![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hejsan, är en kille på snart 24 år.
Jag har i alla mina år förutom dem 2 senaste varit en extremt glad och lycklig människa. Om man skulle be 10 personer på gatan att beskriva mig med 3 ord skulle det troligtvis bli : Glad, rolig och framåt! Grejen är denna, jag har alltid levt ett singel liv och festat mycket med mina kompisar. Mina kompisar och familj har alltid varit det absolut viktigaste i mitt liv men sen hände det nåt. Jag träffade en tjej och vi hade ett tvåårigt långt förhållande. Dem första 3 månaderna var riktigt bra kan jag lova, vi var så kära man i princip kan bli. Sen hände det nåt, jag började bli paranoid och trodde att hon ljög för mig hela tiden, jag började misstänka alla i min omgivning att dem ljög hela tiden om diverse saker. Jag slutade lita på ALLA, till och med min flickvän som jag älskade så mycket. Sen flyttade en polare hem till mig och vi började röka väldigt mycket hasch. Det kunde bli upp till 5-10 g om dagen i ungefär 3 månaders tid. Nu är jag ren och har varit det i nästan ett år och skulle inte ta nån drog ens om folk betalade mig. Jag märkte att mitt tankesätt förändrades och jag började må dåligt. En dag när vi satt och rökte fick jag min första panikångest attack, jag kommer aldrig glömma den, jag trodde jag blev galen och hela omgivningen förändrades. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö. Det går några veckor och panikångest attacken är ständigt i mina tankar, jag trodde att jag antingen var psykiskt sjuk eller döende. Jag har varit hos läkaren flera gånger och bett dem kolla mitt hjärta då jag har varit så övertygad om att det var nåt fysiskt fel på mig, nu på senare tid har jag börjat inse att det sitter i huvudet allting. Ibland kan det hända att jag får panikångest 4-5 ggr om dagen och ibland kommer det inte på en vecka. Jag började jobba i Sthlm i vintras och jobbade extremt långa dagar, 12-16 h om dagen och där förvärrades alla problem. Jag bodde i en 3:a med 9 andra personer och en hund (är pälsallergiker). Chefen och många andra jag jobbade med knarkade och 80% av alla deras samtal handlade om just detta. Detta fick mig naturligtvis att må dåligt. Jag gjorde alla test på www.communicera. och här är resultaten. Du lider troligtvis av social fobi Du lider troligtvis av egentlig depression utbrändhet alt utmattningsdepression. Du lider troligtvis av generell ångest Du kan ligga i farozonen. Tvångstankar Jag vill bli frisk, jag vill må bra och inte ha några psykiska problem, jag vill vara den person jag var för 2 år sedan. Jag har väldigt svåra problem att somna och oftast är det en plåga att vara vaken. Jag fastnar i mina egna tankar och tänker på massa saker som bara får mig att må dåligt. Enda chansen att slippa dem här tankarna är att umgås med kompisar och göra saker som är roligt, men ibland kommer tankarna även då. Jag jobbar och då är det oftast inga problem, bara när jag får göra nåt tråkigt jobb så jag fastnar i mina tankar.. :/ Nån som har varit med om liknande? Jag vill jättegärna ha lite råd om vad man kan göra för att bryta den här onda cirkeln jag har hamnat i.. Mvh / D Ps. Jag klarar inte av stress längre, stressar jag i 2 minuter är hela dagen förstörd. Mår dåligt och vill bara gå och sova för att vakna upp och möta en ny dag. Jobbigt att träffa många människor... Ds. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jo, jag håller på och försöker få kontakt med nån proffesionell som kan hjälpa mig. Det är inte lika lätt som det låter, husläkaren jag har är inte den bästa och han har varit på semester ett par veckor.
Hoppas verkligen att han kan hjälpa mig, saker och ting börjar spåra ur har jag märkt... ![]() Tänkte kolla med er först om ni hade några tips & tricks för att ta sig igenom dagarna.. Eller ni till och med kanske kan rekommendera någon man kan prata med? |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|