Tribe75

Jag har snart varit i hop med min kille i ett år. Vi har sex ca 1 gång i månaden, om jag tar intiativet. Jag har frågat honom många, många gånger om han inte tänder på mig och min kropp, min person osv. Han säger att han visst gör det. Han säger att det absolut inte är något fel på mig.
Jag har även varit rädd för att han är i hop med mig för att han trivs men inte har några känslor, men han säger att så är det verkligen inte, han har starka känslor för mig.
Problemet är att vi aldrig hånglar, kysser varandra eller har sex. Han pratar aldrig om känslor och är jätte svår när jag frågar om känslor mm men det har dock blivit bättre.
Han säger att han vill vara nära mig och tänker även på mig på dagarna, även intima tankar. Men det händer inget.
Jag har sagt att han behöver gå och prata, han är rädd för psykologer...
Nu har det gått väldigt långt... man är ansvarig för sina egna känslor men jag är väldigt låg väldigt ofta, min egen kille vill inte ha mig, han varken säger eller gör något. Jag känner mig ful, äcklig osv...jag har frågat honom om det mesta, om han tillomed vill gå skilda vägar, nej det vill han inte. Han vill lösa det här men vet inte hur. Jag vill vara med honom men är rädd för att det alltid ska vara såhär...
Tillägg, han har inte haft en ordentlig relation på många år, han har hört dessa klago ord förut men säger att han aldrig känt såhär för någon förut som han gör för mig, hans pappa är alkoholist och var borta mycket när han var liten.

Hope

Ta inte på dig detta själv.
Jag förstår din pojkvän till 100%, jag e likadan.
Jag älskar min sambo, mest när han inte e hemma.
Tror att det kan vara så att han har svårt för närhet.
VIKTIGT Ta inte åt dig och tro inte att du inte är tillräckligt attraktiv, det är han som har problemen och inte du.
Han skulle behöva jobba på det som du skrev.
Du måste försöka lita på honom när han säger att han tyckerv jättemycket om dig, för det gör han säkert när han säger det.
Kram till dig från en annan som har svårt för närhet

Johanna Ö

Hej!

Vi skulle kunna ta varann i hand för jag har precis samma problem i mitt förhållande. Min kille har också problem med närhet och vi har heller nästan inget sex och om vi har det, så är det iofs till skillnad från dig, när HAN vill det. (han har en del kontrollbehov som gör att han måste välja själv när det ska ske)

Min kille har börjat i terapi så jag hoppas att det ska ge utdelning i längden. Han själv har precis avslöjat att han aldrig haft särskilt mycket intim kontakt. Han fick aldrig kramar av sina föräldrar och blev oerhört svårt misshandlad av sin far. Själv, blev han kriminell som ung och även om han är en helt annan individ idag, bär han naturligtvis på en hel del skit sen dess ändå.

Jag tror att min killes problem med närhet, har att göra med att han förknippar närhet med något som gör ont. Någon annan erfarenhet har han inte. Vet du om din kille varit misshandlad eller fått mycket närhet som barn?

När det gäller sex-biten kan det också vara som så att din kille har "fastnat" i en tidsålder då han inte var redo för sex. Om man varit med om något traumatiskt som barn, kan man så att säga "fastna" i en ålder och ha svårt för att gå vidare därifrån. Har han fastnat i puberteten, så är han antagligen inte så intresserad av sex. Sex är ju något som vuxna håller på med. Retas han mycket och kittlar dig och likande när han vill ha uppmärksamhet, så kan ert problem vara detta. I så fall behöver din kille hjälp utifrån för att komma vidare och tillåta sig själv att bli vuxen. Men du kan bara föreslå det. Valet måste vara hans...

Men som sagt - jag vet vad du går igenom. Det är INTE kul för självkänslan och man behöver nog vara riktigt trygg i sig själv för att inte börja anklaga sig själv till slut och bli svartsjuk, börja analysera allt och se kopplingar som inte finns osv...

Lycka till! Jag hoppas det ordnar sig för oss båda!
/Gojtan

Tribe75

Jag tror honom när han säger att han är jätte kär i mig, men en människa orkar inte leva utan närhet hela sitt liv... Vad gör du som är likadan? Vad kan jag göra?

