Rövardotter

jag försöker förgäves hitta en anledning. Ett syfte bakom den ständiga apatin, men också en orsak till plötsliga tårar. För efter att ha varit totalt likgiltig och orkeslös ett par timmar, så kan en känsla eller ett minne framkalla en häftig sorgeattack och jag vet inte om det ska göra mig glad eller ledsen för det fanns ju ändå den där hemska tiden då jag jag inte kände någonting alls. Men om valet står mellan total apati eller att bli ledsen då och då men inte känna glädje...
Jag vet helt enkelt varken ut eller in. Jag funderar ofta på om det är dags att försöka söka någon slags psykologhjälp, men de dagar då det känns som värst orkar jag helt enkelt inte. Självkänslan är i botten, hela livet är svart och jag inbillar mig att jag helt enkelt kommer bli utskrattad för att jag är ju inte alls dålig egentligen..
Och de bra dagarna, de som kommer mer sällan än vad jag tror egentligen, ja då känns ju allt ganska fint och jag tror vinden har vänt. Änlitgen har jag fått mitt liv tillbaka. Jag är kanske inte tokigt glad men kan i alla fall le utan någon specifik anledning och jag kan glädjas åt sådana där småsaker som ändå är det som livet mest handlar om. En människa som känner så har ju inte problem!
Men den mesta tiden präglas mina tankar av att något är fel. Jag slänger bort mitt liv genom att känna såhär. Kan inte koncentrera mig, kan inte glädjas, kan inte umgås med människor på det sätt jag vill. Jag vill sluta tänka så mkt.
Varje dag, varje minut, snurrar dessa tankar i mitt huvud. Vad är rätt, vad är fel. Är helt stel i både kropp och sinne, sover med sammanbina käkar, går runt med ständigt rynkad panna och är en typisk "Allt eller inget människa". Perfekt, det ska det vara. Skiter sig nåt, så skiter sig allt. Jag får värmesvallningar utan anledning, blir jättearg på en halv minut utan några som helst grunder.
Så jag räknar timmar, vill att dagen ska försvinna bort så jag slipper må så här men det är ju helt sjukt egentligen. Vad är meningen att leva ett sådant liv. Ett liv som man väntar på ska ta slut. Tvångstankar, ångest, irrationella rädslor för absolut ingenting. Att cykla till affären kan vara som att bestiga ett berg, men jag har inget svar på frågan varför.... VARFÖR mår jag så här. Jag är lyckligt lottad på alla sätt, har allt jag behöver, har upplevt massa underbara saker och vet innerst inne att jag har möjligheten att göra allt jag vill. Grejen är bara att de mesta dagarna vill jag inte göra något alls. Eller jo, det kanske jag vill men det känns ändå så meningslöst för jag vet att jag inte kommer kunna njuta av det. Mina tankar är liksom alltid ett steg före. Den kognitiva sidan av mig säger att jag ska ta tag i mitt liv, utnyttja min fulla potential och helt enkelt leva innan livet tar slut. Men mina emotioner orkar inte, energin är som bortblåst, jag blir utmattad av att göra ingenting. Ibland lyckas jag fly bort genom att hålla mig sysselsatt konstant, men någonstans inom mig vet jag ändå varför jag gör det och då försvinner lite av effekten...
Jag vet inte om det möjligt att leva livet som mamma säger; "Man måste försöka må bra!". Det känns som det enda jag gör är att försöka, att kämpa, men jag vinner aldrig...

Vad är mitt problem?

Har gjort några tester här på forumet, detta är mina svar;

Du lider troligtvis av egentlig depression utbrändhet alt utmattningsdepression.

Du lider troligtvis av generell ångest.

Du lider troligtvis av tvångstankar.

Du lider troligtvis av social fobi

Har så mkt att säga, men ingen att säga det till. Känner mig så fruktansvärt ego när jag umgås med vänner, vill inte prata om mig själv...

Hope

Det är det som är så svårt, de dagar man mår ganska bra tycker man inte det är nödvändigt att söka hjälp och de dagar man inte mår bra orkar man inte. Tyvärr är min erfarenhet att man måste ha starka och påstridiga anhöriga för att få hjälp, då man inte orkar mer och det känns "kört". Försök att söka hjälp i alla fall när du ,år bättre, för du vet ju att det kommer sämre perioder igen. Jag tycker det är lättare att skriva ett brev än att ringa. Du kanske kan skriva till din vårdcentral el dyl. Kram

