Micanopy

Jag är en kvinna på 40 år, som har lidit av panikångest och depression i halva mitt liv. Pga. det har jag dragit mig undan, ställt mig vid sidan om. Nu har jag mött en man som älskar mig och jag har aldrig älskat någon på detta sätt någonsin. Problemet är att jag inte kan förstå att någon överhuvudtaget kan vilja vara med mig. Jag känner mig ovärdig och förstör för mig själv. Jag tycker själv denna reaktion är mycket märklig; han älskar ju mig! Varför kan jag inte ta emot det? Varför försöker jag stöta bort honom? Kanske låter detta konstigt, men jag blir så "tydlig" ihop med honom. Flummigt måhända, men så känns det. Jag har också svårt med generaliserad ångest, och har gått i all möjlig terapi, men aldrig kommit tillrätta med det. Är det försent att få ett bättre liv, att kunna njuta, att vara glad? Ätit antidepressiva medel och lugnande i ca 20 år. Finns det hopp.
vänliga hälsningar,
//N

Youandme

Jag är absolut ingen expert i ämnet, och jag vet inte hur pass stor påverkan alla terapier och medicinering har,

... Men vad jag tror påverkar dina "blockeringar" från honoms känslo signaler är försvars mekanismer som du omedvetet kopplar in så fort någonting kretsar kring dig.. Som du säger har du lidit av panikångest och depression halva ditt liv och de har förmodligen satt sina spår.

Jag tror defenitivt att de finns mkt hopp att hämta, men bara för du träffar denna mannen så tror jag inte att ditt liv vänder på 1 dag, efter så pass långa perioder av psykisk ohälsa krävs det återhämtning som med allt annat.. Jag vet inte vad som har utlöst din depression och panikångest förr i tiden, men om de handlar om dålig självkänsla/självförtroende tror jag bara att detta handlar om att du inte vågar erkänna dina känslor för honom för dig själv eftersom du är såpass rädd för att bli fälld till marken.
Isåfall är det en bearbetnings sak som förmodligen kommer lösa sig med tiden så länge du intalar dig själv att du är värd detta och att denna man älskar dig för den du är..

Jag förutsätter att mannen inte vet om din tidigare psykiska ohälsa, de är självklart ingenting du behöver berätta nu ifall ni inte kännt varandra sådär jätte länge, men skulle han känna att hans känslor inte blir besvarade av dig och känner sig illa till mods med att han inte vet vad du vill och känner kanske de är lika bra att förklara allting från början, han kommer troligen ha förståelse och sympati för dig eftersom han älskar dig!

Lycka till! Du är värd denna lycka, så kämpa på nu!

Mvh Erik

Jonas

Hej Micanopy

När vi går in i relation och känslorna sätts i spinn kommer vi att stöta på en ny typ av problem som jag valt att kalla lyckoångest Vi är helt enkelt inte vana att känna den nya, positiva kraften och det stämmer inte med våra tidigare erfarenheter. Det är precis som om vi är programmerade att inte må bra särskilt länge utan att leta fram något negativt, som tar ned oss på jorden igen.

Därför känner vi oss osäkra och börjar agera så att vi kan återfå vår gamla karta.
Många gånger under förälskelsen blir vi extra känsliga och övertolkar allt

Ha, nu har han inte svarat på sms:et och det har gått 4 timmar! Han är nog inte intresserad Blockeringar är ofta lite oskyldigare och lättare att genomskåda än brandväggar. Det enklaste sättet att känna igen brandväggar är genom det sätt din partner kommunicerar. De klassiska replikerna är:

”Jag behöver lite tid för mig själv”
”Jag vet inte om jag är redo för en relation ännu?”
”Jag har fullt upp med mig själv”
”Jag är väldigt stressad just nu, det är mycket på jobbet”
”Det handlar inte om dig. Det handlar om mig”

Brandväggar

Känner du igen ursäkterna? Vad innebär det när människor säger så här? I klartext innebär det att de inte är beredda att ta ansvar för att gå in i en relation fullt ut. De är inte redo att gå vidare till nästa steg. Många gånger vägrar vi tro på ursäkter eftersom hoppet som bekant är det sista som överger människan. Vid andra tillfällen får vi dubbla signaler från den andra personen. Så hur kan vi avgöra om personen är redo att verkligen gå in i en relation? Det är inte helt lätt, men här får du några idéer.

