Dopa minen:)

Jag brukar ofta referera till Maslows behovstrappa när jag pratar om psykologiska mekanismer (kanske inte gjort det ännu på detta forum). Jag har denna modell ofta i bakhuvudet när jag försöker tränga in i och förstå hur människor fungerar. Maslows behovstrappa är en, som jag ser det, underskattad modell inom psykologin. Den är desto mer välkänd inom marknadsföring, där uppgiften ju går ut på att identifiera, eller ännu hellre, skapa behov så man kan styra konsumtionen och utbudet till en optimal punkt och maximera förtjänsten. Kanske just därför, för att den fått denna kommersiella stämpel, har psykologer och psykiatrer inte intresserat sig för den så värst mkt. Teorin är inte vetenskapligt verifierad, vilket gjort den ännu mer kritiserad.

Egentligen är den nog heller inget nytt under solen. De olika behoven är nog välkända hos de lärda i olika sammanhang. Det är sammanlänkningen och rangordningen som är den intressanta biten som får en att fundera vidare och skapa förståelse i människors beteende.

Den amerikanska psykologen Abraham Maslow (1908-1970) utformade en teori kring människans behov och motivation. Hypotesen är tänkt som en trappa där varje trappsteg uppnås först när trappstegen innan är tillfredsställda. När man nått till översta steget har man ett komplett meningsfullt liv – allt det vi önskar. Då är också alla stegen välbalanserade. Har man svårt att komma vidare till nästa trappsteg så kan man inte bara fastna i föregående steg, utan man kan överkompensera ett eller flera av de lägre stegen – inte sällan det lägsta som handlar om fysiska grundläggande behov. Trappstegen då:


.................................................. ............................Självförverkligande

.................................................. ......Uppskattning

......................................Gemenskap

....................... Trygghet

Fysiska behov




1 De fysiska behoven
Här finns de mest primära instinkterna som att äta, dricka, sova, hålla sig varm och torr, men även skapade behov som t ex beroende av nikotin, alkohol och andra droger, även om de sista exemplen inte alltid är livsviktiga.

2 Trygghetsbehoven
Att man känner sig trygg i de miljöer man befinner sig och bland medmänniskorna där. Hit hör också ekonomisk trygghet.

3 Sociala behov
Behovet av att träffa och kommunicera med andra människor (och även djur). Man vill känna gemenskap, uppskattning och gärna kärlek också. Känna att man betyder ngt för ngn.

4 Prestationsbehov
Känna att man är bra på ngt eller flera saker. Känna att man inte bara betyder ngt för att man är den man är, utan för att man kan tillföra ngt. Få respekt, status och självförtroende. Detta trappsteg kan ofta tillgodoses inom ens yrkeskunnighet.

5 Självförverkligande
Det sista steget skulle man kunna kalla för ”guldkanten på tillvaron”. När de tidigare stegen är tillgodosedda kan man börja ge sig på sina drömmar och inte bara utveckla det som är viktigt för t ex arbetsprestationer eller för sina barns skull, utan lite friare tillfredsställelser.


Ett behov som jag inte kommer ihåg var det ska in, är sex. Spontant känns det som att det ligger både på steg 1 och steg 3, och den skillnaden kan kanske i så fall förklara varför en del har bara en ren drift att ”pöka”, medan andra vill att sex och kärlek ska gå hand i hand för att det ska vara givande. Här kan man tänka sig att partners i en relation inte drar jämnt om man befinner sig på olika trappsteg, men det blir då nog bara som delförklaring och inte alltid gällande.


Så, vad ska man med denna teori till då? Själv tolkar jag väldigt mycket ur den. Jag kan bara gå till mig själv och människor jag känner för att illustrera trappan. När man får ångest, depression eller fobier av olika slag och det verkligen greppar tag hårt i en så parkerar man lätt på trappsteg nr 2. Beroende på problemets art och grad så kan man pendla lite dag till dag mellan steg 2 och 3. Trygghet och säkerhet är ofta det primära då. Ett detaljerat kontrollbeteende kan utmejslas i de dagliga rutinerna för att ge substans att fylla trygghetsbehovet med. Det viktigaste är att undvika ”överraskningar” – situationer där ångesten riskerar stiga, man vill inte exponera sig för det man räds utan ta det säkra före det osäkra. Så länge man klarar denna kontroll hyfsat så blir behoven i trappsteg ett inga större problem. Man äter och sover kanske skapligt och om än livet är trist så finns viljan att leva.

