uptown

vet inte riktigt var jag skall lägga det här, men here we go...

Det började för ca en till en och en halv månad sedan, runt den tiden såg jag en film som handlade om personer som kom till helvetet, och jag blev onormalt starkt påverkad och tänkte på det hela tiden. Allt kändes mörkt och hade känslan hela tiden av att inget skulle bli bra igen, och ingen kunde hjälpa mig eller rädda mig.
Dagarna efter hade jag vid åtminstone någon tidpunkt hjärklappning och en brännande känsla över bröstet. Var absolut inte religiös på nåt sätt innan.
Vid den här tiden började jag också på ett nytt jobb, efter att ha varit arbetslös från september, med undantag för två veckor i december.
Tänkte mer och mer på själva existensen, och varför universum ens finns etc, liknande tankar, och det gav mig stark ångest.
Gick till doktorn när ångesten (eller vad man ska kalla det) hade hållit i sig i två veckor och berättade och fick tillslut utskrivet medicin för hjärklappning (läkaren sa att jag inte hade nåt fel men att det kunde hjälpa ändå) och det hjälpte halvbra ett tag, hade fortfarande ångest nån period på dagen men det brukade släppa när jag kom hem från jobbet.
Men nu efter två veckor till hjälper det inte längre, har från jag vaknar samma deppiga känsla, som släpper bara under små perioder under dagen. Under "ångestperioderna" kan jag inte se nånting positivt, har gråten i halsen etc.
Tänker mer och mer på meningen med livet och är rätt skraj inför framtiden, tänker att inget man gör har någon mening eftersom man ändå ska dö tillslut, och varje liten grej jag ser om nåt mord, krig etc får jag ångest av och tänker "shit, tänk om nån mördar min morsa" och liknande orealistiska paranoida tankar.

Det känns så sjukt för jag har aldrig varigt med om några liknande känslor förut. Det känns även rätt trivialt under perioderna jag mår bättre, när jag läser t. ex. här på forumet om hur många som har haft traumatiska upplevelser och svår barndom. Jag har haft en bra barndom, med kärleksfulla föräldrar och allt det där. aldrig blivit mobbad. jag har aldrig haft några jättenära vänner, har mest vart killen man ringer när alla andra är upptagna om ni förstår vad jag menar. och det har ju kännts rätt kasst ibland
under tonåren men jag har också alltid trivts med att vara själv liksom.
Sen har jag inte heller haft nån flickvän sen jag var 16 år, är 21 nu, och det är också en grej som jag tänker på ofta att jag aldrig kommer hitta någon...kan tilläggas också att jag för något år sedan fick en ångestattack efter att ha rökt hasch, började storgråta och ville bara springa in och lägga mig hos mina föräldrar och krypa ihop som ett litet barn. sen dess har jag inte rört några droger, och dragit ner på alkoholen. men det är som sagt ett år innan det här andra började..
Har lite svårt att beskriva känslorna jag får. Det blir väldigt jobbigt under dagarna och ibland vill jag bara springa hem från jobbet och krama mamma som en liten pojke, har berättat för henne också och det tog all min kraft den dagen när jag berättade.

Det där kanske blev lite dåligt upplagt etcetera men jag ville skriva av mig det här och se om nån kunde ge mig råd om hur jag ska göra för att bli av med det. det känns som min självkänsla har sjunkit till noll och att jag bara ser världen som hotfull och skrämmande..

Jonas

Hej Uptown

Det verkar som du har en ångest problematik.

Hjärtklappningen och den brännande känslan var troligtvis en panikångestattack
Du berättar också att du hade ett nytt jobb det kan vara stressande i sig.
Jag skulle gissa på att du har en ångestproblematik som ofta kan leda till
depression.

Det amerikanska psykiatrikerförbundet definerar panikångest i den fjärde upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM – IV) så här:

“En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom”. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter.

Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer – speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattak för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö.


