Abylin

Jag har en pojkvän som under flera år levt ett väldigt isolerat liv p.g.a. social fobi. Detta har bland annat lett till att han verkar ha förlorat förmågan att konversera. Han säger att det känns alldeles tomt i skallen och han kommer inte på något annat att säga än "mm", "okej" osv. Det gäller även när han umgås med sin familj...och med mig. Det är jättejobbigt för oss båda att vi inte kan sitta ner och samtala med varandra om allt mellan himmel och jord. Jag vill hjälpa honom men jag vet inte riktigt hur.

Vi behöver råd för att kunna lösa det här. Kanske tips på praktiska övningar som kan få talet att lossna eller tips på en bra självhjälpsbok i ämnet.

Han har skrivit ett blogginlägg om sitt pratbekymmer. Läs gärna: Min bloggiga blogg » Blog Archive » SvÃ¥rt att prata

Fisken

Jag känner verkligen igen mig. Kunde har varit jag som skrivit det, alltså hur din kille har det. Jag har samma problem.
Hoppas det löser sig.
Kram

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADHD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Krabaten

Hej!
Om han bara säger mm eller okej så beror det på att han kanske är trygg med att bara säga dom orden. För att han ska säga något mer så kan du hjälpa honom med att träna hemma.

Ställ frågor som kräver mer än ett mm och ett okej,

Exempelvis; är inte Noah en schysst kompis? Då räcker det ju att han svarar mm eller var det bra på jobbet, då räcker det också att han svarar mm. Genom att ställa frågor som inte kräver mer så kommer man aldrig utanför boxen som består av mm och okej. Börja enkelt, till exempel vad vill du äta idag? eller Vad tycker du vi ska göra i helgen? Hjälp inte till genom att ge förslag för då krävs det bara ett mm. Sen fortsätt och ställ "svårare" frågor.

Ett tips på vägen, hoppas det kan hjälpa!

juju

alltså din pojkvän känner sej nog fortfarnde inte helt trygg med omvärlden. Det är viktigt att han får förtroende för folk. det kan ta tid, men har man isolerat sej i flera år så är det inte så konstigt. Prata mycket med honom, visa att du verkligen älskar honom till 100% och att det finns flera i världen som gör det. Pressa honom absolut inte, varje ord är ett framsteg. Men som Krabaten sa är det ganska bra att ställa frågor som kräver mer svar. Sen är det viktigt att du inte ger upp, prata prata prata. för en dag kommer ett mirakel ske.

kram
ps. han kanske mår lite dåligt, kanske borde han gå till en socionom eller så?

__________________
<3

Colette

För några år sen hade jag också väldigt svårt för att prata med folk. Det blev en ond spiral där jag blev mer och mer isolerad och väldigt deprimerad, tills jag en dag bestämde mig för att ta kontakt med min husläkare som skickade mig vidare till terapi. Det var jätteskönt att äntligen få prata med någon om allt man stängt inne och hur man mådde. Vet inte om din pojkvän är i samma situation, men om han är det är det väldigt viktigt att han kan prata med någon om hur han känner sig. Jag önskar att någon hade frågat mig hur jag mådde under den tiden, och då menar jag inte "så hur har din dag varit?" eller "är det bra?", utan verkligen sätter sig ner med en och pratar på riktigt. Efter att jag berättat för min familj om hur jag mådde fick jag veta att de förstått att jag inte mådde bra, men trodde att jag ville vara ifred. Men det är det värsta man kan göra för då tror man att de inte bryr sig.

Jag vet att det kan vara svårt, men försök få honom att öppna sig antingen för dig eller någon annan.

The Insight

Jag har samma problem som din pojkvän, dvs exakt samma problem, jag tycker en bra metod kan vara att chatta med folk på msn, för då behöver man inte känna nån press på att man måste prata, och man kan alltid dra till med att man far fram o tillbaks så de kan dröja med att man svarar, då kan man tänka ut nånting att svara, nästa gång det kommer en liknande fråga eller mening där man förra gången var tvungen att tänka ut ett svar så kanske man kan svara snabbare, jag tror det är som med vilken träning som hellst, när jag pratar på msn så märker jag att jag inte blir lika nervös som i verkligheten, på msn kan man fly undan lite om man vill, tryck på knappen "away" så får man tid att tänka ut ett svar

Hjärtslag

Har inget bra svar på din fråga men vill ändå skriva en rad.
Kan bara av egen erfarenhet säja att...ju mer man pratar, ju mer pratar man. Det blir som en uppåtgående spiral. Så prata på själv och ställ frågor så kommer det nog att gå lättare för honom med tiden. Om det finns något ämne som han är extra intresserad av så är det ett tips, det vill man ju gärna prata om!
Så glad jag blir av att läsa att han träffat dej! Då finns det nog hopp för en tystlåten tjej också.

olivian

För mig har det hjälpt att försöka släppa att jag borde prata. Att istället fokusera på att lyssna kan vara bra. Att intressera sig för det andra säger och skita i om det kommer några ord ur en. Det har i alla fall för mig lett till att jag började prata. Inflikade något i samtalet som pågick.

Nu vet inte jag om det är så för din pojkvän, att han fastnar i sig själv. Vill säga något, och gruvar sig för att det inte finns några ord i huvudet. Så att fokus blir mer på honom själv än på omgivningen?

När det var som värst för mig, jag hade dock bara problem med att prata i skolan, kunde prata hemma, så visste jag inte hur jag skulle få fram ljud. Det var alltså inte bara vad jag skulle säga som fattades utan jag började även tvivla på att jag skulle kunna få fram ett ljud. Om jag hade någon röst.

Hoppas att det löser sig och säg åt honom att låta det ta tid, men att inte ge upp. Det går att förändra.

Venom

Jag har exakt samma problem. Jag har verkligen problem med att prata, vilket har lett till att mitt och min pojkväns förhållande har dött ut. Han hade tydligen inget tålamod kvar för min blyghet.
Jag har varit blyg i hela mitt liv, och har haft social fobi som uppstått i och med mobbning. Nu vet jag inte längre om jag har social fobi eller inte. Jag är i alla fall fortfarande extremt blyg, men inte lika blyg som jag var då jag gick på högstadiet.
Mina standardsvar är: "Ja", "Nej" och "Vet inte". "Vet inte" är det vanligaste av dem.
Jag har jämt trott att min oförmåga att hitta svar på frågor som ställs till mig beror på ointelligens, därför har jag jämt ansett mig vara ointelligent/osmart. Men nu äntligen så vet jag att det kan bero på min isolering och blyghet.
Jag träffar aldrig nya människor irl, bara på internet. På internet är det mycket lättare att kommunicera, för då skriver man ju istället för att prata.
Jag vill verkligen bli av med min blyghet och kunna delta i diskussioner. Men jag antar att jag måste börja tycka om mig själv om jag ska lyckas bli av med den.

Börjar skolan i övermorgon... 2a året på gymnasiet. Är orolig ifall jag inte kommer kunna äta lunch i skolan då, med tanke på alla nya elever. Jag blir t.o.m ängslig då jag passerar främmande människor. Undviker ögonkontakt och bara kollar ned i golvet.
Jag måste försöka komma ut mer, bort från detta hus. Men vart skall man gå...

__________________
Psycholand_@hotmail.com finns här om ni vill prata.