Bincan

Hej!
Jag börjar misstänka att jag varit utsätt för någon form av sexuellt övergrepp som barn. Jag har inga minnen utav själva händelsen men jag har och har haft symptom och minnen från barndommen som känns konstiga. Mina minnen kommer från sex års åldern. Jag tar upp några här för att få en indikation om jag skall gå vidare. Är idag 44 år.
Jag ritade med röd tush i underlivet på mina dockor och hatade dem - gillade nallar bäst.
Jag var tidigt sexuellt intresserad och framförallt åt det machocistiska hållet. Hade med mig verktyg i sängen - hammare - samt en pinne o straffade mig själv.
Drog ut en av mina blygdläppar så den är sladdrig idag.
Blev inlagd på lasarettet för magvärk men läkarna tittade inte där jag hade ont dvs i underlivet. Har haft magvärk sedan dess.
Så fort någon säger 'berätta absolut inte detta för någon' så känner jag mig jätteskyldig och mår kass. Min pappa berättade ofta sånt som inte fick berättas utanför hemmet.
Min sexuallust/drift/jakt har gjort att jag har haft många sängkamrater och det har gått ut på att ha en sängkompis och har haft svårt med längre förhållanden.
Samt en massa mer så som dålig självkänsla, alltid misslyckad, ansträngningsastma, svårt njuta av sex - är alltid mer eller mindre frånkopplad, har inte gillat min pappa o kände det som en befrielse när han gick bort för ca 2 år sedan etc, mm, osv.....
För ett år sedan hade jag en dröm om att jag var jagad av typ ett mörkt moln. Om detta skulle finna mig o komma över mig så skulle jag inte finnas mer. Jag var rädd eller fullkomligt skräckslagen. Vaknade ur drömmen och då blev jag mer skräckslagen. Jag trodde att hjärtat skulle ge upp för det bankade så. Varenda fiber i kroppen vibrerade. Önskade jag skulle svimma så jag kunde komma undan denna skräck. Trodde först att det handlade om att jag skulle dö men tror inte det längre utan att det handlar om något annat.

o så är det första gången jag gör ett inlägg så det är lite småspännande
[/list]

Jonas

Hej Bincan

Tack för ditt mail

Det är naturligtvis ganska svårt för mig att konkret ta ställning
till hurvida du råkat ut för ett övergrepp eller ej,

Du säger

Så fort någon säger 'berätta absolut inte detta för någon' så känner jag mig jätteskyldig och mår kass. Min pappa berättade ofta sånt som inte fick berättas utanför hemmet.


Ofta talar man om hemlighter i dysfunktionella familjer.

Ditt självskadebeteende är heller inte orsakat av någon gen utan ett "lärt"beteende.

Plus din dröm som på något sätt förtäker det hemska som kan hända om du avslöjar hemligheten.

Så sammantaget jag tycker mycket av det du skriver verkar tyda på att
att du utsatts för någon form av sexuellt övergrepp.


Nedan finner du lite om sexuella övergrepp




Den här kan hjälpa dig att förstå vad sexuella kränkningar är, samtidigt som du får en förståelse för hur dessa kränkningar påverkat dig fram till idag.

För att du ska kunna komma tillbaka, krävs det att du gör en utvärdering av vad som hände och vilka saker du bestämde dig för, när övergreppet skedde.


Vad är ett sexuellt övergrepp?

För att kunna förstå och komma till rätta med vilka konsekvenser ett övergrepp kan få, bör vi först gå igenom vad ett sexuellt övergrepp egentligen är.

De flesta personer som hör ordet sexuell kränkning tänker oftast på våldtäkt och incest. Men det finns en mängd andra situationer, som är att betrakta som sexuella kränkningar. En del klienter berättar om subtila kränkningar i form av tafsande i ung ålder. Denna gränsöverskridning kan ibland fortsätta upp i åren. Det viktiga är faktiskt inte vad som sker, utan hur du reagerar i en viss situation.

Den grundläggande synen – eller myten om du så vill – på det sexuella övergreppet som en våldsam eller incestuös kränkning, skapar inte sällan förvirring och osäkerhet hos den utsatte. Vidare kan detta leda till att du börjar lägga skulden på dig själv och undra om det rent av är dig det är fel på.

Låt oss också klargöra en sak tydligt. Det är alltid den som förgriper sig på dig, som gör fel... Det florerar idag en mängd felaktiga myter om sexuella övergrepp. Vi ska nu gå igenom några av de vanligast återkommande föreställningarna och förklara dem.