När man mister delar av kontrollen från den trygghet man skapat i sin bubbla/kokong, då börjar även steg 1 att naggas i kanten. Man får problem att uppfylla de primära behoven, och även om man egentligen inte är en självmordsbenägen typ, så kan funderingarna att inte längre vilja leva uppkomma i detta läge. När man har kontroll på läget och är förankrad på steg två, då är kan man faktiskt vara nöjd med livet som det är då. Det finns massor av begränsningar i livet där, fast man är nöjd med att inte vara rädd och vill inte äventyra det med några vågade utsvävningar på sådant som många omkring en anser höra livet till om livet ska vara värt att leva. Det bekommer en inte så värst mycket det faktum att om man varit frisk så hade man vid det här laget kanske haft en gedigen utbildning bakom mig och ett stimulerande välbetalt arbete, även om man har den intellektuella kapaciteten för det, för det saknar betydelse då man har FOKUS på steg två. Man är nöjd med att se dagarna gå utan att något hemskt händer, och sedan inkassera sin skrala sjuklön/aktivitetsersättning varje månad. Med nöjd menar jag inte glad, utan att man förlikat sig med situationen.


Ur askan i elden
Vad händer då när man går uppåt i trappan? Ja, följer man ett normalt mönster och utveckling i tid, så får man mestadels positiva upplevelser. Det är ju det som är meningen med trappan, att om man genuint tillfredsställt alla trappstegen får man nog förmoda att sista stegets fullbordande är synonymt med ordet lycka! Men om man varit på väg uppåt och sedan tvingats backa pga olika problem, däribland psykiska (måste ju inte vara psykiska orsaker, utan kan ju vara pga t ex uppsägning eller andra tragedier som förvisso i förlängningen får psykiska konsekvenser), då kan märkliga känslor uppstå när man avancerat i trappan. Och detta tycker jag är intressant att spekulera kring. För om man får behandling, eller av egen kraft och positiva omständigheter lyckas bli av med sin ångest och kliva upp från steg 2 till 3 eller från steg 3 till 4, då kan nya ångestproblem uppkomma, dels för att man är på okänt/ovant territorium och börjar känna nya krav och dels kan man börja gräma sig över all den tid man missat/”slängt bort” på sina tidigare problem. Den tid man inte orkade bry sig om att man kastade bort, så länge man kunde hålla sig stabil på steg 2, det kan komma i efterhand då. Man kanske får lite panik att hinna få ordning på sitt liv innan det är över, eller en fas är över – t ex skaffa sig utbildning eller skaffa barn. Man börjar jämföra sig med gamla vänner, syskon eller vem som helst som det gått bra för hela vägen och kan få en backlash av misslyckandekänslor. Nya möjligheter att komma igen och skapa ett hyggligt liv, men så mkt att göra – kan vara skrämmande att ta tag i det. Att denna ångest uppstår behöver inte i sig sätta käppar i hjulen för vidare utveckling, men de KAN göra det, och här måste man nog vara uppmärksam som närstående och terapeut, så att inte ångest, panik, stress samt ren och skär avundsjuka gör att det låser sig. Man behöver inte bara lotsas upp på nästa trappsteg, utan också få hjälp att hantera till viss del okänd mark.

Jag anser att detta kan vara värt att ha i åtanke för den som har en ångestproblematik att man på bättringsvägen identifierar nya känslor som uppkommer när ångestens gamla fokus planar ut. Att man då ventilerar detta med terapeuten så inte nya ångestproblem uppkommer, för då bör man medelst den tidigare terapimetoden man använt, eller om annan metod passar bättre för det nyuppkomna, hänga med i svängarna och behandla de nya känslorna tidigt.


Om man kommer av sig
Man kan få bakslag och halka tillbaks i sin gamla ångestproblematik – särskilt om terapin avbryts i förtid innan man nått ända fram. Om man avbryter för tidigt kan man hålla sig uppe ett tag på den nivån man är, men riskerar sedan att falla tillbaks ned på lägre trappsteg igen. Med utgångspunkt i vad jag skrivit ovan om ”svårigheterna” att möta ett högre trappsteg, så tänker jag mig att man inte bara lätt FALLER ned till steg 2 igen, utan jag tror man medvetet eller undermedvetet SÖKER sig ned till det lägre steget, för där har man ju tryggheten med sina enkla rutiner och där minskar ångesten för att inte klara det som man var tänkt att ta tag i på de högre stegen eftersom det inte känns aktuellt längre. Man vill nöja sig med mindre, för det är lättast så.

Men jag ser ett alternativt scenario ifall man faller tillbaks till ett lägre steg. Har man kämpat och kämpat och gått från ett lågt steg uppåt som man ser fram emot med upprymdhet och sedan inträffar ngn incident som gör att man snabbt faller ned igen. Då har man fått lukta på de nya möjligheterna, men känner att om man är så sårbar till att falla så snabbt, så kommer man aldrig bli frisk, och det är så väldigt nedslående att man kan bli mer nere än man var innan man började resan uppåt. Vilket för mig in på det man ofta säger om självmord. Ofta föregås självmord av att vederbörande börjar må bättre tiden innan. Man säger då nästan i kör att det är typiskt för att när man väl bestämt sig för att ta sitt liv så infinner sig ett slags lugn. Ja, ofta är det nog så, men jag påstår att det ibland istället alltså kan vara en person som verkligen blivit bättre, men sedan fått en psykisk ”käftsmäll” och tycker sig då inse att det ljusare livet som hägrade var bara en illussion. Kontrasten efter att ha rullat ned för trappan långt och snabbt blir då motivet.

