Justflyaway

Hejsan.
Jag har ett problem som börjar bli ganska påfrestande.
Jag har ingen som helst tillti mot andra människor.
Jag har alltid varit en öppen person som alltid har sagt hur jag mår, hur jag känner inför något, kunnat be om hjälp osv.
Men efter att en väldigt nära vän svek mig, går helst inte in på hur, så har jag så svårt att lita på folk. Allt som de säger i uppmuntrande syfte är bara lögner och jag kan inte ta till mig det som de säger.

Jag har lidit av depression i 7-8 år nu och har även någon sorts av panikångest.

Jag vet inte vad jag ska göra för att kunna få tillbaka min tillit till andra människor.

Hope

Jag tror att det har med din självkänsla att göra!
Tycker du inte att du e värd att uppmuntras? eftersom du tänker att det bara e lögner?
Du e värd uppmuntran, de e vi alla.
Försök ta åt dig av det goda de säger istället, sug åt dig allt vad du kan.
Tänka att du e värd detta och detta.
Det gäller nog att intala sig själv det så ofta som möjligt, då känner man det nog till slut.
Kram

Justflyaway

Jag vet inte riktigt, det känns väl mer eller mindre som att folk försöker vara bra människor och därför försöker uppmuntra mig.

Jo, jag vet att det bästa är att försöka intala sig själv att man är värd det men jag har dock extremt svårt för det.
När jag får ångestattacker så väller allt självhat över och det slutar ofta med att jag inte kämpar emot.
Ett exempel är tex att jag står framför en spegel och säger till mig själv hur värdelös jag är, det är ett väldigt effektivt sätt att lugna ner mig själv.
Dock så påverkar detta min självkänsla men om jag inte använder den här och liknande metoder så kan jag inte lugna ner mig och tillslut så kan jag inte gå i skolan eller ha ett socialt liv.

Jonas

Hej

Tack för ditt mail

Det finns inga givna mallar för hur man hanterar svek. En del terapeuter och psykologer säger att man måste förlåta för att gå vidare. Jag tror att varje människa är unik och att du får välja ditt sätt att hantera problemet. Din väns svek har satt djupa spår.

Steg 1 är att acceptera att dina känslor är lika viktiga som andras känslor

Det är en vanlig strategi att vi försöker lösa problemet genom att ta bort känslorna. Vi tror lite naivt att tar vi bort känslorna så kommer allt att lösa sig. Problemet är att om vi inte pratar om känslorna direkt, blir det mycket svårare för oss att lösa problemet eftersom känslorna kommer in i diskussionen ändå på mindre konstruktiva sätt. Du måste prat med någon terapeut om detta.
Att utelämna känslorna har ofta ett högt pris, men risken är också stor att när vi delar med oss av våra känslor, att vi kan bli sårade eller att vår partner tycker att vi skadar relationen.

Du vet säkert redan, att vi upplever omvärlden genom våra fem sinnen. Eftersom våra sinnen inte kan ta in mer än en del av allt som händer, blir våra upplevelser bara en spegling av vad som händer i vår hjärna. Dessa neurologiska processer föder i sin tur våra tankar i form av bilder, känslor, intern dialog mm.Detta är helt enkelt nödvändigt! Om vi skulle ta in allt som vi upplevde skulle vår hjärna kollapsa, eftersom den bara kan ta in en viss mängd information i taget. När vi utelämnar, sker det oftast utan att vårt medvetande är inblandat och det leder ibland till felaktiga beslut.Hjärnans viktigaste funktion är inte att komma ihåg allting utan att utelämna information…


Du har redan insett att människor inte agerar direkt utifrån världen, utan utifrån den karta eller modell som de skapar av verkligheten. Du är inget undantag när det gäller förnekande. Det handlar inte om oärlighet eller svaghet, utan det är helt enkelt hjärnans sätt att försvara oss från smärtor som är allt för starka för oss att hantera. Det finns tillfällen då vårt förnekande räddar oss, t ex vid övergrepp. Andra tillfällen är då vi kan skada oss själva, för att vi medvetet eller omedvetet väljer att förneka verkligheten.

Den karta som vi skapar, skiljer sig från den ”riktiga världen” på tre olika sätt:

Först och främst måste vi utelämna information. Detta är helt enkelt nödvändigt. Om vi skulle ta in allt som vi upplevde, skulle vår hjärna kollapsa eftersom den bara kan ta in en viss mängd information i taget. När vi utelämnar, sker det oftast utan att vårt medvetande är inblandat och det leder ibland till felaktiga beslut.


Andra nivån i denna process, tar fasta på att vi genom att utelämna information förvränger verkligheten. Genom att vi väljer att fokusera på vissa saker och utelämnar andra, förvränger vi verkligheten så att den passar våra föreställningar. Verkligheten måste förvrängas så mycket, att den nya informationen skall kunna matcha våra förutfattade föreställningar. För att kunna bearbeta upplevelser realistiskt och till fullo, måste vi först och främst kunna se klart på vad som händer i en given situation. Vi kan uppleva verkligheten som klar, trots att där alltid finns en grad av förnekande.

Den tredje nivån i denna process sker genom att vi gör generaliseringar. Det sker genom att vi låter specifika upplevelser bli representanter för en hel kategori av liknande händelser. Genom att generalisera kan vi effektivisera våra liv. Vi behöver t ex inte fråga oss varje gång vi sätter oss på en stol, om den ska hålla. Genom våra erfarenheter kan vi sluta oss till att vi inte ens behöver reflektera över hållbarheten. Generaliseringar kan också vara förödande vägvisare, som leder oss bort från våra verkliga möjligheter.



Vad du och din terapeut måste arbeta med är vilka föreställningar.
Varje dag kan vi tänka upp till hundra tusen tankar, där varje enskild tanke följs av en annan tanke. Merparten av våra tankar ställer inte till med några problem för oss. När vi däremot upplever situationer som är mer krävande och utmanande, måste vår hjärna sortera tankarna på ett sätt så att världen kan förstås. Dessa tankestrukturer som då bildas kallar vi föreställningar. En föreställning kan därför förklaras som en tanke om en tanke.
.

• Jag är en looser som inte klarar detta.
• Jag förtjänar inte att må bra.
• Alla är emot mig.

Dina föreställningar påverkar ditt beteende i mycket stor utsträckning. Det är allmänt känt, att om någon tror han kan göra något - så kommer han att göra det. Om samma person tror att någonting är omöjligt, så spelar det ingen roll hur vi anstränger oss för att övertyga honom om att det är möjligt – det kommer med all säkerhet aldrig att gå!

Det finns en rolig historia, som visar hur starkt våra föreställningar påverkar vår personlighet. Det var en gång en man som hade en ovanlig psykisk störning. Han trodde han var ett lik. Han åt inte och han arbetade inte. Han satt bara ner och hävdade att han var ett lik. Psykiatrikern försökte övertyga honom om att han verkligen inte var död. De argumenterar fram och tillbaka.

Till slut sa psykiatrikern: ”Blöder lik?” Mannen tänkte en stund och svarade: ”Nej, alla vitala delar i kroppen har slutat fungera, så de blöder inte.” Då sa psykiatrikern: ”OK, då gör vi ett litet experiment. Jag tar en nål och sticker dig i fingret och ser om det börjar blöda.” Eftersom patienten var ett lik så fanns det inte mycket han kunde säga eller göra, så psykiatrikern stack honom i fingret och mannen började blöda. Patienten tittade helt chockad och överväldigad på blodet och sa: ”Det var som fan, lik blöder också!”