Myt nr 1 - Det är inget sexuellt övergrepp om man inte är fysiskt tvingad.

Det finns en mängd olika sätt hur ett övergrepp kan gå till på. Det behöver inte nödvändigtvis vara genom fysisk kraft. Förövaren kan dra fördelar av en person på andra sätt som t.ex. manipulation, hot, att utnyttja att någon är sjuk, berusad eller ung.

Exempel: Din arbetsgivare kräver motprestationer för att du ska få jobbet. Bjuder dig på en resa och ger dig sedan en massa skuld.


Fyll i dina tankar om det här ämnet nedan.

Myt nr 2 - Det var inget övergrepp – det var inte någon som rörde vid mig.

Ett sexuellt övergrepp behöver inte innebära att någon tar på någon annan. Det kan vara att den som utför övergreppet visar sig naken själv eller tvingar dig att göra sexuella handlingar utan att någon rör dig. Bara ett hot om ett sexuellt övergrepp är en kränkning.


Om du har varit utsatt för kränkningar av det här slaget, så ber vi dig skriva ner dina tankar här nedan.


Myt nr 3 - Det hände bara en gång, så därför är det ingen kränkning.

Även om det bara hänt en gång, så är det ändå en sexuell kränkning. Oavsett om det skett en eller flera gånger, kan ett övergrepp av det här slaget få förödande effekter som kan finnas kvar länge – kanske för alltid – om du inte väljer att se på konsekvenserna och göra någonting åt det. Sexuella kränkningar skall aldrig ignoreras!

Myt nr 4 - Vissa personer har rätt att göra övergrepp.

Pojkvänner, nuvarande och före detta makar, syskon med flera räknas inte alltid in i skaran av dem som kan utföra sexuella övergrepp. Om du skulle ha varit kränkt av någon av dessa grupper kan det kanske ses som någonting annat och man har överseende med det övergreppet.

”Det är ju egentligen inget övergrepp.” ”Det blir inget sexuellt övergrepp när det är en före detta pojkvän.”

Detta är naturligtvis fel. En kränkning är en kränkning – oavsett vem som gör den. Även om du älskar, har älskat eller bara står personen nära, så ger det inte automatiskt honom eller henne rätt att förgripa sig på dig.


Här fyller du i dina tankar om ämnet ovan:

Myt nr 5 - ”Man får skylla sig själv”

”Om man vistas på farliga platser får man skylla sig själv.” Det finns ingenting, vare sig när det gäller platser eller klädsel, som rättfärdigar att någon skall ha rätt att kränka dig sexuellt. Det handlar endast om deras dåliga omdöme och brist på resurser.


Myt nr 6 - Det var inget sexuellt övergrepp eftersom du fick orgasm.

Ibland kan våra kroppar reagera på sätt vi inte vill. Om du får en orgasm behöver det inte på något sätt vara ett resultat av att du ville det eller njöt av situationen.
Det är inte ditt fel att din kropp reagerade som den gjorde. Det är fortfarande ett övergrepp.



Myt nr 7 - Smygande sexuella kränkningar.

Ibland upptäcker jag, att många klienter tror att en sexuell kränkning måste vara våldsam. Dessvärre finns det massvis av kränkande situationer som är mer av smygande karaktär.

Nedan finner du några olika exempel på vad som är sexuella kränkningar:

Tilläts inte kroppslig avskildhet under puberteten (voyeurism).

Sexuella utvecklingen förlöjligades av båda föräldrarna. Typ av kränkning: sexuellt förlöjligande.

Nära anhörig till familjen klämmer på brösten för att se hur de har utvecklas.

Läkare ber dig ta av dig bh:n då han ska titta på halsen.

Någon anhörig som alltid ska komma i badrummet när du är där.

En morbror som drar snuskiga historier.

Tvingas bada och gå nakna i parad till stranden.

Detta är inte normalt – detta är kränkningar.



Myt nr 8 - Om du har varit utsatt för ett sexuellt övergrepp, så kan du inte ha en normal och kärleksfull relation.

Det finns många som varit utsatta för övergrepp, som kan utveckla kärleksfulla trygga relationer med ett normalt sexliv. Det finns många sätt att hjälpa sig själv.

Självhjälpsböcker

Kurser

Gruppterapi

Ett program som det du genomför just nu

Terapi


Det viktiga är inte vad du gör, utan att du på olika sätt tillåter dig att utvecklas och lära dig mer om dig själv. Målet är att du på sikt kan börja bygga kärleksfulla relationer.