Alltså, ångest har vi hela tiden mer eller mindre. Man kan ha rejält med ångest även på steg 4. Allting är ju relativt. Någon på ett lägre steg kan ha ångest när han/hon tänker ”tänk om man ändå hade ett jobb, gärna välbetalt, sådär minst 25.000 i månaden. Då skulle jag vara nöjd”. En annan tänker ”åh, nu har jag stått och stampat som avdelningschef i 10 år och lönen har stått still på futtiga 50.000 kr, medan jag sett mina kolleger avancera och tjänar det dubbla och får vara med VD:n och spela golf. Får den där rövslickande Kalle befattningen vi båda sökt, då tar jag livet av mig”.

Så vad har trappan då för värde ifall man kan ha lika mycket ångest på alla stegen? Jo, det handlar ju om att identifiera stegen, se om tidigare steg är genuint tillgodosedda. Man kan vara på steg 4 och ha ett dåligt fungerande steg 2 som skapar oro, stress och ångest. Och om tidigare steg är fullt fungerande kan man identifiera innehållet i det steg man är på för att nå så bra välbefinnande som möjligt. Men kan man inte få göra saker i ett högre steg och hoppa över ett? Jo, det kan ibland vara bra, fast jag vill också svara nej. Självförverkligande, det översta steget, det är ju guldkanten på tillvaron. Ibland kan det vara nyttigt ifall man på ngt sätt har möjlighet att sniffa på detta trappsteg fast man befinner sig längre ned för att börja sträva. Men jag tror att idag har det fått uppmärksamhet och ngt man uppmuntrar kanske lite för ogenomtänkt när man pratar om att man måste tänka på sig själv, unna sig något. För om man inte har alla tidigare stegen fullt tillgodosedda och under kontroll. Då kan självförverkligandet bli en källa till oro och stress, just för att man kanske får dåligt samvete för att man inte räcker till i de övriga sammanhangen, som t ex att finnas för familjen när man hoppar på den där efterlängtade kvällskursen i spanska. Men som sagt, när alla stegen är helt under kontroll, då tror jag toppen av trappan är lycka – då leker livet. Alltså pyssla om sig själv och unna sig trevliga saker ska man alltid göra, men nu pratar jag om det där speciella i steg 5.

Det finns så mycket mer att tolka ut i olika situationer med Maslows behovstrappa. T ex kan man fundera hur extra ”viktigt” tobak är för en på ett lågt trappsteg. Om livet mest bara innehåller fysiska behov, så kan det vara extra meningsfullt att skapa ett till eget fysiskt behov. Cigaretten eller prillan blir verkligen som en kompis, och för en apatisk människa är det ju så mycket lättare att tända en cigg eller baka en snus, än att ställa sig i köket och laga mat. Ett ganska ”perfekt” behov för den deprimerade som ger ett svagt ljus i mörkret. Tyvärr är jag dock övertygad om att nikotin har en på sikt nedbrytande effekt på det psykiska måendet. Nä, nu ska jag inte babbla mer om detta. Har du verkligen orkat läsa ända hit, stackare, hehe.



Som vanligt vill jag tillägga att förutom några rena fakta om vem Maslow var, så är all tolkning mina egna tankar, och om det ser ut att vara skrivet som om jag har belägg för det, så har jag inte det, då jag inte läst psykologi alls (trappan fångade mitt intresse när jag pluggade ekonomi på universitet för många år sedan).

__________________
Hobby-filosof...

komplex

Jag har alltid tyckt att Maslows behovsstrappa är en tydlig och bra modell. Ingick i en kurs i organisationsteori minns jag. Nu var det länge sedan jag tänkte på den. Kul att du tog upp den!

Om steg 2, 3 och 4 utifrån personlig erfarenhet
-----------------------------------------------
När min värld rasade för några år sedan föll pladask från steg 5 (självförverkligande) till steg 2, (Trygghet). Nu är jag uppe och nosar på steg 3 (Gemenskap) och 4 (Uppskattning) igen. Jag har varken ork eller har ekonomi för självförverkligande.

Om steg 1:
------------
Jag gick i familjeterapi med mitt X. Efter några gånger började terapeuften intervjua X:t (som kommer från jordbruksbyggd i ett fjärran land), om han någonsin varit med om svält. Det hade han. Jag vet inte exakt vad terapeuften sett, men jag brukade själv skämta om att mitt X var så snål att han grät varje gång han gick på toa och var tvungen att lämna ifrån sig något. Kanske hade det beteendet att göra att han som liten inte hade fått de basala behoven i steg 1 tillgodosedda.

