Sarah1

Hej

Jag är snart 30 och har inte en enda vän. Jag studerar på högskola och det är väl få som kan tänka sig att man kan vara ensam då. Alla högskolekataloger som talar om hur många "vänner för livet" som man kommer att få under sin högskoletid.

Nästan all tid tillbringar jag ensam och det är mycket jobbigt i längden. Jag ska här nämna att jag varken är blyg eller har social fobi eller annat handikapp som hindrar mig från att ta kontakt med andra människor.

Jag är ingen festmänniska och gillar inte den studentkultur som råder. Genom detta så blir man i sig utanför. Dock vill jag inte vara med på aktiviteter som inte är jag och som jag inte trivs med. Jag har alltså testat på det traditionella studentlivet.

De jag pratat med om detta föreslår alltid att man ska söka sig utåt och hitta föreningar som man vill vara med i. Jag har sökt mig till skolans idrottsförening men där bygger det mesta på att man "tar med sig en klasskompis och kommer förbi en sväng". Det är ju uteslutet i mitt fall eftersom jag ingen umgås med. Andra föreningar som erbjuder det utbud som intresserar mig saknas då staden är liten.

Jag har heller inga barndomsvänner, det är aldrig nån som ringer eller sms:ar.

Situationen gör mig ledsen med jämna mellanrum och skapar en oro inför framtiden. Det är ytterst få som ingen känner någonstans i landet förutom familj och släkt. Att komma ut i arbetslivet där det ofta är ännu svårare att skaffa sig bekanta lockar inte. Ett arbetsliv men avsaknad av ett socialt liv är inget liv.

Det känns inte som att det finns mycket att göra eller att min situation kommer att ändras.

Sarah