![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Psykologi - psykoterapi - KBT - kognitiv terapi Här kan du ställa frågor om ångest, panikångest, tvångssyndrom, tvångshandlingar, självkänsla, fobier, psykiska störningar. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Jag har i grunden tre problem;
1. Jag kan inte hantera min ilska alls, jag blir så förbannad att jag redan förstört tre skåpluckor hemma, golvet (som är av betong) i vår hall och ett antal mindre saker så som fjärrkontroller osv. (och jag är inte en stark kvinna på något sätt..) 2. När jag blir arg och inte har något i närheten att slå på så slår jag mig själv, oftast på grund av att jag känner att hjärnan stänger av och jag får inte fram något av mina tankar alls. 3. Jag har börjat utveckla talsvårigheter det senaste året, något jag tror är något psykiskt. För det första, jag har allting jag behöver för att bli ordentligt framgångsrik, jag är smart, har dryga 140+ i IQ och har alltid haft enormt lätt för att lära mig saker, jag vet att om jag bara lägger ner en gnutta energi i mina studier så finns det inget som kan stoppa mig, men jag orkar aldrig med det, jag sitter bara hemma vid datorn och slösar bort mitt liv, det är som att jag är låst av en lathetsdjävul som sitter på min ena axel och en ilskadjävul på min andra. Jag bor just nu i ett tryggt förhållande med en underbar sambo men jag har, som sagt var, på senare tid för det första börjat få problem med talet, jag kan för allt i världen inte få fram vissa ord när jag blir för arg, upphetsad eller frustrerad i diskutioner och övrigt. Jag har även börjat slå mig själv mer och mer, detta är något (både talet och detta) som jag börjat med efter att jag fyllde 21 (jag är 23 nu). Jag slår mig själv när jag inte får fram ord, jag slår mig själv när jag blir så frustrerad att det bara tar stop i mig. Jag slår mig själv när jag blir ledsen och så vidare. Jag har inga tankar på självmord och ej heller på att skära mig, jag vill inte slå mig så att jag hamnar på sjukan och inte skära mig så att jag får ärr. Det känns som att jag är konstant överfylld på känslor och även fast jag hela tiden har utbrott både av lycka och av total ilska och sorg så känns det ändå som att jag aldrig får utlopp för mina känslor helt och fullt. Jag har ett väldigt hett humör och jag är väldigt manupilativ i mig. Jag försöker alltid få min sambo att tycka synd om mig och vilja ta hand om mig då jag är livrädd för att han ska lämna mig. Jag ljuger om saker (han är dock för bra på att läsa mig ibland vilket gör att han kan se om jag ljuger) och jag skäms otroligt mycket över detta. Jag gör också allt jag kan för att försöka få min sambo att göra illa mig, han har aldrig gjort det och jag vet innerst inne att skulle jag lyckas med mitt "mål" så skulle han dra sig in i ett skal och aldrig komma ut mer. Jag vill verkligen inte för hans skull att han ska göra illa mig men det är som att jag bara inte kan sluta pusha han och irritera han och manipulera han för att jag på nått sjuk sätt vill att han ska göra illa mig på de sätt som jag själv inte kan. Tro mig nu verkligen inte fel, han har aldrig krökt ett hårstrå på mig, en gång när jag hade retat upp hans temprament (och då är han den lugnaste och snällaste nallebjörnen på jorden) så rusade han in på toaletten, för att gömma sin ilska så att han inte skulle göra nått mot mig, när han försökte dra igen dörren så satte jag emot med min hand, det blev ett sår på ja en centimeter då "dörrkanten" var rätt vass, han såg blodet och föll direkt ihop i tårar över det han hade gjort, jag satte mig då direkt in i rollen "den tröstande makan" istället för att vara den onda "kärringen från helvetet". Jag vågar inte gå till en psykolog då jag håller på med en sport som jag älskar som heter westernskytte och för att kunna fortsätta hålla på med den behöver jag vapenlicens för revolver och jag har hört att om man kommer in till en psykolog eller dylikt med sådana problem som jag har (självskadebeteende) så fixar dem fram så att man aldrig någonsin kan skaffa licens, detta vore en katastrof för mig då jag känner mig som mest lycklig i mina westernkläder på skjutbanan tillsammans med de vänner jag har där. Vad ska jag göra? Hur ska jag få mig själv att ta vara på den drivkraft som jag vet finns i mig, hur ska jag ta vara på min hjärna och faktiskt använda den till nått vettigt... hur ska jag dra mig upp från detta? Hur ska jag göra för att sluta manipulera min älskade? Jag behöver hjälp nu annars är jag rädd att jag kommer förlora min själsfrände för evigt eller göra honom till något han inte är. Snälla Hjälp! Senast redigerad av serine den 2008-10-14 klockan 06:49. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Just ja, en sak till. Jag har väldigt stort kontrollbehov, jag har vissa saker som jag förlorar tempramentet totalt över om sambon håller på att flytta dem osv. T.ex räkningar, det är jag som betalar dem och om sambon håller på och flyttar dem så blir jag helt galen och har väl ilskan tagit handen så försvinner snart all min självkontroll och ja jag blir totalt upplsukad av ilskan, det enda som stoppar mig är när sambon hotar med att ringa mina föräldrar då jag absolut inte vill att någon ska veta om detta. När jag blir så arg på detta sätt så slutar det oftast med att jag sitter i ett hörn och bara skriker och slår mig själv, det är som att jag sitter och tittar ner på mig själv och totalt skäms över vad jag gör men jag kan inte stoppa det, det är osm att jag inte direkt är mänsklig längre i all denna ilska.
(förvirrat inlägg ursäkta) |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Ingen fara, du hör hit lika mycket som vi andra. Experterna svarar så snart de hinner, det kan ta några dagar ibland eftersom de har mycket.
__________________
// Trin ****************** There are times when panic is the appropriate response - Eugene Kleiner |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Du har i alla fall börjat din resa. Du orkar och vill inte må som du gör.
Det är inte förrns man kan erkänna för sig själv att man har problem som man kan börja ta tag i sig själv. Alla inser inte sina problem och det är dem som är sjuka. Du har kommit en bit på vägen nu... du ser och vet och erkänner dina problem. Det är possetivt. Du behöver hjälp, du bär på en sån inre ilska och kontrollbehov osv... Du måste ta reda på varför så du kan börja läka och då måste du prata med en psykolog. Du behöver inte berätta om dina aktiviteter som du gör på fritiden. Fast kanske du ska vänta med att ta vapenlicens när du lider av sån ilska. Bättre att du koncentrerar dig på att få må bra nu. Sen kan du börja med att ta vapenlicens. För vilket är viktigast? Ta vapenlicens eller läka sitt inre och få frid. Det hjälper dig inför ditt liv framöver, men det gör inte vapenlicenset. Vet du varför du bär på sån ilska, manipulation och kontrollbehov? |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) | |||||||||
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Serine
Varför kan jag inte Sluta? Varför är jag fastlåst. Citat:
Ilska är en av de svåraste känslorna att kontrollera, eftersom det sätter igång plötsligt och snabbt spinner iväg . När du har lärt dig att känna igen tidiga tecken på att ilska är på väg är att ta ett steg tillbaka för att utvärdera situationen, förlorar ilskan en stor del av sin styrka. Ilska i sig själv är inte dysfunktionell. Ilska är en känsla precis som oro, påverkar många system (emotionella, kognitiva och fysiska). Tänkandet Många som drabbas av ilska kan få svårt att koncentrera sig och att fatta beslut. Få sämre korttidsminne och glömma. Kognitivt har forskning visat att när människor är arga förändras deras sätt att tänka. Ofta blir människor enkelspåriga och fokuserar endast på det som provocerar dem. Känslorna Många kan känna sig ledsna utan anledning. Andra tycker inte sådant som varit roligt tidigare är kul längre. Man saknar motivation och blir mer apatisk (oengagerad) och trött. Vissa blir irriterade och andra får ett häftigt temperament. Det är inte ovanligt att olika former av leder till känslor av värdelöshet. Beteendet Man kan börja bete sig mer aggressivt . Det kan in del fall göra att man dra sig undan för att. Vissa känner sig inte trygga i närheten av andra och bli är vanligt . Det fysiska välmåendet Några kan få sömnsvårigheter