Vad har du själv gjort för att komma över effekterna av de sexuella övergrepp du varit utsatt för?


Ett sätt att komma igång, kan vara att du börjar prata med personer som varit utsatta för liknade saker. Du kan också börja prata med en väldigt nära vän eller en terapeut.

Att höra talas om sexuella kränkningar

En del människor som har varit utsatta för sexuella övergrepp undviker att läsa artiklar eller se filmer om övergrepp. Om du är i en grupp, där detta ämne diskuteras så dra dig inte för att säga till att du mår dåligt av det. Be dem sluta och om de inte gör det, så kanske du spenderar tid tillsammans med människor du inte borde vara så mycket tillsammans med.


Hur känns det för dig, när du hör eller läser om sexuella kränkningar?



Dnna rekation är vanlig i dysfunktionella familjer som vill dölja sina hemligheter

Självskadebeteendet är också ett lärt betennde det finns ingen gen som gör att man reagerar så.

Jag skulle inte bli förvånad om du varit utsatt för övergrepp
precis som du skriver kan din dröm illustrera rädslan för om denna hemlighet kommer ut. De i sin tur gör att förnekelsen blir extra stark

Nedan finner du lite frågr som kan var till hjälp om det nu är så att du varit utsatt

Vill du ringa mig kan du göra det kostnadsfritt 031 774 00 67

Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

missx

Hej !

Läste inlägget om sexövergrepp. Är ju under rubriken ”fråga våra experter”...är ju ingen sån men har själv blivit utsatt för upprepade övergrepp som barn av min pappa.

Är 37 år nu och minnesbilderna blev inte tydliga förrän i våras. Har alltid haft flashbacks men aldrig riktigt tittat på dom. Har försökt förtränga det tror jag.
Det hela började för 3 år sen...började få ont i händerna...spred sig till resten av kroppen. Sökte hjälp på VC säkert 5-6 ggr...fick värktabletter. Sista gången träffade jag en dr som frågade om stress o jobbet osv...jag konstaterade att jag alltid varit speedad. Nästa fråga...hur var det när du var liten ? Ja, jo mina föräldrar är ju alkoholister...men vad har det med saken att göra...har ju ont i kroppen. Dr föreslog remiss till psyk eller kurator var på jag sa att ....glöm det !
Gick hem. Började tänka lite hur det varit. Mådde ju jättedåligt som tonåring. Söp oftast till jag somnade...snattade...hade anorexi....ville inte alls leva. Det dök upp fler minnen...blev ju faktiskt både fysiskt o psykiskt misshandlad av båda föräldrarna...äh var väl inte så farligt!

Sen en dag kom den där flashen jag alltid haft...nu vågade jag både känna o titta. Jag är 6 år ...ligger i sängen i fosterställning...pappa har varit i min säng på natten...har ont där nere o skammen o ångesten är outhärdlig...vad är detta...kommer ihåg fler o fler tillfällen jag känt likadant. Kommer andra minnen...pappa tvålar in mig i duschen i 10-12 årsåldern på alla ställen...kände på brösten ofta i 12-14 års åldern. Kommenterade kompisars bröst...grannfruns bröst o figur o hans fantasier om henne naken...fotade mig i olika poser dock i bikini...smekte mig på insidan låren när vi hade ”myskväll” i soffan 7-14 år. Ville alltid att jag skulle sitta i knät även som 12-14 åring. Uttalade sina önskemål att ha mig som älskarinna när jag var 17-18. Kan än idag komma med kommentarer som ”vilken snygg häck du har”, ”brösten har allt försvunnit sen du slutade amma”. Finns många fler grejer...

När allt det här kom över mig blev det för mycket, hamnade i en djup depression. Kunde ju inte leva som ”den där lilla äckliga varelsen” jag var när jag var liten.
Det var som att få fötterna undansparkade och landa i dom känslorna o ångesten jag hade när jag var yngre som jag lyckats överleva. Kunde helt enkelt inte hålla det borta längre.

Har sökt hjälp och har en remiss till psykiatrin. Äter antidepp mot depressionen och ångestattackerna.
Känns nästan overkligt och orättvist att jag ska behöva drabbas av det här nu när mitt liv är ganska ordnat med jobb o familj... men så är det.

Tänkte bara skriva det här eftersom jag såg att du var 44 o funderade om du blivit utsatt för sexövergrepp, inget konstigt att det dyker upp efter så länge...tror man måste ha lite ordning på livet för att vara tillräckligt stark att våga släppa fram det hemska.

Lita på dig själv...dina känslor...minnena kanske oxå blir starkare efter hand som du vågar släppa fram dom.

