jennan78

Det känns så himla bra att det finns fler än jag som har Ångest men ändå tråkigt att det är så många som lider av det
Jag är en ensamstående 3 barns mamma på 28 år (var av älsta barnet på 5 bor hos sin pappa)Så jag har 2 barn hemma Amanda på 3 och Simon på 1,5 Jo som sagt har jag harft panikångest med agorafobi sedan jag var 18...När jag för första gången uppsökte läkare gav dom mig Stetsolid i en påse
Dom förklarade inte vad det var för fel på mig bara skickade hem mig!Med Åren utvecklade jag agorafobi och en vanlig docktor på vårdsentralen gav mig Seroxat 20 mg..Jag har ätit dom i 9 år nu men dom hjälper inte jag vet inte äns vad dom har för syfte??Bara nått med signalsubstansen att göra??Vad beror det på att man har minskad signalsubstans??
(Paroxetin)Ja jag har ju vart med om en del imitt liv förr reste jag mycket jag var aldrig hemmad men sedan jag jobbade i kosova (Jag blev inlåst av min chef på hans våning i metrovitca slagen sexuellt utnyttjad ner tryckt ..han sa att om jag dog skulle ingen veta vart jag befann mig sånna saker..Han var mycket äldre än jag han var i 40 års åldern och jag hade nyss fyllt 18 Jag lyckades ljuga mig lös från mannen så jag kunde åka hem)När jag kom hem vägde jag dryga 46 kg jag är ju 1,75 lång så jag såg märglad ut grå svag fysiskt, men jag mådde inte dåligt när jag kom hem ,utan det började med att jag flyttade från min mormor som jag är uppväxt hos .,till min egen 2a det var fridfullt härligt min kille var allt för mig tyckte jag....Men han sov aldrig hos mig han var 16 så hans mamma var orolig(Ja du vet barn och sex )Så jag låg ofta på nätterna å funderade på varför man måste dö mm...sedan flyttade jag granne med min kille och hans föräldrar ...där blev det oroligare om nätterna ,jag var tvungen att ha tvn på när jag skulle sova ville inte va själv!Plötsligt fick jag andnöd sprang till balkongen kippade efter luft men kunde inte stå emot kännslorna så jag ringde på mina svärföräldrars dörr kl 04 på morgonen ..dom öppnade jag sa:jag kan inte andas hjälp!! jag var hysterisk men min killes mamma sa att det skulle ordna sig hon visste tydligen vad som var fel på mig!Hon gav mig ett glas saft och sa att hennes man skulle hämta en tablett som jag skulle bli lugn av(sobril)
Jag blev trött efter tabletten så fick jag lägga mig bredvid Glenn(min kille)
och sova på morgonen skjutsade dom in mig på Sundsvalls sjukhus där jag fick stetsoliden...på den vägen var det min ångest började..sedan fick jag barn när jag var 22 första barnet har en annan far en dom 2 sista som bor hos mig!så jag har inte kunnat finna nån bot...mot ångesten..har haft fullt upp med barna+ att min far är alkoholist min mor är narkoman så jag har vardagliga problem också inte bara ångesten!Jag måste ständigt vara beroende av andra för jag kan inte handla själv eller jag vill hällst inte vistas ute på affärer men korta promenader å gå till lekpareken går bra !Bara det inte är lång hemmifrån så!Snälla hör av er till mig !Ps förlåt att jag skrev så långt brev hehe men det är svårt att bara skriva nån rad å förklara=)
Kram

__________________
\"Panikångest med agorafobi\"