Johanna

Jag förstår inte, hur det kan bli såhär.
Allt började ju att bli bra, jag börja få ngt form av liv. Aktiviteter som va normala och som jag trivdes med, ett ställa att bo på som inte hade betald personal utan en familj (trots att även dom får betalt).
Men ändå så faller jag, jag förstår inte varför. Jag blir besviken på mig, varför förstör jag för mig. Jag borde ju vara GLAD nu, när allt är som jag vill.
Nu när jag har förstört för mig, så känns det som alla spärrar har släppt. Jag känner ingen anledning till att orka försöka fixa mitt liv igen, för jag faller ju ändå bara ner igen.
Denna gång så har jag inte bara förstört för mig själv, familjen jag bor hos har tagit illa vid sig. Men inte ens det får mig att tänka annorlunda. Det enda som fastnar i mitt huvud, är hur jag skall skada mig härnäst. Varför kommer dessa tankar, och varför är dom så intensiva och etsar sig fast i mitt huvud? Hur gör man för att orka med livet, utan rakblad, piller och andra destruktiva handlingar/tankar?

Jonas

Hej Johanna

Förlåt att du inte fått svar jag har missat ditt inlägg
fixar det så snart jag kan

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Jonas

Hej

Här kommer mitt svar vet inet varör jag missat det kanske är det så att du drabbats av lyckoångest

När vi lämnar problem och "skit" kan en ny vi stöta på en ny typ av problem som jag valt att kalla lyckoångest.

Vi är helt enkelt inte vana att känna den nya, positiva kraften. Det stämmer inte med vår karta. Därför känner vi oss osäkra och börjar agera så att vi kan återfå vår gamla karta. Det är precis som om vi är programmerade för att inte må bra särskilt länge utan att leta fram något negativt, som tar ned oss på jorden igen.

Någonstans på ett omedvetet plan inom oss har vi en känsla av att lyckan ska tas ifrån oss.

Ett mycket vanligt problem i våra relationer är, att vi har svårt att ta emot. Lyckan vi upplever blir därför väldigt ångestframkallande. Lyckan ses istället som en dröm.

För det första: ”Jag förtjänar inte det som händer just nu.”
För det andra: ”Det kommer inte att vara för evigt”.
Och som en sista slutsats: ”Snart brakar helvetet löst. Bäst att dra ner rullgardinen innan någon annan gör det”

En annan modell som kan var brta att tänka påär lite grann om olika roller vi spelar v

För att kunna förstå hur roller och modeller växer fram kan titta lite på utvecklingspsykologi för att förstå hur de olika utvecklingsstadierna påverkar oss. Det är viktigt för våra roller och modeller kan påverkar vår självkänsla. Vi gör detta för att varje utvecklingsstadium innebär att utvecklar nya roller om modeller genom för hur vi ser på världen och oss själva.

De flesta av oss ingår olika system där vi spelar olika roller. Din familj är ett system naturen runt omkring dig är ett system. Genom att ägna lite tid hur din familj fungerat som system kommer du att förstå hur du fungerar och hur dessa osynliga trådar hjälper dig uppfylla dina mål. Olika platser har så att säga sin egna rollrepertuar. Med ett antal givna roller, skolan, sjukhuset, advokatbyrån eller personerna som finns på plats, förväntas i kraft av sin befattning ge rollen med liv. Om en roll redan är upptagen slutar det oftast med att vi måste söka oss en annan roll för att kunna vara med i spelet så länge 2 personer kämpar om samma roll.

I en skola eller på en arbetsplats kan någon ha blivit utsedd till mobboffer, och någon eller några har tagit rollen av mobbare. För det mesta arbetar de som vill lösa det här svåra arbetsplatsproblemet med att bearbeta mobbarna eller offren. Det kan vara ännu mer fruktbart att fråga sig vad i det här systemet som leder fram till att dessa roller utkristalliseras.