Lägg skulden där den hör hemma...lätt att säga...har ju inte lyckets med det än själv...men hoppas en dag vara helt fri...

Jonas

Hej Missx

Tack för att du delade med precis det du skriver om återkommande
flashbacks är vad klienter berättar om innan allt kommer på plats och kan berabetas.

Hälsningar
Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Bincan

Hej o tack för era svar Jonas o Missx.

Känns bra att få veta att det går att förtränga sådana övergrepp. Man behöver ju inte ha sett stormen för att se att den har härjat. Jag har bara minnen utav spåren, däremot svårt att minnas något övergrepp. Har bara ett fragmentariskt minne utav jag o min pappa som sitter i badkaret. Han tvättar mig men tar mig inte mellan utan föser bara vatten dit. Min tanke är att det gör väl inget om du tar där för det har du redan gjort.

Vill förtydliga vad gäller hemligheter i familjen. Min pappa var akademiker och jobbade som typ platschef i den lilla byhålan som jag växte upp i. Mamma var oxå utbildad men var hemmafru. De hemligheter vi barn fick höra och skulle hålla tyst om var typ affärshemligheter och annat sådant.
'Det jag berättar nu får ni absolut inte föra vidare'.

När jag hör sådant idag så känner jag mig alltid skyldig o får ibland yrselkänslor. På företaget jag jobbar så dyker det upp sådant som absolut inte får komma ut. Det är obehagligt att uppleva detta gång på gång o råkar jag bara antyda något till någon kollegia så mår jag skitkass sedan.

Övrigt om mig är att jag har klarat en akademisk examina och jobbar på i ett större företag. Men jag känner alltid att jag trycks tillbaka av min egen osäkerhet o rädsla. Vill inget annat än att skaka utav mig allt detta. Kan säga att min osäkerhet o låsning verkar få sin förklaring i vad jag nu tagit upp. Har efter min pappas bortgång känt att något hände för länge, länge sedan och måste nu gräva fram det, se det, acceptera det och göra något åt det. Men ibland så drabbas jag av tvivel att det var nog inget. Tänker nu söka mig till kvinnlig stödgrupp och se om jag kan få hjälp den vägen med att lösa ut mina mörka minnen.

Jag fortsätter säkert att höra utav mig här oxå. Och jag uppskattar Missx initiativ att svara så finns det flera som har erfarenheter att dela med sig utav så gör gärna det.

MvH
Bincan

Jonas

Hej Bincan

Nedan finner du lite om hur förnekelse fungerar marterialet är hämtat från
Tjockholmsbibeln och är applicerat på mat men du kan ändå förts sekvenserna

I början på 90 talet presenterade James Prochaska ,Carlo Di Clemente och John Norcross sina teorier om hur människor förändras .Deras forskning inkluderade 1000- tals personer som genomgått förändringar med varierande framgång i sina liv. Det handlade om allt från viktminskning till att sluta röka.Gemensamt för alla människor, oavsett vilken förändring de genomgick, fann man att var och en genomgick:

• Förnekelsestadiet
• Begrundandestadiet
• Förberedelsestadiet
• Handlingsstadiet
• Bibehållandestadiet
• Återkopplingsstadiet

Olika människor spenderar olika mycket tid i respektive stadier, men alla personer som genomgår större förändringar passerar genom samtliga.

Låt oss titta på vad de olika stadierna innehåller

Fas 1 Förnekelsestadiet


Precis som namnet inkluderar innefattar det att personen i fråga inte äger problemet. Det kan till och med vara så att han eller hon inte vet att förändringar är möjliga, eller att man har gett upp hoppet. I denna fas hör man ofta uttryck som

• ”Det är så här det är”
• ”Du det är faktiskt inget problem för mig jag trivs med min vikt”
• ”Vad är det för mening. Det går ändå inte”

Personer som åtskilliga gånger försökt utan att lyckas, hamnar ofta i denna fas helt enkelt för att de inte kan se någon annan utväg. Deras övervikt har blivit ett normal-tillstånd för dem.
Tanken att de skulle kunna gå ner i vikt finns inte som en möjlighet.

Personen i fråga befinner sig i ett konstant förnekande, men vi har upptäckt att det många gånger också handlar om brist på information.
När människor befinner sig i detta stadium är det ofta anhöriga som gjort dem
uppmärksamma på problemen. Ett annat kännetecken för detta stadium är att känslan av demoralisering är påtaglig. Om du befinner dig i detta stadium finns det en del steg du måste ta innan du kan gå vidare till nästa steg. Det första du måste göra är att utveckla en större medvetenhet om dig själv.

