Neuroscience

Hej, min livssituation börjar spåra ur. Är 20 år och studerar sedan ett år på universitet. Har sedan högstadiet haft olika grader av social fobi, med åren har det i regel blivit värre. Hittills under min utbildning har jag ändå klarat mig bra, vissa seminarier har varit obehagliga men föreläsningarna har inte varit något problem, tills nu!

För en månad sedan började min mage bete sig underligt. I samband med föreläsningar kändes den väldigt ostabil och vid några tillfällen började det mullra och väsnas om den. Vid ett tillfälle var den så högljudd att killen bredvid kom med den smålustiga kommentaren:
- Är det monstret som har vaknat?
Detta var absolut inte illa menat och ingen har därefter visat några reaktioner på min mage, men för mig har denna händelse tillsammans med andra incidenter lett till starka obehagskänslor.
Gradvis har jag fått mer och mer ont i magen i samband med föreläsningar, antagligen på grund av att jag sitter och spänner mig kombinerat med en väldig ångest. Därför har jag undvikit fler och fler lektioner. Det hela eskalerade när jag under ett gruppseminarium kände mig väldigt gasfylld samtidigt som magen började ge ifrån sig märkliga läten. Jag smög ut två gånger för att gå på toa och tvingades därefter kapitulera hem till studentrummet innan seminariet var slut.

Några dagar senare vågade jag mig tillbaka till skolan, där jag utan förvarning tvingades hålla i en genomgång inför 20 andra studenter. Genomgången gick rätt bra men ångestpåslaget var fruktansvärt, kombinationen av att stå framför alla och oron över min mage är bland det värre jag upplevt. Jag fick så väldigt ont i magen efteråt att jag var tvungen att lägga mig ner i några timmar och blev så orolig att jag ringde vårdcentralen som bad mig återkomma om detta hände igen.
Efter detta släppte aldrig riktigt magsmärtan utan har nu funnits med mig konstant i två veckor. Vid ett till tillfälle har jag sökt mig tillbaka till skolan men efter en timme hade jag så kraftig magont och ångest att jag var tvungen att ta mig hem igen. Denna gång fick jag träffa en läkare på vårdcentralen, men jag berättade inte om magproblemens samband med ångestattackerna. Jag inser nu i efterhand att jag borde berättat om denna orsak men när han frågade om jag kände mig stressad så ville jag inte bli avfärdad behandling pga av detta. Jag sa därför att jag inte trodde att stress kunde vara orsaken och att min livssituation ser bra ut. Doktorn kunde inte ställa någon diagnos och jag fick gå hem med syrahämmare som inte haft någon effekt.

Det värsta är att tillståndet tycks förvärras för var dag som går. Jag vaknar på morgonen av magsmärtorna och sedan sitter de i hela dagen och gör det även svårt för mig att somna. Numera har jag mycket svårt att ens vistas tillsammans med mina korridorskompisar. Att äta tillsammans med någon av dem kan trigga igång orimliga tankar om att magen ska göra uppror, även fast jag själv inser att en kurrande mage skulle uppfattas som harmlös. Det är inte bara tankar heller utan magsmärtorna ökar kraftigt tillsammans med ångest och illamående.
Speciellt obehagligt blir det när det är tyst omkring mig när jag umgås med andra. Tystnaden i sig kan skapa sådana ångestkänslor att jag känner ett starkt behov av att fly samtidigt som magen börjar göra fruktansvärt ont. Återkommande tankar på självmord har också börjat formas som en utväg om jag fortsätter bli sämre. Livslusten är väldigt svag just nu.

Kände att jag behövde berätta för någon och inser att jag behöver hjälp. Vad ska jag göra? Vart ska jag vända mig? Är osäker på att jag litar på någon så pass mycket att jag vågar berätta det här för någon annan.

Cacao_

Om jag bara ser till mig själv så ser jag ett samband mellan att när jag mått dåligt och haft ångest så har jag inte ätit världens bästa mat utan bara mat för att få i mig något. Vilket jag tror ledde till att min mage kraschade.

Det i kombination med stress och ångest har definitivt inte varit det bästa utan lett till otroligt sur och jobbig mage. När man är nervös inför saker och ting lever ju dessutom magen sitt egna liv, det är väl en typsik nervositets "symtom"?

Kan du inte försöka ha med dig frukt att äta när magen börjar mullra, oftast så är det väl när magen vill ha mat som den ger ifrån sig värsta mullrena och inte "arbetsmuller" ?

Jag tycker du ska ta kontakt med studenthälsan, gissar att du varken är den första eller sista som tycker det är jobbigt med social fobi, ångest och en krånglande mage och stress.

Det är ju skitjobbigt när magen bara mullrar och man sitter på föreläsning eller seminaruim och inte kan smita ut på något sätt, det känns ju så pinsamt och som om alla i hela rummet hör ens mage högt och tydligt. (fast troligtvis är det bara de som sitter närmast som tänker på det)

Neuroscience

Jag har försökt med det mesta i matväg för att lindra besvären. Det första jag gjorde var att lägga om kosten för att få i mig tillräckligt med fibrer,omega-3,vitaminer,långsamma kolhydrater osv. I samband med föreläsningarna ser jag alltid till att ha något fika med mig, men just frukt tenderar att trigga igång systemen. Även om magen känns mer orolig i slutet av långa föreläsningar har jag nått en sådan nivå att inte ens en timme är uthärdlig. Kanske kan kosten till viss del påverka men det är som du säger att besvären kraftig förvärras när man blir nervös/orolig.

Jag kontaktade studenthälsan idag och de övertalade mig att kontakta vårdcentralen igen, jag kände att de fäste betydligt mer uppmärksamhet vid magsmärtorna än ångesten jag försökte beskriva. Läkaren på vårdcentralen skulle ringa upp mig senare under dagen och jag samlade mod hela dagen för att försöka förklara den kraftiga ångesten jag känner. Tyvärr kom min farmor och farfar på besök och läkaren ringde mig medan de var här. Jag klarade inte av att inför min släkt berätta om hur illa jag mår så jag beskrev att jag hade väldigt ont i magen fortfarande och han meddelade att mina provsvar är helt normala och mer eller mindre menade att jag inte är sjuk.

Magsmärtan kvarstår, ångesten förvärras för var dag och nu ser jag inte hur jag ska lyckas söka hjälp då jag brännt mina skepp hos vårdcentralen.

Jonas

Hej Neuroscience

Tack för ditt mail ledsen att du fått vänta. Din problematik tycks ha flera bottnar både medicinskt kanske men framför allt ångestrelaterat. Det finns två st magsjukdomar som heter Gerd och ibs. Är de vanligaste magåkommorna vid panikångest. Hos pd patienter orsakas båda åkommorna av den överflödiga och oregelbundna mängd galla som utsöndras, något som är karaktäristiskt vid pd. Hos en del patienter är effekterna till största delen upptill i magtarmkanalen, vilket resulterar i för hög sekretion av magsyra för att neutralisera gallan. Detta leder till gerd. Svullen buk och ett konstant tryck på diafragman eller ett nervcentrum har föreslagits som en möjlig orsak till onormal andning vid pd. Antagandet stöder sig på att subjektiv pd relaterad svårighet vid andning ibland kan be alleviated genom att pressa toppen på några fingrar neråt in mot magen inte långt under sternum.
Det står också klart att dina tankar sätter sig i magen det vet alla att vi kan bli lösa i magen av oro det är därför viktigt att du tar hand om din mage och tänker rätt.

Ta hand om din mage

Vi vet att många som lider ångest speciellt GAD kan ha problem med sin mage. Magbesvär kan yttra sig bl a som diarre, förstoppning, knip i magen, dålig aptit, illamående uppkördhet och ökad gasbildning.

Colon irritabile eller irriterad tjocktarm som det ibland kallas är ett relativt vanligt tillstånd. Det är ett ofarligt tillstånd där rörelse och känslighet i tarmen är ändrad. Det ger ofta magsmärtor och diarre eller hård mage. Ofta visar sig symtomen då man upplever någon form av stress, oro eller efter en måltid. Kvinnor drabbas tre gånger så ofta som män och runt 20 procent av befolkningen har symtom. Ännu vet man inte säkert vilka orsaker som ligger bakom men symtomen uppstår normalt i sena tonåren och varar ofta i månader eller år. Stress och hög anspänning kan utlösa eller förvärra tillståndet. Symtomen kan vara följande

· Smärta eller obehag från buken. Dessa smärtor försvinner ofta efter tarmtömning eller då man släppt luft.
· Gaser i magen
· Illamående
· Ändtarmssmärtor och smärta i ryggen
· Huvudvärk
· Lös och hård avföring om vartannat
· Koncentrationssvårigheter
· Trötthet
· Oro eller rädsla

Vad man själv kan göra för att minska symtomen är bl a att lägga om sin livsstil på olika sätt. Det kan av vissa personer upplevas som svårt och besvärligt, men det kan verkligen löna sig och ge utdelning så att du känner dig friskare. Det kan gälla dels att ta tag i ev. problem på både det fysiska och det psykiska planet. Har man svårigheter att t ex hantera kritik, att hantera stress eller problem av annan karaktär, är det viktigt att ta tag i dessa. Det kan också vara att man börjar att träna regelbundet.

· Eftersom de faktorer som gör att man känner sig sämre ofta varierar mellan olika människor, kan det vara av värde att föra dagbok så att man kan se vad som framkallar symtomen.
· De faktorer eller situationer som ger upphov till stress i tillvaron bör man minska. Det är också av vikt att lära sig att slappna av. Det finns olika metoder som passar olika människor t ex yoga, hypnos, mental avspänning eller tai chi. Det kan också vara att hitta saker i tillvaron som man gillar att göra och som bidrar till att man känner sig glad och tillfreds.
· Motion och rörelse är viktigt för tarmarna och för att minska stress.
· Har man mycket ont, kan det vara till hjälp att lägga något varmt på magen t ex en värmedyna för att öka cirkulationen och lindra smärtan.

Vad gäller kosten kan man också göra förändringar som ger lindring och kan förebygga besvär.

· Det är viktigt att tänka på att dricka rikligt, helst vatten.
· Ät regelbundet, flera gånger under dagen, men undvik stora, tunga måltider. Tugga maten väl och ät långsamt.
· Se till att du äter tillräckliga mängder av fibrer som främjar tarmfunktionen. Det kan vara fullkornsprodukter, grönsaker och frukt. Vad som också är viktigt är att dricka mycket när man äter fiberrik kost. Gör man inte det, har det tvärtom en förstoppande effekt på tarmen och det kan bildas mer gaser. Man brukar vidare rekommendera att man gradvis ökar fiberhalten i kosten för att magen ska hinna vänja sig.
· Man bör undvika mat och dryck som gör symtomen värre. Det kan gälla bl a kaffe, mjölk, mat som ger gaser och starka kryddor.
· För gärna dagbok över vad du äter, så kan du lättare se vad som framkallar symtomen.
· Skär ner på alkoholkonsumtionen.


Olika former av tarmproblem kan anta sådana proportioner att det påverkar tillvaron mycket. Ofta är det så att tillståndet varar i perioder genom livet. Det är viktigt att tänka på att göra vad man kan för att göra sin situation så uthärdlig som möjligt. En del i det är att försöka tänka konstruktivt och inte gräva ner sig för mycket i problematiken. En risk är att det bara gör det värre.



3 våra tankestartegier som kan var bra att tänka på

Tänk inte på en Rosa Elefant

Låt mig börja med att fråga oss själva hur vi representerar ordet ”inte”.
När du tänker på följande var uppmärksam hur du noterar ”inte”.

”Tänk inte på en grön bil, som kör ner för en röd väg”.
”Ormen jagar inte hönsen”.

• Hur gör du för att inte tänka på något?
• Hur gör du för att tanken skall försvinna?

Vad människor gör är att de först ser det som inte skall hända,för att sedan sluta tänka på det. Du kanske kan dra dig till minnes hur du tänkt ? – Bara inte magen kurrar nu . Om du är normalt funtad kommer din hjärna kontinuerligt att tänka på det som den inte får göra. Ju mer du tänker på att den inte får väsnas , desto mer kommer du att lyssna på - .Inget annat mönster jag känner till skapar så mycket problem och så mycket trassel för människor som att använda negationer när man pratar med sig själv.

Kom ihåg

Var uppmärksam på att negationer bara finns i språket. De existerar inte i verkligheten.


Du skapar det du fruktar

Många gånger skapar vi omedvetet det vi fruktar. Vi gör detta eftersom våra hjärnor både medvetet och omedvetet skapar filter, som automatiskt hjälper oss att se det vi vill se. Dessa filter är varken bra eller dåliga, de bara finns där. Du kan jämföra det med en kamera, som har långt objektiv. Om du har hållit i en kamera, så vet du att man inte kan få skärpa på skogen långt borta och samtidigt ta en bra bild av en skalbagge på nära håll. Precis på samma sätt fungerar dina filter: De väljer ut vad du redan ”bestämt” dig för att se. Dessa filter leder sedan till att du ”hjälper” eller ”stjälper” dig själv genom att sortera bort alla nya tankar som inte passar in.

För att kunna leva ett behagligt och hälsosamt liv är det naturligtvis viktigt att lära känna sina egna filter och mönster. Våra negativa filter hämtar alltid inspiration ur det som har hänt oss och guidas ofta av våra rädslor. Detta beteende påminner lite om att köra en bil framåt på en väg och inte se på den vackra vägen framför oss. Istället är vi hela tiden fullt upptagna av att titta i backspegeln och se hur dålig vägen bakom oss var, vilket medför att vi kör i diket. Det är därför viktigt att hela tiden vara vaksam på sina filter, så att man inte vilseleder sig själv.

Vid ett tillfälle arbetade jag med en flygvärdinna som levde i en relation med en mycket svartsjuk partner. Varje gång hon lämnade huset för ett ärende satte kontrollspökena in.

Han var hela tiden på sin vakt. Han litade inte på sin flickvän för en sekund, ”Han var ju helt säker på hur kvinnor beter sig”. Efterhand började han kontrollera henne mer och mer och frågade vad hon gjort under dagen. Inte för att han ville ge henne uppmärksamhet, utan för att han ville ha kontroll. Vid ett tillfälle var hon i sin gamla lägenhet för att hämta saker till deras nya gemensamma hem. I bakgrunden hörde han en mystisk röst och genast ville han veta vem det var. Det kanske var en hemlig älskare. Hon berättade för honom att det var hennes pappa. Då får du prata med honom, så att jag hör hans röst. I terapin berättade hon för Jonas att ”han är så övertygad om att jag har en annan att jag lika gärna kan vara med någon. Enda gången han pratar med mig är när jag skall redovisa var jag varit eller gjort. Jag orkar inte med de här polisförhören längre.”

Till slut blev hon så trött på situationen, att hon lämnade honom och mannen, som var helt oförstående, kunde nu säga till sig själv: ”Vad var det jag sa? Alla kvinnor är likadana”. Genom sitt beteende hade han skapat det han fruktade!

Arbeta med det som du kan kontrollera

Personer som lever i relationer och samtidigt är känslomänniskor har en tendens att fastna i sådant som de inte kan göra något åt. Energi binds härigenomoch leder samtidigt till att man försummar sådant som man skulle kunna göra något åt.

Vi sorterar problem i följande kategorier:

1. Direkt kontroll(Problem som går att göra något åt genom att ändra beteende.)

2. Indirekt kontroll (Problem som har att göra med andra människors beteende.)

3. Obefintlig kontroll(Problem som vi inte kan göra något åt, som t ex vårt förflutna eller omständigheterna i omvärlden.)


De flesta människor som kommer till mig för att få hjälp med olika problem, tror ofta att de kan kontrollera en människa eller en situation. Men kom ihåg att du bara är 50 % i en relation. Du kan inte ta ansvar för att din pappa saknade de resurser som krävdes för att ge dig det du behövde eller att din mamma drack. Du kan bara ta ansvar för din situation och välja hur du ska reagera.

Många klienter som jag möter brottas med problem, som ligger inom kategori 2 och 3. Många gånger upptäckerja att klienter har dåliga strategier, när det gäller att sortera problem.

Problem som klienter har direkt kontroll över kan bearbetas genom att vi ser över deras vanor och ger hemuppgifter. Problem som klienten har indirekt kontroll över, löser vi genom att hjälpa honom/henne att hitta nya strategier.

Problem som du har obefintlig kontroll över kräver att du accepterar problemen och lär dig leva med dem – även om du inte tycker om dem. På så sätt hindrar du dem från att få kontroll över dig. Att ändra sitt beteende, sina vanor och sitt sätt att se på problem ligger innanför ens inflytandecirkel.


Lycka till


Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Neuroscience

Tack för ett utförligt svar Jonas.

Jag har insett att problemen med magen inte kommer att lösas genom att jag grubblar över dem, men jag har så svårt att acceptera detta. I vanliga fall brukar problem lösas genom att man funderar över dem, nu känns det som att jag bara fastnar i tankemönster som inte leder någon vart. När jag exempelvis sitter i studentkorridoren och äter försöker jag koncentrera mig på det jag äter eller den jag sitter mitt emot. Men smygande kommer en känsla av obehag och med den känslan kommer tankar om att något är fel på min mage. Ibland lyckas jag behärska dessa känslor och tankar en längre stund, men så känner jag en bubblande aktivitet i magen och då försvinner kontrollen. Känslorna och tankarna tar överhanden och hur jag än försöker att acceptera situationen är jag redan så överväldigad att ångesten väller över mig. Vissa gånger har jag försökt rida ut den, exponera mig för den, men hur länge jag än stannar upphör den inte. Kanske skulle jag behöva lägga av en brakfis socialt för att lugna mitt sinne, men detta känns inte riktigt acceptabelt och just en sådan händelse skulle kunna leda till ännu värre ångest.

Det värsta är väl egentligen att ett moln av obehag hänger över mig konstant, även när jag gömmer mig på mitt rum. Ingenting känns direkt tilltalande att göra, sociala aktiviteter är direkt obehagliga men även icke sociala aktiviteter som tidigare tilltalade mig känns ihåliga. Jag har börjat med mindfullnessträning som avslappningsmetod och den har faktiskt haft viss effekt. Inte så att jag direkt gläds åt den, men under vissa stunder känner jag att orostankarna försvinner. Just när jag koncentrerar mig som mest under expempelvis ett kort meditationspass är det som att jag glömmer bort magbesvären och ångesten. Denna effekt kan ibland sitta i en kort stund men så småningom sköljer obehaget över mig igen. I brist på annat känns detta som den mest drägliga aktiviteten i mitt liv och kanske kan jag ta mig tillbaka.

Hope

Klart att du inte har bränt dina skepp på vårdcentrale.
Ta kontakt igen och säg att du nog var lite otydlig när du berättade om dina besvär.
Det är inte "kört" direkt.
Ta nya tag, så ska du se att det blir bättre nästa gång du pratar me vc.
Kram och kämpa vidare

Neuroscience

Jag tog faktiskt mod till mig och skickade ett brev till läkaren där jag förklarade hur jag kände. Han ringde upp mig och lät väldigt förvånad, tydligen är jag väldigt bra på att dölja hur jag mår, jag har ju faktiskt tränat hela livet. I alla fall har jag fått en tid inbokad för samtal och eventuella åtgärder. På ett sätt ser jag ju såklart fram emot detta, det är nog vad jag behöver. Samtidigt så känns det så fruktansvärt jobbigt att öppna upp sig. Vet inte om jag klarar av att ge en bra bild av mitt psykiska liv i skarpt läge. Rädslan att inte bli tagen på allvar och ignorerad blandar sig med en olust över att erkänna mina problem. Jag är dessutom väldigt osäker på hur jag verkligen mår. Allt känns bara som en enda svart sörja just nu.

Hope

Bra gjort.
Jag skrev ett brev till min läkare en gång som jag lämnade när jag kom dit, så han läste det medan jag var där.
Det var faktiskt jättebra, då glömde jag inget och slapp "säga" det.
Lycka till och stor stärkande kram till dig

Neuroscience

Tack för stödet. Jag har nu varit hos läkaren och han var väldigt förstående. Det verkar vara mer regel än undantag med människor som mår psykiskt dåligt vilket visserligen är väldigt tragiskt men jag känner mig i alla fall mindre ensam.
På något sätt kändes det väldigt skönt att få berätta för någon hur jag känner, även om jag samtidigt hade väldigt stark ångest.

Ingenting har väl egentligen löst sig men jag känner mig mer övertygad om att jag vill leva vidare. Även om jag känner mig väldigt ensam så har jag ändå en tilltro till andra människor och en längtan om närhet. Därmed inte sagt att jag mår bra. Sociala situationer skrämmer livet ur mig, men det känns ändå som att det finns ett slut någonstans i fjärran.