lingon

Utåt sett är jag en glad, trevlig 35-åring med bra utseende och karriär. Men inuti är det bara tomhet, sorg och ångest. Från och till de senaste åren har jag funderat på att ta livet av mig. Jag har gått i kbt och psykoterapi och det har alltid hjälpt mig må bättre. Men efter nåt år hamnar jag i den negativa cirkeln igen.

Jag har sedan tonåren haft social fobi och sedan dess ofta känt mig väldigt ensam och tråkig. Gymnasietiden var en plåga eftersom jag rodnade jämt, så jag slutade i stort sett plugga. Lärde mig ingenting eftersom all min energi gick åt till att tänka ut hur jag skulle ta mig ur jobbiga situationer, eller älta dem efteråt. Mådde skitdåligt men satte på mig en glad mask överallt, grät när jag var ensam.

Idag har jag enorma mindervärdeskomplex och ångest över min dåliga allmänbildning. Känner mig helt värdelös. Jag har totalt hakat upp mig på hur lite jag kan beträffande politik, religion, samhälle, historia.. rubbet. Mycket energi går åt till att INTE visa hur lite jag kan, särskilt på jobbet. Samtidigt finns min sociala fobi kvar, och jag tänker hela tiden på hur jag ser ut, uppfattas av andra etc. Allt detta är enormt påfrestande och tröttar ut mig.

Trots att jag ofta på jobbet faktiskt får höra att jag är väldigt uppskattad och duktig, så känner jag mig nästan varje dag helt värdelös. Jag har ett jättebehov av bekräftelse, men ändå funkar komplimanger bara korta stunder. Jag visar ju inget utåt heller, är glad jämt.

Med vänner går det oftast jättebra att ses två och två, men så fort det blir ett störr sällskap upplever jag samtalet mest som en tävling i att prata mest, högst, ha mest åsikter.. Jag känner mig tråkig samtidigt som jag själv ofta blir uttråkad.

Nu har självmordstankarna kommit tillbaka. Jag orkar inte leva i denna ångest år efter år, men terapi hjälper ju bara tillfälligt, sen kommer allt jobbigt tillbaka. Livet känns ofta så meningslöst. Jag känner mig som en stor bluff.

Sorin

Allmänbildning kan man nästan alltid skaffa sig om man vill. Sedan är det så att ditt värde som människa inte ligger i hur mycket du kan om historia eller politik. Låt dig inte luras av hur samhället ser ut idag. När du tar till dig detta med att du har ett värde i dig själv, bara genom att finnas tror jag att en stor del av ditt mindervärdekomplex kommer att försvinna.

De flesta av oss känner sig ibland, eller har känt sig någon gång som en stor bluff. Du är inte ensam!!!

lingon

Ja, i de perioder då jag mår bra kan jag tänka logiskt och förstå det du säger, och då funker det också bra eller åtminstone ganska bra. Men med jämna mellanrum faller jag tillbaka i negativa tankar som jag inte kan ta mig ur, det blir bara omöjligt att klämma fram en enda positiv tanke, de tankarna blir helt utblockerade. Allt blir nattsvart.

Det jag undrar är vad jag i dessa mörka stunder kan göra för att förminska ångesten? Finns det nåt "knep"?

Tack!