Det är inte ovanligt att personer med övervikt accepterat andras värderingar och tagit åt sig vad som sagts. Utöver att bli medveten om sig själv och sin problematik måste man var hoppfull, utan hopp är chanserna små att man skall lyckas. En av våra rädslor är att ge sig ut i det okända. Varför skall någon över huvudtaget bry sig om det inte finns det minsta hopp?

Se att förändringar är möjliga och börja leka med tanken att det faktiskt skulle kunna vara möjligt att förändras även om det inte gått tidigare.

När du gjort detta kan du gå vidare till nästa steg.


Fas 2 Begrundandestadiet

Skillnaden här från det föregående steget är framförallt att du är medveten om att du har ett problem. I kommunikationen från överviktiga i den här fasen är det vanligt att man hör

”Jag vill förändras, men jag vet inte hur.”

”Jag vet att jag vill, men jag vet inte hur jag skall börja”

”Jag känner mig låst men jag vill verkligen ta tag i mitt problem”


Jag (JG) kommer ihåg en kvinna som ringde upp och ställde massvis med frågor
om både det ena och det andra. Jag skickade Servicemanualen till henne som hon läste,
sen återkom hon med massa frågor.

Gissa vad som hände sen. Hon bokade av. Självklart blev hon rädd. Utöver rädslan att bli avvisad är rädslan för det okända en av de starkaste rädslorna för oss. Förändringar innebär alltid att vi ger oss ut i det okända. Vi vet inte vilka faror som lurar, men i denna fas är det viktigt att personen som skall genomgå förändringen får tänka igenom alla konsekvenser. Stannar man inte tillräckligt länge i denna fas finns det risk att man inte lägger en tillräckligt stark grund för att komma vidare.
Det finns dock en fara att man analyserar för mycket och inte kommer till handling alls.
Det är nämligen nästa fas vi tvingar oss själva att ta ställning och börja förbereda oss.

Fas 3 Förberedelsestadiet

I denna fas har du tagit beslutet att förändras. Du har dock inte bestämt dig för hur du skall gå till väga.

”Jag skall inte låta min övervikt stoppa mig från att må bra.”

”Jag skall börja ta tag i mina problem nu.”

”Jag vet att jag kan fokusera på något och genomföra det.”

Den viktigaste delen i denna fas är att du arbetar fram en handlingsplan för hur du skall komma till rätta med dina problem.



Vilken fas är du i?

Nu när vi gått igenom förändringsprocess cykeln är det dags för dig att göra ett enkelt
test.

1. Överväger du seriöst inom 6 månader att komma till rätta med din över vikt?

Ja eller Nej

2. Överväger du att komma till rätta med din övervikt inom de närmaste 30?

Ja eller Nej

3. Har du redan aktivt seriöst startat ett program för att gå ner i vikt?

Ja eller Nej





Är tiden den rätta ?

Vi vet av erfarenhet att många överviktiga är mästare på att skjuta upp saker och ting
och hitta på mängder av ursäkter.





Om du inte redan gjort den föregående övningen så gör den nu.
Nu vet du vilken fas du befinner dig i. Nedan finner du lite idéer vad du
kan göra och förslag hur du kan tänka i respektive fas.

Förberedelsestadiet 1


När patienten befinner dig i detta stadium ligger det till sakens natur att det kan vara svårt att inse att de har ett problem. Hjälp klienten att analysera alla aspekter av din situation.

• Fokusera på situationer där personen kan vara villig att acceptera din hjälp
• Få tillstånd att ge information och agera konsult.
• En effektiv konsult kan sina fakta, delar respektfullt med sig av sin information, lyssnar på personens gensvar och lämnar beslutstagandet till honom eller henne.
• Arbeta på att få personen att förstå vad som pågår.
• Här blir det extremt viktigt att använda sig av effektiv kommunikation och att vara tydlig.
• Det har visat sig i studier att motivera till något är mycket viktigt när man går från förnekelsestadiet till förberedelsestadiet.
.


2 Förberedelsestadiet

I detta stadie finner man ofta motstridiga belifes och beteenden. Personen blir nu engagerad i förändringsprocessen och pendlar mellan att vilja förändras och att ignorera problemet.