Tribe75

Till Gojtan: Vad jag vet..han säger ju inte mycket. Så var pappan borta mycket och var alkoholist. Sen skilde de sig. Han säger själv att han har haft en bra uppväxt och att alkoholismen INTE har påverkat honom.. right..jag vet att den gör det. Han har hört av andra tjejer att han är konstig och att han är känslokall och vad han själv säger så har han inte varit så kär så han har ej brytt sig när de har gått. Men mig vill han inte förlora.

Hope

Jag klarar inte hellr av sex, kyssar mm periodvis.
Mina sambo brukar fråga mig: är jag för nära idag? Jag svarar ärligt och säger ja.
Jag kan i och för sig prata om mina känslor, säga till honom att jag inte får luft om han kommer för nära.
Det är väldigt tråkigt för mig och säkert din kille oxå att inte vilja-orka ha sex, för jag och säkert han gillar det säkert när man väl kommer till skott.
Hoppas detta hjälper dig något.
Kram

JeanetteT

Det är INTE kul för självkänslan och man behöver nog vara riktigt trygg i sig själv för att inte börja anklaga sig själv till slut och bli svartsjuk, börja analysera allt och se kopplingar som inte finns osv...






Gud vad jag känner igen mig i det ni skriver... Min pojkvän har också problem med närhet. Han är inte den där kramiga, mysiga eller pussiga killen. Vi har förvisso sex så den biten är jag nöjd med även om man ibland vill ha mer...

Jag å andra sidan behöver mycket närhet... En riktigt kärlekskrank jävel *ler* I början vart det jättejobbigt för mig när jag ville kramas o inte han... Men det känns bättre nu även om det inte är helt ok. Vill fortfarande ha mycket mer än vad jag får.

Ett steg i ledet av detta är just det du skrivit ovan... att man blir svartsjuk till slut och undrar vad det är för fel på en? Det är det som är jobbigt och det är det som jag försöker jobba på.... men man har ju ingen aning om hur man ska göra? Skönt det vore att bara trycka på en knapp så var det klart sen

kelda

Här är en till!!! jag har en man sedan lång tid som jag märkte från början att det var något som inte stämde........men som kvinna tänkte jag, det här går över!!!! Icke!! han tar/tog nästan aldrig intiativ!!! Det sexuella var bra........men så sällan och nu sedan tre år ingenting......jag upplever honom till och med som motbjudande, men jag vet att det betyder att jag kännt mig avvisad,icke-sedd och detta svek!!! har gjort mig till en kvinna som tagit steget fullt ut!!!! döm mig dock icke: jag har en älskare och´vi har kommit varandra så nära att det börjar bli allvar......puh!! då blir jag rädd, för det nära, kanske svek, när det nu är så bra!!! kan jag ju bli lämnad av bägge!!!

Till saken hör att jag verkligen försökt genom åren........men nu är det kört!!! jag kommer säkerligen skilja mig.......

Jag är en väldigt nära-person, dock icke krävande men finns det så starka olikheter mellan en så blir det problem, ja det är ju bäddat för det!!!

Visst är detta ni skrivit svårt och jag känner mig som en bov!

I min terapi älter jag detta tills jag blir som en trasa.......energilös!!

Men va skönt att vi inte är alldeles ensamma om detta!! men det känns som att ha blivit lämnad känslomässigt!!! och det blev jag av min mor vid tre års ålder!!! ja, allt går igen!

kram / kelda

Hope

Vad lustigt, ni e ihop med killar som e sådana och jag är sån, jag är tjej.
Undrar om det är vanligare att killar e sådana? eller e de bara en slump här "inne"?
Min kille vill gärna vara nära, helst så ofta som möjligt.

Johanna Ö

Då kanske du kan förklara Hope ifall du älskar din kille? Vad är kärlek för dig? I min värld, så har man behov av närhet med någon man älskar nämligen. Men jag tror inte att det är så enkelt så därför skulle det vara intressant ifall någon som "vet" ...i alla fall ur DIN situation, kan förklara hur det är för dig????