När vi är nyfödda saknar vi förmåga att relatera till omvärlden, vi uppfattar oss själva som ett med omvärlden. Jane Lovinger benämner detta det presociala stadiet. Barnet har ingen uppfattning om sig själv i denna period som pågår fram till barnet är ett år. Under denna period är de fysiska behoven dominerande. Det lilla barnet är totalt beroende av modern för sin överlevnad. Självet existerar bara i förhållande som relationen mellan modern, vårdnadshavaren och barnet. Eftersom modern i princip är den som barnet kan relatera till så kommer barnet att uppleva den existerande världen som jag (vårdnadshavaren). Känslorna upplevs inte separerade från självet utan är barnet hungrig så är barnet ”hunger”. Våra vårdnadshavare förser oss med mat och kläder, våra basala behov. I takt med att utvecklingen fortgår utvecklas andra behov än de fysiska och jagcentreringen övergår till mer abstrakta behov. Samtidigt som denna utveckling sker börjar vi sakta urskilja skiljelinjerna mellan vårt eget jag och omgivningen omkring oss. Sakta men säkert börjar barnet uppfatta effekten av sina egna handlingar och hur andra reagerar och på så sätt utveckla olika roller.

Roller

De första rollerna vi tar på oss är av psykosomatisk karaktär. Vi ikläder oss roller som
”sovare” ”ätare”, ”bajsare”, ”sovare”, ”gosare”, ”skrikare”, ”kelare”. Dessa roller är alla preverbala dvs. utvecklas innan vi kan tala,.Om vi räknar ut för saker i det preverbala stadiet kan vara svårt för oss att få tag i dessa barndomsroller i vuxen ålder efter som vi inte når dem med vanligt språk.


Det är först när vi blir äldre och språket utvecklas som vi börjar utveckla lite mer sofistikerade roller. Vi upptäcker roller som ”mor”, ”far”, ”syster” och ”bror” och så vidare. Detta kan vi se inte minst i barnets lekar med sina syskon. I takt med att vi lämnar hemmet och möter världen utanför blir rollerna fler. I takt med att språket utvecklas börjar ny roller ta form. Vi känner igen lekarna ”mamma-pappa-barn”, ”indianer/cowboys”, ”affär”, ”tjuv och polis” etc.

Efter hand som våra erfarenheter ökar utvecklar vi mer sofistikerade och utvecklade roller som blir våra personliga uppsättningar av roller som är unika för varje människa.

Du kan se rolerna som olika överlevnadsstrategier som vi utvecklar för att hantera probelm.. Var och en av oss har i något avseende levt i en familj med mer eller mindre bristfälligt föräldraskap. Ett fullkomligt familj finns inte
Detta i sin tur leder till att vi utvecklar olika strategier för att hantera det som händer omkring oss. Det innebär att vi tar till oss nya föreställningar och olika beteenden för att med alla medel lär hantera de som händer omkring oss.

Efter hand blir vi skickiga på att utöva vår roll att det blir en naturlig del av vår vardag
Roller vi väljer att spela beror i sin tur på familjesituation och föräldrarnas resurser och barnets temperament .

Det finns mängder av roller som uppkommer tidigt och som vi fortsätter att spela roller i vuxenlivet. Under barnets utveckling börjar skillnaden mellan de psykodramatiska bli allt tydligare. Dittills har de varit sammanblandade. Roller som mor, son, dotter, lärare.
Moreno kallar dessa roller för de psykodramatiska rollerna. När vi fungerar väl som människor har vi rik rollrepertoar, och vi rör oss fritt mellan de olika roller där varje roll har sin situation. Även om rollerna har en del gemmen samma beteende har de ändå olika grundvärderingar




• Den duktiga
• Räddaren
• Svarta fåret
• Det osynliga eller glömda barnet
• Clownen