• Tänk på att inte skynda på processen för mycket vilket kan få motsatt effekt.
• Det är viktigt att du också belyser de negativa aspekterna eftersom de är dessa som bromsar processen.
• Locka fram värderingarna och sätt mål för att hjälpa personen identifiera vad de vill göra åt problemet.
• Utforska riskerna med att fortsätta med problembeteendet, detta gör du bäst med ”bortfrån-motivationen” och reducera den upplevda risken med förändring.
• Be personen förklara varför en förändring skulle vara bra.
• Gör detta genom att peka på de fördelar som finns med fortsatt användning och fråga varför de skulle vilja förändras.

3 Belsut

Här är det viktigt att använda det som vi lärde oss i PRACTIONER om lösnings-
fokuserade strategier. Identifiera vilka belifs som bromsar, se vilka META-program som styr. Nedan finner du lite av lösningsfokuserade frågor som kan vara till hjälp:

• Hur kommer du att veta att problemet är löst?
• När upptäckte du att problemet inte var så farligt?
• Vad hände vid den tidpunkten?
• Vad gjorde du annorlunda?
• Vad kommer du se höra känna när allt är som du vill?
• Omstrukturerar problemet, reframa, så att det blir förändringsbart.
.


4 Handlingsstadiet

I denna fas är det viktigt att stipulera konkreta exempel på vad klinten skall göra till nästa gång. Hur många promenader skall vederbörande ta, hur skall maten vara annorlunda från och med nu. I denna process är det väldigt viktigt att hela tiden omvandla målsättningarna till konkreta uppgifter, det räcker inte med att klienten säger att hon vill må bra.

5 Bibebehållandestadiet

Att bibehålla förändring kräver andra färdigheter än de som krävs när man gör den första förändringen. Här är det viktigt att påpeka. Många människor är rädda för misslyckande därför att man ”misslyckats”, fått feedback att det jag gjorde inte fungerade för att gå ner i vikt, och då är det inte så konstigt att man är rädd för att misslyckas. Vad vi måste lära oss är att misslyckande alltid är relaterad till tid. Om du till exempel misslyckas i en tennismatch, så betyder det inte att du är en misslyckad tennisspelare. Det betyder bara att den 14 januari 2004 gick inte den matchen som du önskade. Den dagen du lägger av kan du på sikt bli en sämre tennisspelare. När det gäller våra personliga matcher vi utkämpar i livet fungerar det lite annorlunda. De flesta människor som sätter upp målsättningar har en tendens att fokusera på det som de inte har. Om du kontinuerligt fokuserar på hur långt ifrån din målvikt du är, kommer du bara göra allting mycket jobbigare för dig. Det beror på att det omedvetna många gånger automatiskt upplever problemen större än vad de är.

Vi måste hjälpa klienterna fokusera på hur mycket bättre de mår sedan de bestämde sig för att ta tag i sina problem, kommer de föda din hjärna med positiva signaler, som gör det ännu lättare för dig att förändras.

Många klinter vi arbetat med lider av ett tankemönster som kallas för allt eller inget.
Helt plötsligt skall man sätta igång och träna 3 ggr i veckan, annars är det inget värt att ens träna. I min första bok gjorde jag det klart att skillnaden mellan vad människor producerar är var de har gjort annorlunda än andra i samma situation.
Vad vi måste lära våra klienter är att värdesätta små förändringar. Om de försöker ändra alla sina ovanor på en gång är de snart tillbaka i dina gamla mönster. Det är som upplagt för att misslyckas. Vad vi istället ska fokusera på är att göra dem uppmärksamma på de små förändringar som sker varje vecka. Då kan du se resultat som blir hållbara som förstärker deras motivation. Det tar 4 veckor att skapa en enkel vana, däremot kan det ta flera månader av regelbunden träning innan motionen blir en del av ditt liv. Snart är dina nya vanor lika naturliga som att borsta tänderna.

Kom ihåg att det inte är de enskilda handlingarna som skapar våra liv utan det som vi gör kontinuerligt.


Lycka till

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Bincan

Hej igen Jonas!

Måste säga att det är otroligt att någon sådan här sajt finns. Jag är mycket tacksam.

Måste få fråga mer om vad jag kanske gått igenom.
Kan man förtränga ett övergrepp så starkt att det inte finns minnen från det? Kan det ha hänt flera gånger?

Självklart tvivlar jag på att något hänt och att det skulle kunna vara någon i min närhet som gjort mig illa. Samtidigt så finns självklart de minnen jag skriver kvar.

Tänker på att när jag gråter så får jag ansträngningsastma eller fick det när jag var barn. Fick andningsproblem. Samma sak när jag ansträngde mig. Idag har jag kommit ur det.
När jag sov så ville jag inte att det skulle höras att jag andades.
Min självkänsla har alltid varit kass. Tycker jag är en misslyckad bluff. Har akademisk examina o bra jobb.

