|
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Fråga om ångest, ångestattacker, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, tvångshandlingar, självkänsla, självförtroende, fobier, psykiska störningar, schizofreni, paranoid personlighetsstörning, psykopati. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2007-09-21, 19:59
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
De är förjävligt :(
har haft deprissoner fram & tillbaka sedan jag var liten tonåring. men nu är dte värre än nånsin.
flera dagar har jag fasnat framför bras kamin och bara drömt mej bort. tanken som slagit mej gång på gång, om jag dör, skulle INGEN sakna mig. jag skulle inte minnas av någon. efter denna hemska period kom nästa hemska tanke, vad tycker jag om med livet? INGENTING, ingenting känns roligt, INGENTING ger mig ljus, ingenting har jag att se fram imot, enbart alkoholen.. jag har absolut nått botten.. har aldrig nånsin kännt mig så jävla nere. på jobbet kan jag lova att ingen märker något, har blivigt så jävla bra på att dölja hur jag mår.. familjen är så vana att se mig orkes och viljelös att dom inte längre bryr sig. till kuratorn går jag inte mer, inte bup heller.. om någon har brytt sig lite, så har dom brytt sig minst. att gå till läkarna för olika saker har redan blivigt en dålig vana, så dom ser mig redan som nymfoman, så där lär jag inte heller få hjälp. i tonåren skärde jag mig när jag mådde som värst, det var skönt, jätte skönt.. men skammen över ärren vart för mkt. vill inte börja igen.. villverkligen aldrig mer skära mig.. inte heller må som jag gör.. jag orkar inte mer.. orkar inte inte inte. vad fan ska jag göra? hade det inte vart för ett litet jävla hopp om att må bra och att hjälp fanns hade jag redan tagit mitt liv. men det kan ju inte vara det enda lösningen? vart fan ska jag vända mig? |
|
|
|
2007-09-21, 20:13
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej
Ring mig nu 0708 111161 så ringer jag upp dig Jonas
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