Huvudroller

Under våra liv utvecklar vi många olika roller,
men det finns roller som vi väljer att använda mer än andra. De blir bekanta för oss och vi spelar dem på rutin eftersom de är välkända och inarbetade. De kan vara så inarbetade så att de blir till en del av vår identitet . Visst kan det vara tryggt och bekvämt att luta sig mot någon, men det kan också vara väldigt begränsande och hämmande.
Detta medför att det kan var svårt att byta roll i en grupp eller arbetsplats med väl etablerade roller. Det är precis som de etablerade rollerna hålls samman av osynliga trådar som vägrar släppa greppet om de invanda mönstren. Du kanske har noterat när du skall göra en förändring vilka starka krafter som finns i gruppen du kommer ihåg historien om krabborna visar på ett tydligig sätt hur personer runt omkring oss kan hålla tillbaka oss från att inta en ny roll. Detta hindrar ofta både oss själva och varandra från att ta upp och agera i nya roller.


Rollmodeller.

I mitt arbete med en klient Malin framkom tydligt hur hon fastnat i flera roller som hämmat hennes utveckling. Det finns en enkel övning som på ett enkelt sätt kan få oss att lämna våra invanda roller, kanske inte på en gång men i vart fall rucka lite på vår roll. Det handlar om att låta klienten byta roll med någon som kan hantera problemet på ett bättre sätt en klienten själv.
Jag fick chansen att pröva detta med Malin.


Malin: Men det är sån jag är, jag kan verkligen inte förmå mig att säga till.

Jonas: Finns det någon i din bekantskaps krets som skulle kunna läsa den här situationen?

Malin: Det skulle vara Åsa i så fall.

Jonas: Hur skulle Åsa göra? (låter Malin pröva rollbyte med sin väninna)

Malin: Hon skulle inte hamnat i den här soppan från början.

Jonas: Varför inte då?

Malin: Hon skenar inte i väg med sina känslor.

Jonas: Skenar iväg på vilket sätt då?

Malin: Hon träffar killen och går inte in i en relation direkt.

Jonas: Hon är inte lika desperat för att få bekräftelse? (provocerande)

Malin: Jag tror jag har tagit lite överansvar

Jonas: Nu är jag inte med riktigt På vilket sätt är det överansvar att inte ta ansvar för sig själv.

osv


När du gör den hör övningen behöver du inte dyrka personen du skall spela, det viktigaste är resursen. Genom att låta Malin ikläda sig rollen som sin väninna Åsa blev det mycket lättare att för henne att sätta de gränserna som var nödvändiga. Detta var första steget.
Genom rollbytet öppnade sig en ny värld av en annorlunda värld hur det skulle kunna vara.

Malin: Jag vill inte bli som Åsa.

Jonas: Du kommer aldrig bli som Åsa. För att du har din känslosamma sida, den som Åsa saknar. Däremot kan du använda dig av Åsas förmåga att sätta gränser, det innebär inte att du blir som Åsa.


I rollen som sin kompis Åsa kunde hon lämna sin roll som den hämmade, mesiga rollen som den snälla Malin och bli en tjej som är assertiv, dvs står upp för sig själv.



Efter hand förstod Malin att hon gjort våld på sig själv i sin relation och varit alldeles för
Svag.

Jonas: Gå in framtiden och fundera på hur du skulle vilja att din nästkommande relation skall se ut.
Vänd dig om hundraåttigrader och titta tillbak på din relation som du hade med Tomas.
Vad kan du se härifrån idag som du borde sagt?
Hur skulle Tomas veta vad du hade för behov?

Malin: Hans skulle känna av.

Jonas: Okej, vad var det i ditt beteende som skulle göra att han skulle förstå?

Malin: Jag vet inte.

Jonas: Så om inte du vet, hur skulle Tomas veta då?

Malin: Frågande ???

Jonas: När du tittar tillbaka på din roll, vad kunde du gjort annorlunda?

Malin: Jag skulle stått upp mer för mig själv.

Jonas: På vilket sätt då?

Malin: Jag skulle sagt vad jag tänkte och tyckte.


Motroller.

När vi interagerar tillsammans med andra människor skapar varje roll en motroll.