eller huvudvärk på grund av sin ilska De kan tappa aptiten . I en del fall kan outtalad ilska som inte uttrycks leda till hälsoproblem som högt blodtryck och även hjärtproblem. Vanligtvis aktiveras ilskan när du tror att du har blivit medvetet provocerad. Hotad eller att någon har kränkt dina värderingar. I överlevnadstermer kan ilska ses som en nödvändig drivkraft. De flesta människors ilska är isolerad till situationer där den är rättfärdigad – där de blivit lurade, utnyttjade eller liknande. Vissa människor har dock problem med att kontrollera sin ilska. De verkar bli arga mest hela tiden, även då inget speciellt uppstår som provocerar dem. Ibland är deras perceptioner riktiga, men många gånger förvrider de sina upplevelser kraftigt. Vissa människor tycker att det är väldigt svårt att uttrycka sin ilska. De har interna regler som säger att ilska ’inte måste uttryckas öppet’. Denna typ av självdisciplin kan leda till problem, eftersom ilska som inte uttrycks tenderar att lagras. Det kan även leda till en känsla av hjälplöshet vilket i sin tur kan leda till depressivt humör. Därför är det viktigt att människor som inte har uttryckt sin ilska identifierar både ilskan och vilka typer av föreställningar som håller dem tillbaka från att uttrycka den, samt att hitta kanaler för att uttrycka den. Det finns mycket man kan göra för att reducera sin ilska – slappna av, meditera, distrahera sig eller prata om det. Alla dessa tekniker kan vara till hjälp för vissa människor. Vissa tycker att det känns bra att slå eller sparka på kuddar eller liknande. Detta kan vara ett bra sätt att öppna upp för att våga möta sin egen ilska. Särskilt för människor som varit utsatta för sexuella kränkningar. Jag tror också att det kan kännas skönt att göra den typen av saker, men det tar inte bort det som stör dig. Du kanske blir utpumpad, och därför lite mer avslappnad, men din ilska kan lätt triggas snart igen. Precis som vid depression och oro, kan kognitiva tekniker vara till stor hjälp när det gäller att reducera ilska. Många forskare har upptäckt att problem med att kontrollera ilska tenderar att vara associerade med ett antal ’tanke misstag’ . 1. Forskning har visat att arga människor, när de tillfrågas hur de skulle lösa ett problem, har färre idéer än människor utan problem med ilska. Dessa idéer tenderar, inte förvånande, att vara fientliga. 2. Människor som har problem med ilska misstolkar ofta händelser så att de känner sig provocerade även när de inte är det . 3. Människor som har problem med ilska har ofta väldigt rigida beliefs. 4. Människor som har problem med ilska har ofta svårigheter att förutse resultat före handling . Dr. Eva Feinder som är expert inom området att kontrollera ilska, har utvecklat ett program där man lär sig att ta ett steg tillbaka och utvärdera, i situationer av ilska. Hon rekommenderar att människor ska, i det ilskna ögonblicket, försöka se om de kan förstå var den påstådda förövaren kommer ifrån. Hon rekommenderar också man försöker lyssna noggrant vad som sägs. Ilska skapar ett fientligt filter och det enda du hör är oftast negativt betonat . Nedan kommer några frågor du kan ställa dig när du noterar att du börjar bli arg: VAR FINNS BEVISEN? Ex: någon är sen till en middag och du säger till dig själv: den själviska idioten bryr sig inte om att jag lagat middag. VAR FINNS BEVISEN? Är denna person verkligen en självisk idiot? FINNS DET NÅGOT ANNAT SÄTT ATT SE DENNA HÄNDELSE? Försök att hitta eller två andra förklaringar för det som du har tolkat som avsiktlig provokation. Från exemplet ovan: kan det finnas en godtagbar förklaring till att vara sen. Kunde det bero på trafiken? ÄN SEN ? Sällan är saker så katastrofala i verkligheten som de verkar i ett hett ögonblick. Ex. Så om han är sen, vi säger 20 minuter. Är det värt att det ska få förstöra hela kvällen? VAD BLIR RESULTATET? Att tänka ut potentiella resultat av våra handlingar är inte lätt, ännu mindre om du är i ett tillstånd av ilska. Ilska är av sin natur enkelspårig. Extrem ilska leder nästan alltid till ett negativt resultat när det går ut över andra personer. Se om du kan träna dig själv att se in i framtiden i det heta ögonblicket. VAR KOMMER DEN ANDRA PERSONEN IFRÅN? Det är svårare att vara empatisk när man är arg. Tvinga dig själv till att vara empatisk i ett tidigt skede, innan ilskan är utom kontroll. Föreställ dig att du är i den andre personens kläder. Vad skulle jag själv tänka om jag var han? Citat:
Detta kan var tecken på en visst mått av självmedvetenhet att du inte förlägger din egen ilska på andra för rädslan vad som skulle kunna hända men det kan också vara ett tecken på att du är uppfylld av självhat. Om det är så att du är uppfylld av självhat måste du fråga dig varifrån det kommer. Visst det kan finnas en genetisk predestination för ett hett temperament, men det är sällan enda orsaken ofta finns det djupare psykologiska orsake. I de falla jag arbetet med klienter som haft samma problem som du har det ofta handlat om tunga kränkningar antingen emotionella fysiska eller sexuella kränkningar. Så har det varit för mig i 95 falla av 100 Citat:
Jag tror inte du behöver vara orolig det för at det är något allvarligare. När vi kommer i speciella emotionella tillstånd kan vi lätt hamna i andra neurala nätverk som framkallar Annorlunda symtom. Du kan jämföra det med en person som grälar med sin man och som alltid efter 3 minuter börjar lipa. Då är det ofta ett tecken på gamla stimuli respons reaktioner som kommer från barndomen Citat:
Vem är det egentligen du vill straffa med att inte göra något ? Vem var det som ställde krav på dig utan att bry sig ? Vad är din positiva intention med att vara lat ? Citat:
Vem är det som har svikit dig ? Vem har lämnat och som borde funnits där? Citat:
Varför vill du skapa det du fruktar? Är det för att bevis för dig själv att din sambo är precis som alla andra. En som inte bryr sig om dig fast du vet att han gör det. Citat:
Av det du beskriver finns där saker att arbete med Citat:
Du behöver inte skyla på det.Sannolikheten att en terapeut eller psykolog skulle anmäla dig är väldigt liten så länge du Inte hotar att ha ihjäl dig själv eller din sambo Citat:
TERAPI är lösningen Hälsningar Jonas Gåde
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. Senast redigerad av Admin den 2008-10-18 klockan 15:55. |
|||||||||
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Hej!
Jag känner igen mycket av det du skriver. Jag hade ett svårkontrollerat humör när jag var yngre (är 36 nu) och slog sönder en toalett som stod och brusade, krossade en spegel med handen så att det blödde och har fortfarande problem med att älska mig själv. Har slagit mig själv på olika ställen på kroppen. Mitt problem kan ha att göra med att jag blev slagen som liten och jag har "byggt in" misshandlaren i mig själv. Min gissning är att du har ett självhat eller att du tycker att du inte duger. Jag är också högpresterande och upplever min omgivning som ointelligent och trögtänkt i många fall, på jobbet och vardagen i övrigt. Jag började styrketräna när jag var 20 och det har hjälpt mig att få utlopp. Jag har aldrig misshandlat någon, vill jag tillägga, utan det är ett våld som riktas mot mig eller mot döda ting. Kanske detta kan ge dig någon ledtråd?
__________________
"Jag är en torrlagd klippa, som ännu minns havet" / Peter LeMarc Jag har haft panikångest i över 10 år, men är nu så gott som symptomfri tack vare KBT och envishet! |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) | |
|
Junior Member
Nykomling
|
Citat:
Min positiva intention... mina föräldrar har alltid (och gör det fortfarande) tjatat på mig att man ska jobba hårt och tjäna pengar. Jag däremot vill plugga och lära mig nya saker, något som mina föräldrar ser som slöseri med tid och att jag kommer sluta fattig med en gigantisk studieskuld. Vem har lämnat... återigen har det med mina föräldrar att göra, min mamma skilde sig från min pappa när jag var 15, jag flyttade 2 månader senare till en studentkorridor där jag pluggade 1,5 år... jag blev mobbad direkt när jag kom dit och det var där jag började skolka och skita i allt. Jag har aldrig sett sammanhanget med att jag är så otroligt lat förrens nu. Jag kan inte riktigt förstå det än även fast jag sitter och skriver det nu. |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|