barajag83

Jag är en 23-årig tjej som studerar på universitet. Jag är för det mesta glad, iaf utåt sett, och är relativt omtyckt och har lätt att hitta vänner.
Inombords känner jag mig nästan alltid otillräcklig och ibland helt värdelös. Det händer ofta att jag gråter mig till sömns.

Jag har haft en bra uppväxt och jag får ofta beröm för det jag gör. Jag har inte svårt för mig i skolan och lyckas ofta få bra betyg. Ändå känner jag mig så dålig inombords. Som om jag missat alla chanser i livet att uppnå det jag vill. Jag jämför mig konstant med andra och tycker att allt de gör är så mycket bättre. Jag önskar att jag kunde glädjas åt livet, men det gör jag inte. Jag känner hela tiden att jag måste prestera för att vara värd någonting.. mina föräldrar har inga sådana krav på mig så det kommer inte därifrån. De tycker allt jag gör är bra och pushar mig och så.
Jag vill gärna bli framgångsrik i mitt karriärval men det känns som om alla springer om mig för jag vågar inte chansa trots att jag innerst inne vet att jag är bättre än många andra som faktiskt vågar. Det känns som att om jag verkligen försöker så kommer jag att misslyckas.

För ett par år sedan gick jag ett par folkhögskolor. Mycket var bra där men det hände ibland att jag kände mig retad av både en lärare och flera andra elever. Jag blev liksom nedtryckt och upplevde det som att de inte tyckte jag var så mycket värd. Jag minns då att jag upplevde det som extremt jobbigt. Nu när jag ser tillbaka kan jag tycka att det inte var så farligt, det var lite sån stämning på båda skolorna och det var nog fler som råkade ut för samma sak som jag. Jag vet inte om dessa två år ändå kan ha påverkat att jag nu känner mig så här. Som om jag bara vill lägga mig ned och ge upp. Jag känner mig så otroligt liten inombords...

Jag antar att min fråga är hur jag ska komma tillrätta med detta och börja glädjas åt livet?

Sorin

Varifrån kommer detta?
Vad menar du med "otillräcklig", kan du ge ett exempel?
Är du otillräcklig?
När, var och hur i så fall?

Är du värdelös?

Så varifrån kommer de här tankarna då?

barajag83

När jag säger otillräcklig menar jag att jag inte presterar tillräckligt. Jag har valt en utbildning där man bör frilansa på sidan om för att lyckas efter utbildningen. Jag klarar inte av att ta tag i det för jag känner mig så dålig från början att folk bara kommer skratta åt mig om jag försöker trots att jag vet att många tycker jag är duktig.

Jag vet att självkänsla inte har något med vad jag presterar att göra, men det känns så ändå. Som om det inte räcker att bara vara jag. Jag tror att folk tittar konstigt på mig som inte gör mer och bättre saker hela tiden.

Jag vet inte varifrån tankarna kommer.. det är jag själv som har dessa krav på mig.