Fisken

Vad händer om du inte har något och säga?
För mig blir det bara fel, jag säger fel...Och så tänker man på det en hel dag. Varför var man sådan osv.
//fisken.

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADHD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

The Insight

"Jag har social fobi men det känns som det är något mer." precis va jag också känner, jag har tydligen social fobi, och visserligen fick jag det bekräftat ännu en gång nyss när jag handlade, konstigt hur det är värre vissa gånger, men jag är precis likadan, jag försöker lyssna på samtalet men om jag ska va ärlig så är jag inte intreserad direkt vad folk säger, känns som allting redan är sagt, typ samma ämnen hela tiden, "jobbigt å gå upp tidigt" "idag har vi jobbat bra" "jaha va blev det i matlådan idag då?" osv, känns som man tröttnar på livet liksom, kanske därför man inte tycker det är värt att diskutera såna saker.

Fisken

Okej, typ som kallprat då eller?
/fisken.

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADHD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

The Insight

Ja, vanligt kallprat ger mig absolut ingenting, men problemet är att jag inte vet vade som skulle kunna ge mig någonting, jag tror iofs att kallprat kanske fungerar med en person man gillar, kom ihåg när jag var med min tjej, då blev kallpratet ofta till skämt istället, tror aldrig vi kallpratade, antingen var det om possitiva saker eller så grälade vi om disken, kallprat heter nog jusst "kallprat" eftersom det känns ytligt o trist.

jennybean

Jag tänker också på det efteråt, varför jag har sagt si och så och så mår jag så dåligt. Känner mig helt värdelös etc.

Fisken

Ja, är det inte det. Har jag fattat det som. Nej, inte för mig heller. Finns det inte Kulprat istället? Då kanske det hade varit något lättare att prata med någon...
/fisken.

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADHD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

En Annan

Att vara både obekväm i sällskap med andra och dessutom "disträ" kan göra vem som helst stigmatiserad och utanför (möjligen med undantag av någon insnöad professor som ingen längre förväntar sig så mycket av, -vad gäller verbal kommunikation i varje fall).

Möjligen är det en tröst att dissociation är ett försvar; en mental barriär som finns där därför att vi behöver; eller har behövt det.

Alla psykiska försvarsmekanismer som vi har bottnar i reptilhjärnan, den del av hjärnan som står för de mest grundläggande funktionerna hos människan. Människans primära försvar cirklar kring flykt (flight), attack (fight) och stanna upp (freeze). När de aktiva försvaren inte fungerar gör vi människor (och djuren också för den delen) det enda raka och "ger upp" (submission, -kolla in AnimalPlanet så kommer ni förr eller senare att se något djur som "spelar död"). Dissociation är alltså en reaktion i de mest primitiva delarna av vår hjärna. Det är därför svårt att med medvetandet styra över det. Det handlar alltså inte om kognitiva processer utan om instinkt och omedelbara handlingsmönster.

Det jag försöker säga är; ha överseende med dig själv. Att jobba med medveten närvaro och "grundandet i nuet" (det finns säkert en hel ammsa andra varianter också) kan så småningom ge resultat, man blir mer närvarande där man befinner sig. Men stressa inte;

Det positiva är ju trots allt att försvaren verkar vara i funktion, -alltid något, eller?

Sköt om dig!

Nattliga funderingar av, En Annan

__________________

jennybean

Hittade ett inspirerande citat som jag tycker är fint:

"The most beautiful people are those who have known defeat, known suffering, known struggle, known loss, and have found their way out of the depths. These persons have an appreciation, a sensitivity, and an understanding of life that fills them with compassion, gentleness, and a deep loving concern. Beautiful people do not just happen." - Elisabeth Kübler-Ross

Tomppan

känner igen mig i det du säger, när jag pratar med 1 person är jag den tråkigaste människan på jorden.
Känner mig jätteobekväm.

Men är jag med 2 personer eller mera, så får jag en helt annan energi, då blir jag den som är roligast o skämtar mest.
Jag känner folk lyssnar på vad jag säger osv, allt funkar jättebra, det även med personer jag aldrig har pratat med förut.

Men när jag pratar med 1 person, speciellt en tjej, så blir det väldigt obekvämt, får inte fram ett enda ord, inte ens när jag är onykter.

Man tänker aja det är en tjej hon babblar sex and the city och stickning och allt skit jag är fullständigt ointreserad av.

Menar inget illa tjejjer, ni är gudinnor i min ögon, alla tjejjer.
Samtidigt som jag hatar att vara ensam, hatar jag samtal med en person.
Detta känner jag även när jag är med min bästa kompis som jag känt i 15 år.

Vad man borde göra är väl att möta sina rädslor och ta jobb som säljare eller något dylikt, men vad man bör göra är inte alltid så lätt.

Fisken

Okej, för mig är det tvärtom...Lättast för mig är när det är en person...Annars blir det för rörigt för mig...
//fisken,

__________________
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Jag kan ej sätta fingret på vad jag har för problem.
Jag har känner mig deprimerad, misstänker att jag har Asperger/ADHD...
Jag har annars ganska dålig självkänsla och har ångestproblematik.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -