Simba

Hej!
Jag är en tjej som har blivit utbränd och fått panikångest samt blivit väldigt stresskänslig. Mitt problem är att min kille inte tar mig på allvar. Han tror att jag överdriver när jag säger att jag mår dåligt. Han är överhuvudtaget skeptisk till alla diagnoser om psykiska sjukdomar och att ta antideppmedicin. Ut och arbeta så blir du frisk är vad han tror är lösningen.
När jag får ångestattacker blir jag rädd och gråter,men han tittar bara på mig och gör inte mycket för att trösta. (Han har överh. svårt att visa känslor..)Jag vet att han har svårt att förstå hur det känns när man mår dåligt och det accepterar jag. Det som gör så ont i mig är när han inte verkar tro på mig. Jag skulle aldrig hitta på att jag mår dåligt-tvärtom!
Jag har sagt till honom att det han kan göra är att hålla om mig och lyssna om jag behöver prata. Helt enkelt finnas där för mig.
Nu har det blivit så att jag håller upp en fasad och döljer när jag mår dåligt. Vilket gör att jag mår ännu sämre. Så ska det ju inte behöva vara i en relation!
Vad ska jag göra för att han ska tro på mig och stötta mig?? /Tacksam för råd

Sorin

Testa med att säga till honom (eller skriva):

"När jag mår dåligt och är rädd och gråter och du inte tröstar mig utan bara tittar på mig utan att göra någonting då blir jag så ledsen och sårad och det gör ännu mer ont därför att det verkar som att du inte alls tror mig att jag verkligen mår dåligt. Jag skulle aldrig kunna göra någonting sådant. Tvärtom håller jag inne med hur jag verkligen mår och känner. Jag döljer för dig hur dåligt jag egentligen mår. Jag undrar hur du ser på mig, tror du att jag låtsas?"

Det finns en struktur här som du ska behålla även om du ändrar själva innehållet. Strukturen är "När du X då känner/tror/etc. jag Y därför att Z." Det är bättre att göra det skriftligt om du inte tror att du kan hålla ett neutrallt tonfall om du skulle prata med honom.

Tiil din killes försvar vill jag spekulera i varför han agerar som han gör. Han kanske inte vet riktigt vad han ska göra. Han kanske känner sig maktlös och inte kan hantera situationen. Du kan i så fall tilläga det som du redan har sagt till honom - "Det enda jag behöver från dig när jag mår dåligt är att du krammar mig och finns där för mig. Jag förväntar inte mig att du ska ge mig en lösning på mina problem. Bara var där för mig och visa mig att du tror på mig och bryr dig."

Hoppas du har användning av detta.

Sanna.stcc

Hej, jag känner igen mig i det du berättar, jag har det precis likadant, min man förstår inte mig, han tror att jag överdriver, jag har gått igenom mycket och har haft mycket ångest till och från, och är liksom du känslig för stress, men jag kan inte prata med han som jag bor med, det är jättejobbigt, du får gärna skriva till min mail om du vill, så kan vi prata mer,

hallonvagen@hotmail.com

kram Sanna