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Dopa minen:)

Även om steg 5 verkar trevligt (har aldrig befunnit mig där själv dock), så tror jag inte det för tillfället spelar så stor roll att du inte har kapacitet ännu att närma dig det steget. Man kan ju känna tillfredsställelse ett tag och njuta av att man tagit sig upp från ett steg till ett högre i alla fall. Brukar finnas en del att "återupptäcka" även om de sakerna redan varit en självklarhet i ens liv längre baks i tiden, eller vad anser du?

__________________
Hobby-filosof...

nellie

Hej Dopa minen, och övriga!

Jag tycker det är synd att du använder Maslow som referens, för han har så mycket fel och det finns så mycket bättre forskning att luta sig tillbaka på. Jag vill därför ge dig och andra några av mina åsikter, kunskaper och slutsatser grundad på gedigen och mer verifierad forskning.

Maslows behovstrappa ses som spekulationer om mänsklig motivation och är enligt de flesta forskare enbart en myt.

Det finns enormt mycket kritik riktad mot hans ”teori” och det beror inte på, som du skrev; att psykologer m.fl. inte är intresserade av den, men det beror delvis på en annan sak som du skrev, och det är att den inte är vetenskapligt bevisad men det beror dessutom på att de flesta forskare insett för länge sedan att teorin är omöjlig att försvara.

Övrig kritik mot hans ”teori” är att:
-hur ska man veta när ett behov är tillfredsställt, det är helt oklart vad som menas med tillfredsställt?
-om man inte har mat på bordet, är man då mentalt sjuk?
-det kunde och kan fortfarande inte verifieras om behoven kan vara fler eller färre än fem.
-Maslow själv anförde inget stöd för teorin utöver informella kliniska iakttagelser.
-hans teori har tillämpats inom flera områden, med liknande negativa resultat. Ett exempel är miljöpsykologi. Människor som lever under ekonomisk deprivation borde enligt teorin vara inriktade på överlevnadsbehoven, inte på mera långsiktiga miljöprioriteringar. Men detta har inte alls visat sig vara fallet. Människor i fattiga länder och socialklasser har visat sig vara minst lika engagerade i miljöfrågor som de rika.
-hans teori tar inte heller hänsyn till de djupgående skillnaderna som finns mellan oss människor.


En slutkommentar om Maslow blir därför:

Maslow försöker samla alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål.

Jag skulle vilja rekommendera dig att läsa lite om McClellands motivationsteori som bygger på att det finns tre typer av behov som är betydande för motivationen, nämligen:

1.behov av makt
2.behov av kontakt och tillhörighet
3.behov av prestationer

McClellands motivationsmodell kan beskrivas som en process med målet att uppleva en speciell känsla. Denna känsla beror på att vissa hormoner eller hormonmönster frigörs i kroppen. Enligt McClelland kan det vara så att dessa hormoner både orsakar motivation och är effekten av motivation. Att få en sådan känsla, som dessa hormoner ger, motiverar människan att söka situationer som kan leda till denna specifika känsla genom att tillfredsställa olika slags behov.

Här kommer en schematisk bild av hans motivationsmodell:

Signal (inlärd) -> Emotionell förväntad målsättning (motivet) -> Impuls till att agera -> Inlärda beteenden -> Medfödd, naturlig uppmuntran eller symboliskt stimuli -> Fullkomlig respons -> Specifikt hormonmönster -> Specifik känsla (bekräftat med ett uttrycksfullt beteende)

En känsla (som är målet med denna process) uppkommer vid två tillfällen i denna händelsekedja: först vid ”emotionell förväntad målsättning (motivet)” men även vid ”specifik känsla (bekräftat med ett uttrycksfullt beteende)”. Det är den senare som utgör själva kärnan eller målet med motivation. Den första representerar en förväntan av en specifik känsla och det är denna som håller människan eller organismen ”på rätt spår”, så att den kan komma att få uppleva den specifika känslan och därmed uppnå sitt mål.

Hälsningar Nellie

PS Du undrade under vilket behovsstegs om sex kommer in, och det är på första trappsteget, om man nu vill använda sig av Maslows trappa. DS

komplex

Hej Nellie,

Mycket intressant. Jag har sett Maslow behovsstege som en enkel förklaringsmodell som självklart inte täcker allt, men gör en hel del begripligt. Men självklart går forskningen vidare och teorier ändras och vidareutvecklas. Det gäller även de senaste "inne" teorierna. Man ska aldrig sluta att vara kritisk!

Jag undrar över några saker du skrivit, jag utgår inte från någon forskning utan egna iaktagelser och sådant jag hör när jag lyssnar på P1:s samhällsprogram: Ingen i Sverige har utsatts för svält i egentlig betydelse. Människor som svultit på grund av att livsmedel inte funnits att tillgå blir självklart märkta av detta både fysiskt och psykiskt. Självklart sätter det spår tänker jag, spår som kanske är gemensamma för många. Om man lever under ständiga förhållanden med dålig livsmedelstillgång lär man knappast komma vidare på Maslows eller någon annans utvecklingsstege. En av världens främsta svältexperter, en professor på Harvard kommer från Bangladesh och har själv svultit. Det har inte hindrat honom från en imponerande karriär, men de flesta som varit med om svält har kanske gemensamma problem som kan förklaras och sedan lösas (det är väl det forskning är till för) om man inte blundar för problemen.

Jag vet att det ligger en sanning i detta, dock är min erfarenhet att majoriteten fattiga i de fattiga länderna inte har utbildning nog för att vara miljömedvetna. Finns det verkligen forskning som motsäger det?

Jag tänker även på fiskarna i Sverige som hotas av arbetslöshet. De ställer sig fullständigt oförstående inför det faktum att östersjön bli utfiskat om de fortsätter fiska.

Det är kul att spåna lite.
/Komplex

__________________
"Ta det du behöver och lämna resten."

Dopa minen:)

__________________
Hobby-filosof...

nellie

Hej komplex!

Vad jag menar med att om man svälter, är man då mentalt sjuk… är att enligt Maslow så uppkommer mental ohälsa om man inte tillfredsställt de lägre ordningens behov och man kan därigenom inte utvecklas och växa som människa (steg fem, självförverkligande). Min och många andras fråga blir då om man är mentalt sjuk (eller om det faktiskt är så att man kan må bra och känna motivation trots att vissa basala behov inte är uppfyllda) bara för att man inte lyckas uppfylla de lägre ordningens behov. Och detta är för mig helt absurt. Att ett basalt behov saknas gör inte att man inte kan komma någon vart och att man saknar motivation!

HJÄLP! ….. Hur kan du tänka att de är så lågutbildade i ett fattigt land så att de inte är medvetna om hur vi förstör vår miljö. Har det verkligen med utbildning att göra? Räcker inte sunt förnuft och iakttagelser om att och hur jorden och vårt klimat förändras och förstörs, för att förstå att vi måste arbeta för att försöka få en bättre miljö? Tror du verkligen inte att de är eller vill vara engagerade i miljöfrågor?

Ett tillägg jag skulle vilja göra är att Maslow kom från USA och det känns irrelevant att applicera hans gamla och generaliserade ”teorier” på hur Sverige och andra länder agerar idag, 2008. Det är just därför jag ställer mig emot att använda hans ”teorier” som en grund för att förstå mänskligt beteende och motivation. Hans teser håller inte, de är för generaliserande och omöjliga att bekräfta.

Det är min åsikt.

Nellie

Blueye

Men Maslows behovstrappa är ju - som med många andra idéer inom psykologin - bara en teori, och teorier måste prövas om och om igen, för att utvecklas. Vilket gör teorier till halv-sanningar, eftersom de aldrig blir fullkomliga.

Citat:

Ursprungligen postat av nellie Det finns enormt mycket kritik riktad mot hans ”teori” och det beror inte

Nej, du har rätt i att man inte i realiteten kan tala om en självständig personlighetsteori hos Maslow. Men hans personlighetsteori kan användas som en grundlag för en beskrivning av personligheten. Den kan alltså förstås utifrån de behov/motiv som är mest framträdande hos en specifik individ.

Citat:

Ursprungligen postat av nellie -hur ska man veta när ett behov är tillfredsställt, det är helt oklart vad som menas med tillfredsställt?

Efter att ha letat lite i litteraturen som tillhörde den grundläggande psykologikurs jag läste på universitetet hittade jag detta:
"I ett danskt psykologiskt lexikon beskrivs motivation som: 'Processer, faktorer och strukturer med såväl dynamisk som dynamiskt dirigerande effekt' (Madsen, Psykologisk Leksokon, 74)"

Citat:

Ursprungligen postat av nellie -om man inte har mat på bordet, är man då mentalt sjuk?

Nej, så klart inte. I länder där det råder brist på mat är naturligtvis beteenden - och kanske hela personligheten - präglade av de rent fysiologiska behoven som hunger och törst. Och även i vårt samhälle kan det gälla för vissa personer - dock ej så många...
På samma sätt kan vi finna människor, vars hela personlighet är präglad av tillfredställandet av något högre liggande behov som trygghet, prestation, eller social kontakt. Det är ju t.ex. ganska förståeligt att man är starkt motiverad av trygghetsbehoven om man precis fått ett arbete efter att ha gått arbetslös under en längre period. Då kanske man inte går ut och shoppar loss rejält för hela första lönen, utan fortsätter att leva försiktigt och sparsamt av rädsla för att förlora sitt arbete och åter behöva leva ekonomiskt strängt...

