjärnstammen med sig?
Det var ju den jag var orolig för...

ExoXile

Jag igen, sorry för dubbelinlägget.


Jo, det är så att nu på senare dagar "känner" jag inte alls när jag andas, vilket skrämmer mig.
Känner inte luften i näsan eller halsen.
Känner att man får lite på tungan om jag andas genom munnen...
(Känner inte heller när jag sväljer...)

Men iaf, lukt och smak har också försvunnit mycket.
Nyste mycket förut, kan det ha något att göra med det?


Och bara det är ju nog för att saker ska kännas overkliga.

Men förutom det känns det som om jag blir dummare och mindre och mindre "mig själv."
Nästan tappat självuppfattningen helt...

Bara att gå känns konstigt, prata också för den delen.


Vad är det som händer?
Kan detta verkligen bero på ångest/tvångstankar...?

Känner mig helt apatisk och hjälplös...
Ska prata med en psykolog den 28e, men behöver hjälp nu...

Eller är det bara jag som har haft så här?

aubicks

Hallå igen!

Som jag tidigare skrev har jag erfarenhet av att ej "känna" min egen andning, nuförtiden inträffar dock sådana känslor när jag är väldigt bakis, som tur är lyckas jag sällan bli så pass bakis
Det man givetvis kan fråga sig är varför det inträffar just då? En rimlig teori är väl att man oftast har mer ångest när man är väldigt bakis o knappt mindes vad man hette dagen innan.
När jag kände det första gången gick till doktorn och kollade upp mina luftrör och såg till att allt var OK i andningsväg, när allt var görna lysen lugnade jag mig och med tiden släppte det.

Tänkte ge lite tips på vad jag brukar göra när dessa andningsrelaterade symtom dyker upp för mig vid stress eller bakfylla.
Om du inte "tror" att du känner din andning så sätt handen nära munnen så du känner luften passera ut och in. Dessutom kan du lägga händerna på magen så du känner hur luften kommer in och magen putar ut (dvs. Andas med magen, inte med axlarna!) Dessa två lugnar iaf mig väldigt mycket.

Denna kan låta lite udda men jag kom på den för bara en månad sedan, om du inte kan släppa tanken på att andas manuelt så kan du göra följande:
Koncentrera dig på att spänna "kissmuskeln" ....Vad är det den kallas? Bäckenmuskeln?? Det är iaf den som du kniper med om du pinkar.
Så det du gör är att helt enkelt koncentrera dig på att spänna den, släpp, spänn igen osv.. Min egen hjärna kan inte koncentrera sig på att både andas manuelt och spänna så rätt vad det är så andas kroppen själv.

För att summera det hela så tror JAG definitivt det handlar om ångest/tvångssyndrom. Om jag bara tar och känner efter nu på mig själv så kan jag ju inte direkt säga att jag känner min andning speciellet mycket, och blir inte det minsta orolig då det är normalt så vitt jag vet

Bra initiativ med psykolog!

All lycka, hoppas tipsen kan lindra något på vägen.

ExoXile

Tackar!
Jodå, det hjälper!

Brukar själv hålla handen framför näsan, så att jag känner att det kommer luft.
Men det är just det där att jag nästan inte känner någonting när jag andas som skrämmer mig.

Får se hos psykologen sen, hoppas det finns någon förklaring och grejer.

Men, jo, tack ska du ha, hjälper gör det!

aubicks

Tjena igen, hur har det gått?

ExoXile

Jodå, det går framåt.

Overklighets känslan ligger i, men förhoppningsvis försvinner det med tiden också.
Det är nästan den som är drygast iaf...

Andningen orkar jag int bry mig om längre, men jag lever då än iaf. :P