Scared

Hej allla

Vet inte var jag ska börja precis...Efter min utbildning, så fick jag jobb som lastbislchauför och så klart blev ja glad över det.Jag jobbade som f*n,sov varannan natt i lastbilen,jobbade minst 60 timmar i veckan ibland upp till 90,jobbade också varannan söndag.Ibland jobbade jag lördagar också och fixade lastbilen.Jag hade ingen liv alls.Har inte träffat mina kompisar sen jag började jobba.

Arbetsgivaren lovade mig fri vecka efter semestern eftersom då kunde han inte hitta nån annan chauför som passade för att byta mig denna veckan.Varje gång han ringde mig så klagade han om hur dåligt det går för företaget och att vi måste kämpa för att företaget ska överleva.Ska kanske nämna att det var tvåmans åkeri och att bara vi två jobbade.

Det gav mig lite stress eftersom jag ville inte förlora jobbet.Jag ville jobba.Jag var rädd för honom för han skällde ut mig några gånger även om det var hans fel.Han var alltid negativ och stressad.Han kunde ringa mig kl 5 på morgonen och undra om jag har vaknat för jobbet.Jag fick ha jobbtelefonen(villken jag själv köpte) på hela tiden.Ibland ville han att jag skulle jobba på storhelger också.

Det pågick i 3 månader.På nationaldagen ringde han mig medan jag var på hos min tjej och sa att jag skulle köra denna kvällen.Det var jag inte redo på.Då fick jag ångest och kände mig lite deppig men körde iallafall.Torsdag körde jag under stress hella dag för då skulle jag lasta till några andra ställe jag aldrig kört till innan.fredag var extra extra extra stressig,Varmt ute, 32 grader,telefonen ringer hela tiden jag vet inte var jag skulle lossa har inga adresser,vet inte om jag kommer in med släpen osv....

Denna fredagkväll skulle jag hem men så blev det inte..jag lossade den sista jag hade kl 10 på kvällen och hade 30 mil hem.Började känna ångest.Jag kommer inte hem ikväll!Svängde in på parkeringen kl 12 och sov lite för jag var dödstrött.Vaknade runt 4 på morgonen och då fick jag liksom nån shock.ÅNGEST,stor klump i magen,depression.De 3 timmar hem verkade som 8.Annars brukade tiden gå jättefort.

Sov lite hema med ångesten i magen hela tiden.Jag skulle ringa honnom och snacka om min fri vecka men jag vågade inte,jag var rädd att bli utskälld som en gång innan.Med helt darrande röst ringde jag honnom och han svarade helt nervöst för han märkte att nåt var fel.Sen sa jag till honnom att jag vill ha en fri vecka för jag jobbar alldelles för mycket.Han sa att det är lungt att jag kommer att få den efter semestern.Det lugnade ner mig lite.

Började jobba på måndag deprimerrad och med ångesten.På tisdan när jag skulle hem så fick jag veta av honnom att jag skulle inte hem utan att jag skulle köra vidare.Jag fick klump i halsen.Ångesten blev allt värre och värre.Sen på onsdag fick jag veta att jag skulle inte hem på onsdag heller.Jag grät.Panik.Ringde honom och grät och han förökte lugna ner mig .Inte torsdag heller.Under hela den tiden kände jag en stor klump i magen.Ångest heeelaa tiden.Depression.Jag visste inte vad jag skulle tänka på.Trodde jag skulle bli galen.Jag var ensam i lasbilen nu i 4 dagar.Sov nästan ingenting.Åt ingenting.Försökte komma ihåg vad var det som var så roligt med det här jobbet.För det var rolig .Nu var jag bara rädd.Att inte komma hem alls.Jag trodde inte att jag skulle överleva.

På torsdan orkade jag inte mer utan ringde min tjej och hon heämtade mig 10 mil hemifrån och körde mih hem .Där sov vi i 4-5 timmar sen tillbaks igen och jobba den fredagen.Jag sjukskrev mig för jag orkade inte mer.Visste inte vad det var som var fel på mig.Fick Atarax av läkaren och tid hos kuratorn.träffade honom en gång berätade allt med han skulle till semestern så jag fick ny tid i augusti.Då kom min arbetsgivare och och trodde inte att jag var hos kuratorn utan att jag ljög.Då fick jag gå tillbaks till kuratorn och söka intyg.