Nej nog nu.

MvH
Bincan

Jonas

Hej Bincan

Tack för att du skriver och delar med dig
ledsen att du fått vänta denna gången lite grand.

Ja man kan under ett övergrepp "avskilja sig känslomässigt från sig själv
att saker begravs i det omedvetna men symtomen kan var tydlihga obekväm när man sväljer obehag när man är ensam med män om någon tar i en på ett speciellt sätt etc

Nedan får du lite material från Tjockhomsbibeln

Brist på självaktning
Vad är orsaken till att många människor lider brist på självaktning? Ett skäl kan vara flera tusen års indoktrinering att det anses fult att tycka om sig själv, men den vanligaste orsaken är nog vår uppväxt. Som nyfödda har vi inget förflutet, inga erfarenheter och inte heller någon uppfattning om vår självaktning. Som barn tror vi automatiskt att vi är orsaken till det som händer runt omkring oss. Under de första fem-sex åren formas vår självaktning nästan enbart av våra föräldrar. När vi sedan börjar skolan, kanske andra förebilder dyker upp – en kusin, en farbror eller storasyster – men fortfarande förblir föräldrarna viktigast. Många gånger blockeras vårt sanna jag redan i det här skedet genom vad vi ser, hör eller drar slutsatser av. Allt detta leder fram till hur vi uppfattar oss själva som vuxna.


Om vi hade kunnat kommunicera i våra dåliga stunder, skulle vi kanske fråga oss själva: ”Varför bryr sig ingen om mig?”, ”Varför måste jag vara ensam”?, ”Varför blir jag slagen, men inte min syster”? Alla dessa tankar hjälper till att ge näring åt dålig självaktning.
När den här typen av föreställningar blivit etablerade, är det som om vi sätter på oss ett par glasögon med vilka vi betraktar oss själva. Om vi har vuxit upp i en miljö med upprepade svek och brutna löften, är det helt naturligt att vi förlorar tron på oss själva och framtiden. Omedvetet börjar vi sätta tilltro till ödet istället för vår egen kapacitet. Det innebär också att vi tappar tron på framtiden, eftersom den aldrig blir som vi tänkt oss.

Det är därför helt naturligt att människor med låg självaktning gömmer sig bakom murar av misstroende och drar sig undan de dagar då de inte är tillfreds med sig själva. Rädslan för att misslyckas gör dem hårda mot sig själva. Det kan bli svårt för dem att tänka klart och antalet valmöjligheter för dem blir färre. När någon känner sig utan värde, väljer han eller hon att inte se de olika valmöjligheter som alltid finns tillgängliga. När människor upplever att de har låg självaktning, förväntar de sig ofta att bli ”blåsta”, trampade på och nervärderade av andra. Detta leder ofta till att de börjar betrakta sig själva som offer. Genom att förvänta sig det värsta, får man det också ofta som ett brev på posten - snacka om dilemma!

God självaktning

Kanske definieras god självaktning bäst som en positiv, objektiv känsla som man har om sig själv och som influerar alla ens upplevelser. God självaktning innebär också att man tycker om sig själv och har förståelse för andra människor. Det betyder inte att människor med hög självaktning alltid mår bra eller känner att de har gott självförtroende. Även en person med god självaktning kan känna sig nedstämd.

En varm och kärleksfull uppfostran ger näring åt vår självaktning och gör att vi får en bättre tilltro till både omvärlden, framtiden och oss själva. När man tycker om sig själv har man inget behov av att straffa eller förödmjuka sig själv eller andra. Den som har ett gott självförtroende tror också på andra människors rättigheter och uppmuntrar dem att ha sin egen identitet, att uttrycka sig och att känna vad de vill. När du har gott självförtroende, kan du faktiskt tillåta dig själv att vara just den du vill – precis den du är. Genom att acceptera sig själv, vågar man också acceptera annorlunda idéer och andra modeller av verkligheten. Inför en förolämpning kommer en person med god självaktning att vara tillräckligt trygg i sig själv för att kunna säga ifrån.

Det finns egentligen bara två sätt att förbättra sin självaktning. Det första är att lita på sitt eget omdöme. Det andra är att lita på sina känslor.
Bättre självförtroende, å andra sidan, kan bara utvecklas genom att du tillåter dig själv att efter hand göra svårare och svårare saker och därigenom successivt bygga upp din självtillit.
Sluta med att alltid skjuta upp allt tills det känns rätt och du är redo. Om du börjar med något mycket litet, förbind dig själv att avsluta det hela.