Våra föreställningar växer fram ur hur vi tolkar en upplevelse. De fungerar samtidigt som ett filter som ”hjälper” eller ”stjälper” oss genom att sortera bort alla nya tankar, som inte passar in. Så fort en föreställningsstruktur har skapats i vår hjärna, kommer den att söka upp andra föreställningar som påminner om den ursprungliga föreställningen. När de hittar varandra väver de tillsammans med de andra föreställningarna en osynlig väv, som blir till ett filter mot omvärlden.

En annan konsekvens av det här är att det undermedvetna alltid förenklar och sorterar sig självt för att göra det så smidigt som möjligt. Det innebär att vi hela tiden söker och lyssnar efter information som kan bekräfta de värderingar och föreställningar som vi tagit till oss tidigare. Om föreställningarna är negativa, kan vi likna dem vid ett elakt virus, som sprider sig fort och som måste stoppas om det inte skall skada oss.

Om vi inte i tid gör något för att stoppa våra tankvirus så kommer vi på sikt att lida skada. Men du har ju redan börjat läka genom att lära hur allt hänger ihop, eller hur?

Var någonstans plockar vi upp våra föreställningar? Det finns naturligtvis många källor. Det är inte ovanligt att en del av våra huvudföreställningar lånas in redan under vår uppväxt. Dessa strukturer av föreställningar kallar vi för scheman. En del av dessa scheman och föreställningar är djupare, centrala konstruktioner och mindre benägna att förändras.

Vanligtvis tar vi intryck av våra föräldrar, lärare eller andra förebilder, eftersom vi högaktar och bryr oss så mycket om dem. Även senare i livet fortsätter vi att skapa nya scheman genom våra erfarenheter. Föreställningar som handlar om oss själva, kallar vi för självscheman. Vi har en benägenhet att skapa strikta scheman för hur vi organiserar vår tillvaro. Det finns scheman för hur vi tänker, känner och handlar. När människors scheman fungerar bra, har jag inte mycket kontakt med dem. Det är först när deras tillvaro inte fungerar som vi får kontakt.

Ofta beror deras problem på föreställningar som uppkommit från någon av följande källor:

• Kommentarer från vänner eller familjemedlemmar.

• Kommentarer från vänner eller familj, som inte är direkt riktade till oss, men som vi hör.

• Andra personers förklaringar till varför olika händelser inträffat.

• Våra egna förklaringar till andras beteende.

• Grupptryck eller tryck från våra förebilder.

• Mobbning från andra barn.

• Känslor som är kopplade till vissa situationer.

• Inbillade händelser, dagdrömmar och nattdrömmar.

Det finns flera olika sätt som föreställningar föds på:

• Du ser något och drar sedan en slutsats. Du kanske iakttar mamma och pappa när de grälar och drar slutsatsen att relationer är krig.

• Du hör något. Din lärare säger till dig: ”Du är bra i gymnastik, men något läshuvud är du inte.” Du drar därefter slutsatsen att du har svårt för att lära dig.

• Det tredje alternativet arbetar utifrån att hjärnan vill systematisera. Det innebär att när en händelse inträffar, som är oklar eller ologisk, kommer din hjärna att fantisera ihop det som saknas för att skapa en föreställning. Det omedvetna kan acceptera att motstridiga föreställningar kan verka parallellt, utan att vi förstår eller kan ifrågasätta.

En sak som är mycket intressant att notera är att föreställningar ligger på en annan nivå än beteende och kompetens. De förändras inte heller enligt samma regler. Hjärnan är, precis som alla andra sociala och biologiska system, strukturerad i olika nivåer. Din hjärna har t ex olika sätt som den kan bearbeta material på. Vi brukar tala om fem olika nivåer, som vår hjärna arbetar under.

Vår oförmåga att analysera objektivt, gör att vi har tagit emot information från andra utan att kunna göra en korrekt bedömning. Det här i sin tur har fört med sig att vi skapar förutfattade föreställningar om hur andra personer kommer att behandla oss.