Efter 3 veckors sjukskrivning kände jag mig lika illa som innan och jag frågade läkaren om han kunde förlänga min sjukskrivning tills min kuratorn kommer så att jag vet vad är det som är fel på mig.Men nej ,han tyckte att patienter med ångest ska ut i arbetslivet.Jag visste att om jag kommer tillbaks till mitt jobb så skulle jag dö.Det var som en traumaplats till mig.De 3 veckor grät jag nästan varje dag utan nån anledning.Jag var rädd.Riktigt rädd.Att nån ska tvinga mig tillbaks in i lastbilen.Så fort jag tänker på den lastbilen får jag panik.Jag sa upp mig.

Så nu är jag arbetslös och utan a-kassa.Gråter,ångest,depression,vill ta mit liv,rädd.Jag är rädd som ett litet barn.Och jag är 27 år.Jag är rädd för jobb hur dumt det än låter.Att vara där i 8 timmar 5 dagar i veckan.Jag får panik.En gång föra veckan när det var som värst ville jag ta en paket cipramil och avsluta allt...Jag behövde hjälp men kunde inte få den.Ringde till psykjouren och hon lugnade ner mig lite.Idag gick jag till läkaren och hon skrev ut Citalopram.

Är det nån av er som känner igen sig i det när det gäller utmatningsdepressionen?Eller har jag nåt annat?Jag vill veta vad är det som är fel på mig.Sorry för alla stavningsfel.

Jonas

Hej Scared

Tack fär ditt mail
Förlåt att du fått vänta. Jag lider med dig din läkare borde sjukskrivit dig
för en ny period.
Du lider av egentlig depression utmmattnings depression. Bätsa behandlingen är Kognitiv terapi alt KBT bor u i Gbg eller stockholm Helsingborg kan vi hjälpa dig

Nedan finner diu lite om depression

Vad är depression?

Låt mig först konstatera att egentlig depression är en behandlingsbar sjukdom. Depression orsakar förändringar i tänkandet, känslorna, beteendet och det fysiska välmåendet.
Enligt DSM (IV) definieras en depressiv period av att man har symtom som att man känner sig ledsen, tom, har brist på intresse, känslor av värdelöshet, skuld och oförmåga att tänka.


Tänkandet

Många som drabbas av depression tycker att det är svårt att koncentrera sig och att fatta beslut. En del deprimerade får sämre korttidsminne och glömmer saker hela tiden. Negativa tankar är utmärkande för depression.


Känslorna

Många kan känna sig ledsna utan anledning. Andra tycker inte sådant som varit roligt tidigare är kul längre. Man saknar motivation och blir mer apatisk (oengagerad) och trött. Vissa blir irriterade och andra får ett häftigt temperament. Det är inte ovanligt att olika former av depression leder till känslor av hjälplöshet, hopplöshet och värdelöshet.


Beteendet

Man kan börja bete sig mer apatiskt. Vissa känner sig inte trygga i närheten av andra och får svårt med det sociala livet. Socialt tillbakadragande är vanligt. Vissa har till och med svårt att ta sig upp ur sängen. Sexlusten kan försvinna.


Det fysiska välmåendet

Några får sömnsvårigheter. Antingen kan de inte somna in eller så sover de inte tillräckligt djupt. De kan ligga vakna i timmar eller vara vakna många gånger under nattens gång och stirra i taket. Andra sover väldigt mycket, större delen av dagen, men känner sig ändå trötta. Många tappar aptiten och klagar över smärtor.


Olika typer av depressioner

Man skiljer på två olika former av depressioner. Den första kallas egentlig (unipolär) depression för att den endast innefattar depressionen i sig. Den andra kallas manisk depression – även kallad bipolär depression – för att den innefattar ett bredare spektrum av känslor. Den unipolära depressionen är den vanligaste.


Egentlig (unipolär) depression

• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.

• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.

• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).

• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.

• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).

• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.

• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.

• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.

• Pessimistisk grundsyn.

• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.

• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.

• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.

Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse– eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.

Tänk på att detta inte gäller symtom som uppenbart beror på vanliga sjukdomar, känslomässigt osammanhängande föreställningar eller hallucinationer. Ej heller på grund av direkta psykologiska effekter av droger eller mediciner. Det ska inte gå att förklara symtomen med förlust av nära eller kära – exempelvis dödsfall. Endast om de varar längre än två månader kan man diagnostisera det som depression.

Om symtomen orsakar markanta problem eller svårigheter i arbetslivet, det sociala livet eller andra viktiga områden, bör man ändå söka hjälp.

Lycka till

Vill du ringa oss kostnadsfrott finns vi på 031 774 00 67

Lycka till

Jonas Gåde
www. Comunicera.se

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.