Det finns två skäl som du bör reflektera över. Det första handlar om rädslan för relationen. Om detta är problemet kan följande frågor vara till hjälp för dig, eller om du vill ställa dem till din partner:

• Är du rädd för att du gör ett misstag?
• Är du rädd för att binda dig och förlora din självständighet?
• Fruktar du att din partner kommer att tröttna på dig?
• Känner du dig överväldigad och skrämd av idén att detta skall vara för evigt?
• Tror du att du inte kommer att kunna leva upp till din partners krav?
• Är du rädd att du skall hamna i föräldrafällan, att du kopierar dina föräldrars relation?

Om du eller din partner svarat ja på några av dessa frågor, är det nog värt att föra diskussionen vidare och försöka reda ut varifrån dessa föreställningar kommer.
När ni arbetar er igenom dessa omedvetna försvar och förstår varifrån de kommer, blir det lättare att komma vidare. Ni kanske behöver mer tid för att växa samman emotionellt.

Den andra frågeställningen du bör reflektera över, är om den specifika relationen du är på väg in i verkligen är den rätta. Det kanske inte är den rätta. Det kan i och för sig vara sant, men det kan ju också vara så att du har ”relationsskräck”.

• Finns där en riktig djup samhörighet?
• Finns där en djup vänskap?
• Eller är det bara en vag känsla av att något saknas?
• Har vi någorlunda samma grundläggande värderingar?

Detta kan vara några varningstecken:

• Det känns som om vi bara sitter av tiden.
• Han/hon verkar inte vilja samma sak som jag vill.
• Vi glider in och ut i vår attraktion redan nu.
• Det verkar som han/hon inte har kommit över sin förra relation.
• Han/hon verkar inte veta vad han/hon vill.

Genom att titta på de bakomliggande orsakerna och utforska dessa bakgrundsfrågor, tar du första steget att skapa en stabil relation.
Om du eller din partner är oengagerad på något sätt är det kanske dags att ta sig en extra funderare innan ni går in i en djupare relation. Å andra sidan, om du avvisar varje person som du träffar och du inte varit i en relation på länge, så kanske det är så att du letar efter fel person eller att du är alldeles för enkelspårig i dina krav.

När det handlar om den mildare variantenså har personen i fråga har ofta känslor , men något som vi brukar kalla för lyckoångesttar över och din partner börjar agera och säga saker som är lite märkliga och som jag kalla blockeringar.

Lyckoångest – En ångest som uppstår när saker och ting blir för bra, för att vi sedan uppväxten upplevt att saker oftast inte fortsätter att vara bra utan oftast slutar med att vara dåliga.

Lyckoångest kan ta sig uttryck på många sätt, nedan följer ett par exempel:

• • När du upplever att känslorna förändras från vitt till svart, utan någon som helst anledning hos din partner. Ingen otrohet, inga lögner, utan kärleken försvinner bara plötsligt. Från att ha varit jättebra så infinner sig en iskyla från den ena parten. Jag råkade själv ut för en blockering från K efter en härlig dag på stranden. Det var en av de första riktigt fina sommardagarna.

Hade det varit sommar så hade det vimlat av familjer men detta var mitt i veckan så det var bara Koch jag ett annat par och en familj och precis i början v Juni
En varm bris svepte in från havet och lämnade kvar en skön doft av sälta när vi promenerade från parkeringsplatsen till stranden. Stranden jag valt låg lite avsides men det var avsiktligt. Det var bara vi, ett äldre par och en barnfamilj. Fyll på

Hundratals gånger har jag återvänt till minnet av den sommardagen Fyll på

Efter en helt underbar dag vid havet när vi var på väg hem i bilen inträffar plötsligt något som gjorde att det blev iskallt i bilen. Först trodde jag att det var luftkonditioneringen som gått igång av misstag, men det var det inte, utan mitt underbara sällskap hade reagerat på något som jag nyss hade sagt.


2. När allting tycks vara hans eller hennes fel eller som en klient sa, ”Det är klart jag måste kritisera honom, varför har man annars ha en man till?”