Finns det ingen motroll blir det inget rollspel. Rollen som hustru kräver en man på samma sätt som ” Om rollen som advokat skall kunna existera så måste det finnas någon som spelar rollen som klient. Rollen som förälder behöver ett barn som kan anta rollen som ”barn”.
Ibland är våra roller tydliga och ganska lätta att känna igen, men ibland är de mer komplexa. I en familj där en person får rollen som den duktiga kan någon tvingas ta på sig rollen som det ”svarta fåret”,

När vi förlorar en person som vi håller av känns det som vi förlorar en del av oss själva. På samma sätt kan vi uppleva en djup sorg likande depression, när vi förlorar en roll som vi levt med länge. Med det behöver inte bara vara aktiva roller, det kan också vara hopp om framtida roller.




Över och underutvecklade roller

Det finns också roller som vi av olika anledningar överutvecklar för att lösa livets alla svårigheter. Du minns budordet: Om du gör någonting som inte fungerar gör något annat.
Om en företagsledare ständigt spelar rollen som företagsledare och det är hans huvudroll, kommer han troligtvis också att agera som företagsledare hemma också. Om hans dotter är känslig skulle hon förmodligen uppskattat mer att han var en omvårdande pappa att spela rollen som företagsledare.

För några år sedan fick jag ett samtal från en förtvivlad socialsekreterare som vill jag skulle ta mig an en ung tjej i 18-årsåldern som hade fått en liten flicka. Det visade sig att flickan hade väldigt svårt att relatera till sin roll som mamma. Tillsammans lyckades socialsekreteraren och jag övertyga hennes chefer att det vore olämpligt att ta dottern ifrån henne. Mitt arbete kom handla mycket om att få flickan att acceptera och identifiera sig med sin nya roll som mamma.
Terapin blev allt annat en lätt. Flickan hade vuxit upp med en mamma som var mer intresserad av droger och män än sin dotter. Det fanns helt enkelt ingen bra rollmodell som hon kunde ta efter. Mycket av vårt arbete kom därför att handla om att lära henne basala saker som hon aldrig fått av sin mor. Att successivt hjälpa henne bygga upp en inre god förälder för att hon skulle orka ta hand om sig själv och sin lilla dotter. Terapin pågick i nästan två år, vilket är väldigt ovanligt de flesta klienter blir klara på mellan 7-12 ggr. Med den här klienten fick jag arbeta väldigt annorlunda för att vi skulle komma i mål.





Försvunna eller obegripliga roller.


Minnen kan också skapa kopplingar i neurologin som innebär motsägelser mot vad som är vanligt. En klient jag arbetade med växte upp under svåra förhållanden där mamman var alkoholiserad och pappa var oftast frånvarande. Känslorna av besvikelse på pappan gavs inte uttryck i sorg utan ilska. Mats var ofta i bråk i skolan och ibland när Mats var extra jobbig ringde skolan Mats pappan som kom över. Tidigt lärde sig Mats att om han ställde till med en riktig scen kom pappan. Denna tidiga koppling kom att prägla Mats förhållande till tjejer. Om vi tidigt lärt oss den felaktiga föreställnigen att det skulle vara stora uppbrott och scener om det var riktig kärlek, levde Mats det fullt ut.
Flickvännerna fick finna sig i en hårdhänt och kränkande behandling. I vuxen ålder kan det då för denna kvinna kännas som att kärleken inte är ”riktig”, om den inte också innehåller de välkända elementen av plåga.



I en familj kan tex. någon ha fått rollen ”den duktige”. För ett annat syskon återstår bara att ta en annan roll ”den olydige” eller ”misslyckade”.

Ibland händer det att två personer kämpar om att spela samma roll och blir något som kallas ”rollkonflikt” på psykodramtiskt språk.
Jag tror att du spelat rollen som svarta fåret och inte kan någon annan roll ännu





Den duktiga

Det duktiga barnet förväntas klara av allt I en familj jag arbetade med var båda föräldrarna lärare och när dottern kom hem så 139 av 140 på rätt fokuserade man på det som var fel.
Föräldrarna kan inte se barnet för vad det är, utan projicerar över sina egna önskningar och drömmar och glömmer barnets behov. Musikern gör man till ingenjör och ingenjören till musiker, och ingen bryr sig om vad barnet själv kan tänkas vilja.
Komplettera

Den duktiga flickan förväntas utföra utan att behöva någon hjälp.