Vad består självaktning av?

Din självaktning består av två huvudbeståndsdelar - din interna dialog, plus dina interna bilder. Alla människor pratar med sig själva, mer eller mindre. En del har näst intill en bandspelare som går i hjärnan. Den lilla rösten som du har inuti din hjärna som talar om för dig hur saker och ting kommer att gå, det är den vi kallar din interna dialog. Ibland kan den vara positiv, men andra tillfällen är den negativ och destruktiv.

De flesta böcker inom personlig utveckling talar sig varma för positiva affirmationer - att man ska tala positivt till sig själv. Jag är ingen advokat för positivt tänkande, utan är snarare anhängare av realistiskt tänkande. Att stå framför spegeln och säga ”jag är bra” eller ”jag är smal” 25 gånger kanske känns bra för stunden. Jag ställer mig dock tveksam till att det skulle ge några bestående resultat, så länge du har en hård negativ dialog med dig själv. Enligt mina erfarenheter får du mycket bra resultat bara genom att reducera din negativa interna dialog.

Lycka till

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

Bincan

Hej!
Nu var det längesedan jag var här och skrev om mina erfarenheter. Jag har senaste dagarna läst mycket om Recovered Memories of Sexual Abuse och speciellt om Child Sexual Abuse. För mig med mycket fragmentariska minnen som inte ger klara bevis för övergrepp så kan jag läsa mig till att det är mycket vanligt att barn kan glömma och förtränga traumatiska händleser. För mig känns det bra att få veta att det är vanligt och speciellt om förövaren är någon man står i stark beroendeställning till. Jag lägger med en länk här till en kvinna som forskar på detta område och gett ut ett antal artiklar:
http://dynamic.uoregon.edu/~jjf/index.html
Jag vill nu säga att när jag var tonåring och upp till 43 års ålder så skulle jag aldrig kommit på tanken att jag råkat ut för något övergrepp. Mina föräldrar var helt heliga. Men jag har senaste åren undrat över varför jag blev så blyg och rädd innan jag började min skoltid i sjuårsåldern. Det är svårt som barn att kunna relatera till sina känslor så som ångest, rädsla, blyghet, ensamhet, vänskap, trygghet när man inte har några referenser till vad som är normalt. Frågan är om man någonsin kan finna referenser och sedan hur jämför man sina känslor med någon annan. Vad är sedan normala känslor och vad är onormalt.
Jag har inte sökt någon hjälp för vad jag tror mig gått igenom. Jag har däremot tänkt en hel del. Sedan har jag berättat för min syster vad jag tror ha hänt. Hon reagerade mycket bra och sa att det är min verklighet och vår far var inte så trevlig. Men jag känner ingen ilska över min far. Känner mer likgiltighet och om han nu gjort något sådant så var han emotionellt korkad. Jag är smartare och har mer empati än honom. Däremot så känner jag mig trött. Jag har varit rädd så länge och jag har varit spänd i så många år och jag har kämpat med mitt självförtroende och jag har därmed varit en duktig flicka som skall prestera. Nu tar jag allt lugnare och springer inte mellan mötena på jobbet. Gör det jag känner för. Släpper prestationsstressen över att göra allt, vara duktig, karriära mig, prata om allt som jag gör. Fortfarande känner jag skadorna i mitt inre och jag vill verkligen att de läker. Jag vill få tillbaka min energi. Jag vill kunna ha relationer och skaffa mig vänner. Jag vill kunna träffa en man och få förtroende och bygga en relation och kunna njuta av 'normalt' sex i en samvaro.
Så nu har jag mål för mitt liv och jag skall oxå ta hjälp för att nå dit. Vill inte nämna var då jag inte vill göra reklam för några som kanske konkurrerar med er här.
Vill summera med att säga att i min verklighet har jag blivit utsatt för sexuellt övergrepp i min barndom
Den jag anser vara min förövare anser jag vara emotionellt eftersatt (jag är smartare och bättre än honom)
Jag lever och går vidare och duger gott som jag är
Jag skall fortsätta att läka mina sår och bli hel
Jag kommer att ha mina ups and downs men summan skall bli mest ups!!!
Kram till er alla ( å ja, jag vet att jag låter superpräktig men upprepar jag mig nog många gånger så blir det sant och målet nås)javascript:emoticon('')
Very Happy

Sorin

Synd bara att du inte valde Comunicera

Helt korrekt!!!!!