Symtom vid panikångest:

• Hjärtklappning

• Svettningar

• Skakningar

• Andnöd

• Kvävningskänslor

• Bröstsmärtor

• Sväljsvårigheter

• Kväljningar eller problem med mag – tarmkanalen, diarré

• Yrsel eller kittlande känslor

• Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor

Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt – vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ”begränsande symtom” i form av panikångestattacker.

Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack. Frekvensen och intensiteten av attackerna varierar från person till person. En individ kan ha flera attacker i veckor, medan en annan kan ha korta och snabba attacker som knappt märks.

Många blir övertygade om att de har en odiagnostiserad sjukdom och söker ofta medicinsk hjälp. Även om dessa tester visar sig vara negativa, kan personen med panikångest vara orolig för att få fysiska sjukdomar.

Det är inte ovanligt att personer som får panikattacker utvecklar torgskräck. Torgskräck karaktärtiseras av en rädsla för att få en panikattack på en offentlig plats, från vilken man inte kan fly. Detta i sin tur leder till att en del människor undviker att gå ut eller bege sig till platser, som de inte känner till.

Det var först efter den forskning som bedrevs av Claire Weekes, som vi förstod att panikångest kan delas upp i två delar. Den första rädslan består av en mängd olika symtom – både kroppsliga och fysiska –som vi kommer att gå igenom längre fram. En första rädsla följs av en andra våg av rädsla.

Dr. Weekes insåg långt före alla andra, att den första rädslan med de fysiska symtomen genererade en andra rädsla som en reaktionen på den första rädslan. Weekes har kommit fram till att den sekundära rädslan föds ur den första okontrollerade rädslan. Man kan säga att delar av symtomen blir som en rädsla inför rädslan. Det är inte är ovanligt, att klienter hamnar i återkommande ”looopar” som förstärks mer och mer, innan de slutligen klingar av. Utan att ta hänsyn till den första eller andra rädslan, så kan vi konstatera att en panikångestattack med de första tecknen – dvs den “första rädslan” – kan vara mycket obehaglig även utan “den andra rädslan”. Även om en andra attack inte är så stark, så kan den ge en känsla som är besläktad med spykänslor eller en långsam nysning. En del människor drabbas även av rysningar.

I den kognitiva terapin fokuseras arbetet på att hjälpa klienterna att hantera den första rädslan, så att den andra rädslan begränsas. På samma sätt verkar de antidepressiva medicinerna. De siktar in sig på den sekundära rädslan,även om en del av de medicinska effekterna också kan hinda enskilda symtom vad gäller den primära rädslan.

Det finns även andra konkurrerande beskrivningar om varför den sekundära rädslan uppkommer. Många tror att de ska dö, kvävas och drabbas av ett katastroftänkande utan att det egentligen finns någon grund. En del forskare tror att det beror på någon sorts resonans med ett ursprungligt trauma som rör separation.
DEnna ågest kan leda fram till känslor av depression.

Låt oss först konstatera att egentlig depression är en behandlingsbar sjukdom. Depression orsakar förändringar i tänkandet, känslorna, beteendet och det fysiska välmåendet.
Enligt DSM (IV) definieras en depressiv period av att man har symtom som att man känner sig ledsen, tom, har brist på intresse, känslor av värdelöshet, skuld och oförmåga att tänka.


Tänkandet

Många som drabbas av depression tycker att det är svårt att koncentrera sig och att fatta beslut. En del deprimerade får sämre korttidsminne och glömmer saker hela tiden. Negativa tankar är utmärkande för depression.


Känslorna

Många kan känna sig ledsna utan anledning. Andra tycker inte sådant som varit roligt tidigare är kul längre. Man saknar motivation och blir mer apatisk (oengagerad) och trött. Vissa blir irriterade och andra får ett häftigt temperament. Det är inte ovanligt att olika former av depression leder till känslor av hjälplöshet, hopplöshet och värdelöshet.


Beteendet

Man kan börja bete sig mer apatiskt. Vissa känner sig inte trygga i närheten av andra och får svårt med det sociala livet. Socialt tillbakadragande är vanligt. Vissa har till och med svårt att ta sig upp ur sängen. Sexlusten kan försvinna.


