socha

Hejsan! mellan 7an/8an fram till kanske andra året på gymnasiet hade jag anorexi alternativt ätstörning UNS. Jag var smal, men enligt mig själv var jag inte värre än någon annan. jag har den tanken att man kan lösa saker själv genom att läsa och skriva och fundera och sökte därför inte hjälp. och det blev bättre

nu har det blivit så att jag spyr, varje dag och jag vet inte vad jag ska göra. tror att jag själv kan lösa mig ur den här situationen med tanke på att jag är medveten om den och att det inte på långa vägar är lika hemskt som det var.

problemet är att min pojkvän verkligen vill att jag ska gå till någon och ber mig göra det för hans skull. han mår också dåligt (hans ex hade också anorexi) jag känner mig som en hemsk människa och vill inget hellre än att sluta, tror jag, men om jag inte vill prata med någon kan jag väl ändå inte göra det för hans skull?

hur ska jag ta mig ur det här? för jag kan inte prata med någon, har många historier som kanske borde få andas luft men vill verkligen inte säga någonting för mig blir det värre då. spydde kanske fem gånger per dag tidigare, nu är det kanske två. det blir ju bättre, men kommer det någonsin bli bra. uppenbarligen så faller jag ju dit igen.

Sorin

Bara en gissning: Det kanske är historierna som vill komma ut. Även om det är svårt borde du kanske låta de andas luft.

Du ska förstås inte göra någonting bara för din pojkväns skull. Han har dock en poäng som du kan ta hänsyn till när du gör din egen bedömning om hur du vill gå vidare.

Jag tycker också att det är intressant att din kille har haft en (kanske flera?) relationer med tjejer med liknande bekymmer. Det är någonting som han kanske ska tänka på. Det kan vara en slump men det kan också vara någonting annat.