3. När du dömmer alla partners och sätter dem i samma kategori. ”Män är svin”, ”Kvinnor är alltid otrogna.”

4. När du skjuter upp alla tankar på att du är värd kärlek idag. Du utgår från att kärlek är något som ska skjutas upp tills vidare. Du väntar tills du:

• har skaffat dig en ny lägenhet
• har gått ner 10 kilo
• har fixat en ny bil
• har lite mer pengar
• har ett bättre jobb

Först då ska du börja se dig om efter kärleken.

Om du känner igen dig i detta mönster har du omedvetet börjat skapa hinder för dig själv. Du har gjort kärleken till en belöning, som du kan få ta del av när du skött dig. Om du har valt att se kärleken som en belöning eller något du måste förtjänar kommer du att få vänta länge. Sann kärlek till sig själv är inte beroende av villkor. Kärleken finns där – oberoende av om vi är goda eller dåliga, starka eller svaga, klarar oss bra eller misslyckas. Många gånger bottnar uppskjutanden i att du inte fullbordat den viktigaste kärleksaffären av alla. Den du har med dig själv.

5. Du är värd att älskas. Att någon skulle tycka om dig för den du är, utan att kräva något tillbaka känns konstigt. Någon som tycker om dig framstår i dina ögon som en idiot med dåligt omdöme som kan tycka om dig. Du har säkert hört detta till leda, men det är inte mindre sant för det:

”Du kommer inte att kunna älska andra människor helt och fullt ut förrän du kan älska dig själv. Det finns ingen som förtjänar din kärlek och omtanke bättre än du.”

6. Du kan också vara rädd för ansvaret att ta emot kärlek för då måste du samtidigt ge och det är inte säkert att du tror att du kan klara av det. Du kan vara rädd för din sårbarhet och känslan av att förlora kontrollen när du älskar någon annan.

När dessa blockeringar dyker upp och hindrar kärleken, är det viktigt att öppna upp, vara mottaglig och undersöka vad som händer omkring dig. Varje gång vi försöker undvika att känna en känsla, tappar vi kontakten med oss själva. Om din partner tycker om dig ta till dig det och lita på att han vet vad han gör. Sen skadar det nog inte att jobba lite med din självkänsla. Börja med att ladda hem en bok från www.comunicera.se

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Micanopy

Tack så hemskt mycket för svar! Det betyder mycket för mig.

Johanna Ö

Hej Micanopy!

Det kan kanske låta märkligt men jag har lärt mig att ibland kan ett negativt mönster som man levt med i alla år, bli en sorts trygghet. Man vet i alla fall vad man har men man vet inte vad man får.

I ditt fall, är det ju ganska klart att du inte kanske älskar dig själv så som du bör för att bäst kunna ta hand om dig själv. Det i sig, gör att du inte tillåter andra att älska dig själv heller. Du är alltså så hård mot dig själv, att du motar bort kärlek pga att du inte tillåter dig själv att älska dig själv som du ÄR.

För att kunna älska dig själv som du ÄR, så behöver du bli lite snällare mot dig själv. När du är lite snällare mot dig själv så är du inte så hård, du tillåter dig själv att få ha fel/göra fel utan att straffa dig själv så hårt och du tar hand om dig själv och tröstar dig själv när du är ledsen.

Om du är lite snällare mot dig själv, så är det lättare att älska dig själv som du ÄR - alltså utan att hela tiden bevisa för dig själv att du är värd kärlek.

Men det är nog inte så lätt som det låter. Det är oftast djupt inpräglat av föräldrar eller andra som påverkar dig som barn djupt. Det är så starkt att det kan hända att du behöver professionell hjälp för att kunna ta dig ur det här tankemönstret. I så fall så finns det många riktigt duktiga terapeuter du kan vända dig till.

Men jag tror alltså inte bara att det är din egen syn på dig själv, utan även osäkerheten och rädslan för det som är helt nytt. Du vet ju inte hur det är att älska dig själv och tanken på att någon kan älska dig för den du ÄR - utan att behöva manipulera honom eller bevisa det, är säkert jätte skrämmande!!

Det finns jätte bra hjälp att få alltså. Jag kan varmt rekommendera terapi inom privat vård. Den är oftast bäst eftersom terapeuten inte styrs av den ekonomin som finns inom den öppna vården. Han eller hon kan alltså i princip skräddarsy ett program för just DIG. Sen blir han eller hon den som känner dig bäst, näst efter dig själv förstås.

Ta hand om dig!
Kram!