Citat:

Ursprungligen postat av nellie -det kunde och kan fortfarande inte verifieras om behoven kan vara fler eller färre än fem.

När man inom psykologin talar om Maslow's behovstrappa syftar man på att peka å en individs hierarki av behov. Enkla behov som mat och vatten ordnas som att vatten är överordnat mat, med tanke på att människan kan klara sig många dygn utan mat, men bara några dagar utan vatten.
Jag anser att man inte kan och aldrig kommer att kunna verifiera hur många behoven generellt skall vara. Detta eftersom alla är olika och har olika behov - både vad gäller antal och ordning. Maslows behovstrappa är mer att tolka som en vägledning än som en stringent sanning...

Syftet med Maslow's forskning var att sammanföra tidigare forskning om människor motiv (till beteende). Innan Maslow var forskning på detta område uppdelad mellan prestation, biologi, och förklaringar varför motiv uppstod, hur de styrdes med mera.

Jag har stött på två olika "läror" angående Maslows behovstrappa. Den absolut vanligaste tolkningen är den som Dopa Minen har beskrivit här. Men det finns också ett annat paradigm som säger att Maslow egentligen skapade två grupper av behov. Den första gruppen handlade om hur ett behov var tvunget att uppfyllas, innan det kunde bli tal om att börja med nästa behov. Den första gruppen är i fyra steg:
1. Fysiologiska, de enklare behoven såsom tillgång till mat och vatten.
2. Trygghet och säkerhet, att man inte kan utsättas för fara.
3. Kärlek och en känsla av att tillhöra en gemenskap, att man är accepterad.
4. Uppskattning, att man kan prestera, vara kompentent, bli bekräftad av andra.

När alla behov i den första gruppen är uppfyllda kan man gå vidare till grupp två, eller de överordnade behoven i Maslow's hierarki. Dessa handlar om:
5. Kognition, att veta, förstår och upptäcka.
6. Estetiska, skönhet, ordning, symmetri, ett aningen diffust och indviduellt behov.
7. Självförverkligande, att förverkliga sig själv och ha kunskap om sina förmågor.
8. Självförträfflighet, att vara belåten över vad man åstadkommit fram tills nu.

Så egentligen skulle man kunna övresätta detta synsätt till den mer kända "trappan" genom att säga att de fyra punkterna i den första gruppen på ett ungefär kan översättas till de fyra första trappstegen i "behovstrappan". Och sedan att det femte trappsteget egentligen går att dela upp i fyra yrreligare trappsteg, men att man av enkelhetens skull klumpar ihop dessa och förklarar det som ett enda utan att precisera hierarkin i alla dessa delar som krävs för "självförverkligandet"...

Citat:

Ursprungligen postat av nellie -Maslow själv anförde inget stöd för teorin utöver informella kliniska iakttagelser.

Det kan kanske förklaras av att hans arbete ägde rum under andra världskriget, och att hans intresse var ett resultat av kontakter han då stiftade med Erick Froom, Karen Horney och andra framträdande psykoanalytiskt orienterade psykologer som flytt från Europa till USA... Detta är dock en egen teori jag har, som alltså inte är grundad i faktamässiga studier...

Citat:

Ursprungligen postat av nellie -hans teori tar inte heller hänsyn till de djupgående skillnaderna som finns mellan oss människor.

Enligt min uppfattning är den idividuella upplevelsen just det att ha de lägre behoven tillfredställda. Jag kan se det som en rimlig förklaring till att Maslows behovs teori fortfarande är aktuell även sett inom psykologin och (framför allt) pedagogiken. Vi kan välja att låta våra behov tex behov av trygghet hindra oss eller stärka oss i vår utveckling. Sedan att alla människor är unika är ju ingen motsätting till Maslows behovsteori...

Citat:

Ursprungligen postat av nellie Maslow försöker samla alla i samma schema, och han tänker sig en hierarkisk utveckling av likartat slag som något som passar alla och som alla, så långt de förstår sitt sanna intresse, strävar efter. I själva verket strävar vi efter olika mål.

Citat:

Ursprungligen postat av nellie Jag skulle vilja rekommendera dig att läsa lite om McClellands motivationsteori som bygger på att det finns tre typer av behov som är betydande för motivationen, nämligen:

Jag förstår inte hur du kan säga att Maslows motivationsteori är så inskränkt, för att sedan hänvisa till en liknande teori som McClellands? McCelland fokuserar på andra utvecklingsområden, men själva indelningen i olika steg är ju densamma... Och en fysiologisk förklaring skulle säkert kunna gå att finna även i Maslows behovstrappa, om man bara forskade på området...