Det fysiska välmåendet

Några får sömnsvårigheter. Antingen kan de inte somna in eller så sover de inte tillräckligt djupt. De kan ligga vakna i timmar eller vara vakna många gånger under nattens gång och stirra i taket. Andra sover väldigt mycket, större delen av dagen, men känner sig ändå trötta. Många tappar aptiten och klagar över smärtor.










Olika typer av depressioner

Man skiljer på två olika former av depressioner. Den första kallas egentlig (unipolär) depression för att den endast innefattar depressionen i sig. Den andra kallas manisk depression – även kallad bipolär depression – för att den innefattar ett bredare spektrum av känslor. Den unipolära depressionen är den vanligaste.


Egentlig (unipolär) depression

• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.

• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.

• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).

• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.

• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).

• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.

• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.

• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.

• Pessimistisk grundsyn.

• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.

• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.

• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.

Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse– eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.

Tänk på att detta inte gäller symtom som uppenbart beror på vanliga sjukdomar, känslomässigt osammanhängande föreställningar eller hallucinationer. Ej heller på grund av direkta psykologiska effekter av droger eller mediciner. Det ska inte gå att förklara symtomen med förlust av nära eller kära – exempelvis dödsfall. Endast om de varar längre än två månader kan man diagnostisera det som depression.

Om symtomen orsakar markanta problem eller svårigheter i arbetslivet, det sociala livet eller andra viktiga områden, bör man ändå söka hjälp.



Manisk (bipolär) depression

Den maniska depressionen kännetecknas av extrema förändringar i humöret, tankarna och beteendet. Den kallas bipolär för att personen svänger fram och tillbaka mellan maniskhet och depression. Svängningarna kan variera från några timmar till dagar, månader eller i värsta fall år. Manisk depression går att behandla precis som egentlig (unipolär) depression.

Familjen, anhöriga och arbetskamrater påverkas precis som vid egentlig depression. De första symtomen brukar dyka upp i de sena tonåren, även om de ibland undantagsvis kan dyka upp så tidigt som i 7 årsåldern eller så sent som i 40–50 årsåldern.

Manisk depression drabbar män och kvinnor ungefär lika ofta och det finns ingen skillnad vad det gäller ålder, ras, etnisk tillhörighet eller social klass. Det är inte ovanligt att barn som växer upp i familjer med depression drabbas lite mer frekvent. Till skillnad från egentlig depression upplever en person med manisk (bipolär) depression såväl höga stunder som låga. De höga perioderna kännetecknas av mani och hög energi, nästan på gränsen till eufori, medan de låga stunderna påminner om egentlig (unipolär) depression.

Många av de som har manisk (bipolär) depression uppger att de har mer av depressioner under vintern och symtom av mani under våren och sommaren.


Manisk period

En klart märkbar period av onormal och ihållande upprymdhet, öppet eller irriterat humör, som varar i minst en vecka. Under denna period finns tre eller fler av följande symtom närvarande:

• Förhöjd självkänsla, storslagenhet

• Minskat sömnbehov (utvilad efter tre timmar)

• Mer pratglad eller behov av att prata

• En ström av idéer och subjektiva tankar att allt bara ”rusar”

• Lättdistraherad

• Ökad målmedvetenhet. Det kan gälla det sociala livet, arbetet, skolan och även det sexuella livet.

• Överdrivet aktiv i skadliga aktiviteter. Det kan röra sig om okontrollerade storköpsrundor, indiskreta sexuella eskapader eller dumdristiga affärsinvesteringar.

Lycka till

Jonas Gåde
Comunicera - Depression Mental träning Psykolog Göteborg Stockholm

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

uptown

Tack för svaret Jonas! så vad du säger är att om det här, efter ca en månad till, håller i sig borde jag gå tillbaka till läkaren och kanske få en tid till psykolog/terapeut?

Jonas

Hej

Ring mig så skall jag avgöra om du behöver en terapeut nu
eller senare
0708 111161

Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.