|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2007-07-30, 20:01
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Ingen ljusning
Jag tror jag förstör för mej själv medvetet..
Jag förstör mina relationer genom att iscolera mej, min ekonomi genom att inte betala räkningar.. Jag har mått dåligt länge, men nu det sista har det blivit mycket värre... Vad gör man i väntan på remis? De talar om medicinering för min ångest problematik, men nu under tiden så känns det som om allt faller samman.. Sen jag fick det på "papper" att jag har problem, känns det mycket värre.. Jag känner mej mer deprimerad, jag har fått panikångest.. Kan inte ens sova riktigt, utan sitter vaken framför tvn o flippar mellan kanalerna tills jag kollapsar.. Varje dag sitter jag med tvångstankar ang om vem det kan vara som ringer till mej på hemligt nummer, eller vem som ringde på porttelefonen.. Som jag inte vågar svara eller öppna. Jag har varit deprimerad innan, men aldrig på detta sättet.. Jag har varit nogrann med o hålla fasaden uppe innan, men nu orkar jag knappt visa mej duktig längre utan går med nedböjt huvud.. Jag har ett litet barn o ta hand om, och har nu flyttat hem till familjen för avlastningens skull, då ja inte vill vara ensam.. Varför blir det så mycket värre nu? Ska ja kontakta läkaren jag pratat lite med igen, går det verkligen snabbare då ? för för min del känns det bara som ett till oros moment att behöva ringa någon, om något.. |
|
|
|
2007-07-30, 20:16
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Vet precis hur du känner det,vågar själv knappt vara utanför dörren.Får panik ialla samanhang och har anorexia,men alla som skriver här har ju stora och(små)problem.Hoppas du lyckas komma tillbaka och att du(vi)börjar må bättre.KRAM
__________________
Anorexia och fobier är inte ett liv |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