RÄDDAREN

Är en annan roll som påminner om den duktiga men har en annan intention.
Själv spelade jag rollen som räddare i flera av mina tidiga realationer.
Jag har vuxit upp relativt bekymmersfritt utan några större gräl snarare för lite. Detta i sin tur ledde till att jag blev väldigt obekväm så fort min flickvän höjde rösten vi grälade så trodde jag det var slut.
I rollen som räddare försökte jag hela tiden att möta upp henne vilket resulterade i att jag jag tappade bort mig själv.
När jag var mitt uppe i rollen kunde jag inte se mitt ohälsosamma betende det var först långt senare som insåg att jag gjort våld på mig själv.

Barn som vuxit upp under stökiga förhållanden och som väljer att spela rollen som räddare blir ofta skicklig på att läsa av stämningar och känslor inte bara i familjen utan också bland klasskamrater kompisar och andra situationer. De lär sig agera och förekomma problem så att inga oförutsedda känslor skall överraska

En ung brandman som jag arbetade hade en sträng och dominant mamma. En dag hade min klient och hans lillebror som då var 5 respektive 7 år försökt förekomma sin mammans känsloutbrott genom att städa hela huset så att mamma skall vara på gott humör. Dessvärre hade de glömt dammsugaren framme så det blev inget lugn.

Eftersom räddaren är fullt upptagen med att ta hand om alla andras känslor finns det inte tid att räddarens egna känslor. Istället tar barnet på sig de andra familjemedlemmars känslor. De andra familjemedlemmarna kan både medvetet och omedvetet projicera över
sina känslor på räddaren:

Om en pappa är besviken på sig själv för att han dricker för mycket kan han känslor förlägga delar av sin egen skuld på sin son Sonen som gör så mycket han kan hemma men känner ändå sig otillräcklig, eftersom pappan fortsätter att dricka trots räddaren ansträngningar. .

I räddarens roll finns inget utrymme för egna känslor utan allt hålls inombord.
Detta i sin tur kan leda till att ilskan inom barnet växer. Detta kan resultera i plötsliga aggressiva utbrott som gör barnet själv och omgivningen förvirrade.
För att ett barn skall våga visa sina känslor framför allt ilska är viktigt att barnet känner sig tryggt. Citat bradschaw sid 100 timeline.



Svarta fåret

Svarta fåret eller problembarnet får spela rollen som den skyldiga i ”den trasiga” familjen. Familjen kan projicera (skylla) sina problem på svarta fåret. Den trasiga familjen behöver en syndabock som får ta skulden för att pappan super mamma är otrogen och alla andra problem.

Många gånger får svarta fåret sin roll tidigt ibland kan det vara ett barn som inte kan verbalisera vad det känner eller inte platsar som den duktiga eller en ansvarsfull räddare. Detta kan leda till att syndabocken kan kan bli avundsjuka mot de andra syskonen som tagit de attraktiva rollerna som räddare och hjälte. Han har ingen bild av sig själv som en människa som drar sitt strå till stacken för familjens bästa. han får ingen positiv respons, varken av sig själv eller andra. Enda sättet i jakten på bekräftelse blir att ställa till med en scen.
Det kan också vara så att det enda sättet att få pappas uppmärksamhet är att ställa till med en scen. När svarta fåret ställer till, med en scen. är det många gånger hans enda möjlighet att få uppmärksamhet eller be om hjälp.

När han reagerar mot sina egna värden ökar hans skuldkänsla. Eftersom svarat fåret saknar möjlighet att bearbeta sin skuld sjunker han djupare ner i skammen.

Det här var lite grand som kan vara bra att tänka på

Lycka till

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.