Gör en sammanfattning av vad du lärt dig i sessionen.



Översätt nu dessa lärdomar till aktiva handlingar.

Vad kan du göra?

Alla barn som växer upp gör det med föreställningen att deras föräldrar skall ta hand om dem och skydda dem från de faror som finns, så att de kan känna sig säkra. Vi är helt beroende av våra föräldrars omvårdnad och omsorg, men vi behöver också mycket mer än mat, kläder, tak över huvudet och torra blöjor. Du kanske inte har blivit slagen, men det kan räcka med att du har haft en förälder som varit otillgänglig, ogillande eller på annat sätt försummar dig för att en kränkning skall uppstå. Nu har inte vi gjort det här programmet för att skuldbelägga dina föräldrar. Det finns inga perfekta föräldrar. Det finns tillfällen då man är medveten om vilka effekter kränkningen haft, men man vet inte vad man ska kunna göra åt det.

Människor säger saker till oss, som gör att vi känner oss mindervärdiga.

”Att du aldrig kan göra något riktigt.”

”Titta på din bror, han har toppbetyg.”

”Titta på din syster, vad smal hon är.”

”Du är duktig i slöjd och hemkunskap, men något läshuvud är du inte.”


Liknande kränkningar kan komma från våra föräldrar, släktingar, syskon, lärare, arbetskamrater, chefer och vännar.

Hälsningar

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Justflyaway

Okej, tyvärr förstod jag knappt någonting av allt du skrev, min språkkunskap är inte så utvecklad men jag tror att jag mer eller mindre förstod vad du menade.

Jonas

Hej

Det kan vara svårt att förklara över mailen det är inte mening krångla till det. Du kan ringa mig 0708 111161 fram till 12.00 idag eller imorgon efter
kl 13.00 då sitter jag i bilen från Malmö

Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Justflyaway

Okej, tack men nej tack.
Som sagt så är tiliten inte den bästa och att skriva om det är en sak, opersonligt och extremt anonymt, men jag tror dock inte att jag klarar av att ta det över telefon.
Men tack för att du tog din tid och försökte förklara i alla fall.

Hope

Försök att sluta stå framför spegeln och säg hur värdelös du e, de bara trycker ner dig ännu mer.
Försök hitta andra sätt att lugna ner dig på.
Försök att se något hos dig själv som du tycker om och försök fokusera på det istället för det negativa.
Lyft dig istället för att lägga all världens sorger på dina axlar, om du förtås hur jag menar.
Kram kram och kram

Justflyaway

Tack för svaret.
Men saken är den att jag har provat alla möjliga metoder men det enda som fungerar är att använda någon sorts "destruktiv" handlig.
Att ta djupa andetag ökar endast ångesten och att försöka fokusera på något annat gör att det möjligtvis försvinner för ett par minuter men sen är ångesten tillbaka med dubbel styrka och jag menar, jag kan ju inte gå runt och få nya ångestattacker var femte minut.
jag har prövat meditation, djupa andetag, bara gråta ut, prata osv.
Det verkar som att inget riktigt fungerar, inget förutom att trycka ner mig själv.
Jag går i terapi och har gjort det sen ca 4 år tillbaka men det har bara hjälpt mig komma ur det värsta och fått mig att få en viss insikt i mitt beteende och tanke sätt.
Men det har även fått negativa effekter, som tex. jag har blivit mer inåtvänd, jag gömmer mina bekymmer mer, jag skjuter de jag tycker om ifrån mig.
Jag gick även på antidepp i 2 år men min läkare och min mamma bestämde att jag mådde tillräckligt bra för att sluta i våras.
Jag vet inte om jag egentligen mår bra men känner mig trygg i att må dåligt, jag har trotsallt lidit av depression i mer än halva mitt liv och känner knappt till något annat tillstånd.
Tack för att du tar dig tid att läsa och svara.
Ta hand om dig.
Kram