Dessutom finns det ju väldiga likheter i Mc Clellands och Maslows behovsteorier! De kan ju starkt kopplas till varandra, och den största skillnaden tycker jag ligger i att Maslow har fem nivåer och Mc Clelland endast tre. De övriga två nivåerna (trygghetsbehov och självförverkligande) innefattas i Mc Clellands nivåer, men specificieras inte. Det som Maslow kallar fysiologiska behov kallar Mc Clelland för "makt", trots att det i stort sett är samma behov de talar om. På samma sätt kan Mc Clellands "kontakt och tillhörighet" översättas till "sociala behov, och "prestationer" till "behov av status och prestige"...

__________________

nellie

Hej igen!

"Det du föreslår är att jag ska glömma Maslows teori och byta den mot en annan som du pekar på istället. Det tänker jag inte göra, för det är inte mitt sätt att förstå världen bättre. Mitt sätt är att gärna titta på den modell du tror på och sannolikt lägga till den i mina processer när jag analyserar och funderar över företeelser."

Kritiken jag tog upp är inte mina egna åsikter enbart, utan som jag skrev har jag tagit hjälp av annan forskning. Jag menade inte att du ska utesluta Maslow ( det kanske är bra för dig att ha en förenklad bild eller teori för att tolka känslor och händelser i din vardag, men du bör enligt min åsikt akta dig för att tro på allt han skriver). McClellands teori är just ett FÖRSLAG till dig från mig på ett annat perspektiv, INTE en total ersättning av Maslow. Det finns en mängd olika motivationsteorier man kan använda sig av, antingen som en grund eller som ett perspektiv… några exempel är förväntnings- värderingsteorin och attributionsteorin som hör till det kognitionsvetenskapliga perspektivet. Jag förespråkar absolut inte att man ska förlita sig till och utgå från endast EN teori, jag tycker tvärtom att det är väldigt viktigt att se saker ur olika perspektiv.


"Du får gärna skriva en motsvarande artikel om herr McClellands och publicera – jag tycker inte ens de båda riktigt motsvarar varandra. Det du skriver om honom verkar mer fysiologiskt förklara hur ett behov skapas generellt, medan trappan mer förklarar när olika behov blir aktuella för en individ."
Finns det intresse kan jag gärna skriva en artikel om McClellands motivationsmodell. Sålänge kan jag skriva en KORT sammanfattning om hans modell. Den kan beskrivas som en process med målet att uppleva en speciell känsla. Denna känsla beror på att vissa hormoner eller hormonmönster frigörs i kroppen. Enligt McClelland kan det vara så att dessa hormoner både orsakar motivation och är effekten av motivation. Att få en sådan känsla, som dessa hormoner ger, motiverar människan att söka situationer som kan leda till denna specifika känsla genom att tillfredsställa olika slags behov. McClellands framtagna behov är av mer psykologisk karaktär och handlar om makt, tillhörighet och prestationer. Dessa behov är inlärda, och på det sätt som inlärningsprocessen har gått till blir avgörande för vilket/vilka behov som kommer att kännas viktiga för individen. Signaler som uppfattas av människan kan också sägas starta själva motivationsprocessen. Dessa signaler är också inlärda och de talar om för individen att någonting kan göras för att förbättra eller förändra den aktuella situationen.

Självklart motsvarar de inte varandra.. JAG GER JU DIG ETT ANNAT PERSPEKTIV, men ämnet som behandlas, det vill säga motivation har de båda gemensamt. Och du har helt rätt i att McClelland förklarar motivation mer fysiologiskt, vilket alltså är ett ANNAT PERSPEKTIV på att se hur motivation skapas hos människan.

"Så ”din” kritik mot Maslows teori då:
-hur ska man veta när ett behov är tillfredsställt, det är helt oklart vad som menas med tillfredsställt?Svar: Bara för att känslor inte går att kvantisera, betyder det inte att det är oväsentligt att göra en bedömning, och det är typ sådan här ”retorik” som framhålls mot modellen. I vetenskapens anda måste man hålla sig till modeller som går enkelt att mäta, även om modellerna skulle vara sämre verktyg för resultat i slutändan att förstå människors själsliga problem.

Först skulle jag vilja fråga vad du menar med kvantisera...
Om en människa har ett behov, säg till exempel att människan har ett behov av ömhet, hur ska man kunna veta när personen får tillräckligt med ömhet så att behovet är tillfredsställt? Och hur ska man bevisa att det är tillfredsställt i rätt ordning? Det är ju en omöjlighet, eller hur? Därmed anser jag att hans resultat av sin forskning inte tillför något och är totalt intetsägande.


"-om man inte har mat på bordet, är man då mentalt sjuk?
Svar: Nä, men omvänt, om man är mentalt sjuk så kan man i vissa fall få svårt att tillgodose sina basala behov och kanske inte äter tillräckligt."

Detta är din tolkning! Min tolkning kan du läsa i mitt förra inlägg som jag skrev för en stund sen till Komplex.