Jonas

Hej

Först lite om fel och rätt. Även välutbildade människor tycks tro att alla måste ”tro” på något eller någon. För om någon inte är en troende, måste han vara en dogmatisk ateist, och om någon inte tror att kapitalism är perfekt, måste han tro på socialismen.
Ur ett historiskt perspektiv och synnerligen i ett vetenskapligt utvecklingsperspektiv förefaller detta absurt och arrogant för mig. Jag blir ständigt förvånad när jag är ute och föreläser att så många människor fortfarande bekänner sig till den medeltida attityden om rätt eller fel. Detta har också smugit sig in i vårt sätt att hantera språket. I den indoeuropeiska språkfamiljen finns en stark förankring i att dela saker i ”antingen eller. Ingen vet var denna ide har sin början. Det finns tankar om att den har sitt ursprung för att vi har två händer. Redan för 50 000 år sedan började barn leka leken att ta en sten, hålla den bakom ryggen, och sedan fråga ”gissa vilken hand jag håller stenen i”? Det finns bara två valmöjligheter där. Det måste vara vänster eller höger hand. Vi har blivit så reflexmässiga att detta synsätt tagit plats i vårt kollektiva undermedvetna Detta har medfört att vi under de senaste 50 000 åren har fått för oss att antingen eller är något sant eller falskt. Det är en chock, till och med svårt att förstå för många att det som man upptäckte i i Orienten för 2500 år, att det mesta av universum består av kanske. Faktum är att det är väldigt få saker som vi bestämt kan säga är ja eller nej.
Inte nog med att människor har en benägenhet att se allt som svart eller vitt, du kommer själv att upptäcka som filosofen Carlin observerade, att om du för anteckningar varje gång du ser och hör något utomordentligt idiotiskt eller löjligt under en dag kommer du att ha ungefär 40 olika noteringar. Carlin delar in människor i tre olika typer av den dumma, den galna och de som bara är fulla av skit. Ju mer man utforskar mänskligt beteende desto mer inser man att det inte är de två första kategorierna som ställer till problem utan det huvudsakliga problemet är att människor är fulla av skit .

I övrigt låter det som du har en släng av depression


Egentlig (unipolär) depression

• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.

• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.

• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).

• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.

• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).

• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.

• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.

• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.

• Pessimistisk grundsyn.

• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.

• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.

• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.

Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse– eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.


Hur läker man en depression?

En depression är något man successivt arbetar sig igenom. Depressionen kan vända och försvinna och du känner dig bra igen. Vilken behandling är då bäst? Det är helt individuellt.

Det finns flera olika former av behandlingar – psykoterapi, antidepressiva läkemedel eller ECT m.fl.

De två först nämnda behandlingarna kan förekomma var för sig eller i kombination. Undersökningar i USA har visat att kognitiv terapi i nästan alla fall kan vara en lika effektiv behandlingsform som medicinering. I vissa fall fungerar terapin till och med bättre. Varför? Det finns ingen medicin som kan lära dig att bli en bättre problemlösare, lära dig att tänka mer kritiskt eller att bli bättre på att hantera livets utmaningar. Det handlar om livserfarenheter. De kan bara fås genom aktiv självupplevelse eller aktiva lärdomar i det terapeutiska arbetet. När det gäller svårare depressioner kan det vara bra att kombinera psykoterapi med antidepressiva mediciner.

Författaren arbetade för några år sedan med en mattläggare, som bodde ihop med en yngre kvinna. Tillsammans hade de vårdnaden om fyra barn. Hans sambo ställde kontinuerligt till med scener och krävde att han skulle ställa upp på hennes villkor hela tiden. Han var också hårt pressad ekonomiskt och hade det sålunda väldigt svårt. Hans husläkare hade skrivit ut antidepressiv medicin för att han skulle bli av med depressionen. Frågan är om det verkligen var den bästa lösningen på hans problem. Att ändra på de kemiska förhållandena i hans hjärna förändrar inte hans liv. Tillsammans kunde vi med hjälp av kognitiv terapi och lite enkla livsstrategier ändra fördelningen, så att han efter några veckor tog mer plats och stod upp för sig själv. Denna förändring gav näring åt hela förhållandet. Fyra månader senare fick jag av en händelse reda på att förhållandet var starkare än någonsin och att den skilsmässa som jag såg framför mig i början av vårt arbete var som bortblåst.

En nyligen gjord studie från NIMH (National Institute of Medical Health) visar att äldre vuxna med återkommande egentlig (unipolär) depression, som erhöll IPT (Interpersonell Terapi) i kombination med ett antidepressivt medel under en treårsperiod, hade mindre benägenhet att utveckla ett återfall än de som enbart medicinerade eller enbart fick terapi. När det gäller lättare former av depression, visar en färsk studie att en kombination av behandlingar i flera fall är effektivare än kognitiv beteendeterapi eller interpersonell terapi enbart.

Om du föredrar att inte ta medicin kan KBT eller någon annan form av psykoterapi vara ett bra alternativ. Här presenterar vi olika former av psykoterapier som finns:

Ev något om barn ungdomar och depression
Annan placering

Ungdomar som drabbas av depression bör behandlas med psykoterapi snarare än mediciner enl en svensk sammanställning av forskningsläget. Trots det har förskrivningen av antidepressiva medel till ungdomar fördubblats de senaste fyra åren.
Den stora svenska studien har genomförts av statens beredning för medicinsk utvärdering. Det finns betydligt mer forskningsstöd för psykoterapi än för medicinering.Hjärnan ändras så mycket under tonårstiden. Troligen är det därför piller inte fungerar särskilt effektivt i de åldrarna.



Lycka till

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.