"-det kunde och kan fortfarande inte verifieras om behoven kan vara fler eller färre än fem.
Svar: Oväsentligt egentligen hur många egenskaper man klumpar ihop på samma steg – det är ordningen som är intressant. Om du har en 3 megapixelkamera och en 10 megapixelkamera så kommer vi se vad bilderna föreställer med båda trots olika upplösning."

Det är absolut inte oviktigt hur många steg det är i hans trappa. Han har själv skrivit att de är fem, och endast fem. Och det är enligt många långt ifrån korrekt eller självklart.
"-Maslow själv anförde inget stöd för teorin utöver informella kliniska iakttagelser.
Svar: Om det berodde på att det var omöjligt eller om han saknade tillräckliga ambitioner vet vi ju inte. Ifall jag gör ”informella iaktagelser” på att jorden snurrar runt solen tycker inte jag att du kan påstå att det inte förhåller sig så bara för det."

De iaktagelser som Maslow gjorde var på friska och välfungerande människor, han tog inte hänsyn till, eller jämförde olika samhällsklasser, kön, ålder, yrke, natioanalitet osv. Därmed anser inte jag att det finns något relevant stöd för hans "slutsatser".


"-hans teori har tillämpats inom flera områden, med liknande negativa resultat. Ett exempel är miljöpsykologi. Människor som lever under ekonomisk deprivation borde enligt teorin vara inriktade på överlevnadsbehoven, inte på mera långsiktiga miljöprioriteringar. Men detta har inte alls visat sig vara fallet. Människor i fattiga länder och socialklasser har visat sig vara minst lika engagerade i miljöfrågor som de rika.
Svar: Ja, som man söker får man svar. Om man vill motbevisa en teori i psykologi som kan vara användbar för folks ångest, depressioner och fobier kan man ju visa att folk i Afrika gärna vill ha bättre miljö… Vet inte ens om det motbevisar teorin, för en av våra grundläggande instinkter är att skydda vår avkomma, och att då värna om miljön fast man inte kan äta sig mätt varje dag är inte underligt alls. Dessutom är det lättare att engagera sig aktivt i en välgörenthetsrörelse om man ligger på trappsteg 3 eller högre, medan man på steg 1 och 2 kanske inte har energi till det, trots att grundpersonligheten är omtänksam, och på en intervjufråga kan man flytta fokus och tänka etiskt fast tankarna resten av dagen går åt till att få råd att lägga upp mat på köksbordet. Du tar också för givet något jag inte tolkat ur trappan om du ska kunna använda denna miljöfråga som bevis, nämligen att man MÅSTE ha tillgodosett ett trappsteg för att kunna vara på ett högre. Jag har inte sagt att man inte kan ha brister i den basala delen och samtidigt vara t ex social. Exakt hur hungriga var de där människorna som intresserade sig för miljön? Om nu vetenskapliga bevis är så viktiga för dig, så får du förklara de bitarna om du vill visa kvaliteten på motbevisen."

Jag lägger ingen energi på att svara på det här ordbajseriet. Däremot påpekar jag gärna att det var Maslow själv som kommit fram till att ett steg i taget måste göras för att uppnå de högre nivåerna.

"-hans teori tar inte heller hänsyn till de djupgående skillnaderna som finns mellan oss människor.
Svar: Nej, och därför förlitar jag mig inte på modellen som ett facit på alla psykologiska frågor heller. Därför som jag t ex gav två förslag i artikeln på hur jag tänker mig möjliga scenarior för den som faller i stegen (fler kan så klart finnas) – en som nästan söker sig tillbaks till tryggheten i gamla destruktiva vanor, och en som bara känner besvikelse. Fler tolkningsmöjligheter finns på många områden inom Maslows grundteori. Synd att inte fler ser den som en grund bland flera att filosofera runt och hitta infallsvinklar som de inte skulle ha hamnat i med andra metoder, bara för att den inte saknar brister. Skriver det igen: Maslows behovstrappa kan vara bra att ha med i bakhuvudet."

Skönt att höra att du inte tar teorin som ett facit.


Hälsningar Nellie

nellie

Hej blueye

För det första så skriver vi om motivation här och inte om personlighetsteori eller personligheter. Vill bara upplysa om det......

För det andra är definitionen av en grundlag följande; konstitution eller författning, är de grundläggande formella normerna i en stat, beslutade av den eller dem som innehar den politiska makten

Sen skulle jag vilja be dig att ta en till titt i din lilla psykologibok och se om det står något om det du citerat från mig om hur man mäter tillfredsställelse, för ditt svar var inte ett svar eller en åsikt på mitt citat utan nått helt annat...


I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om det du skrivit.... jag förstår inte riktigt vad du vill få ut av det du skrivit. Å de frågor du har känner jag att jag redan har besvarat i mina andra inlägg i den här tråden.


Nellie