Monarchy

Om man nästan aldrig är med sina kompisar efter skolan eller helger. Vill inte vara med dom fast dom är trevliga ,snälla osv. Vill bara vara hemma själv, har man social fobi då? känner mig deprimerad (är med stor risk det) och har varit mobbad min "bästa kompis" många år, mobbningen tog slut för 3år sen kanske.

vad tror ni?

petter

Jag har inget svar, men jag känner igen mig och undrar det samma.

Monarchy

Det skulle vara kul att få svar om det är social fobi eller om det är bara en del av depressionen som jag lär ha.

Thomas K

Hej. Jag är ingen expert, men jag skulle tycka att svaret borde ligga i anledningen till varför du inte vill umgås med andra. Är det för att det inte känns som det minsta kul (som kanske skulle antyda på depression) eller är det för att det känns mycket besvärande och jobbigt? (som kanske skulle antyda på social fobi).

Bästa hälsningar
Thomas

en_rädd_tjej

Hej!
Jag är inte heller expert - men det kan vara att man är blyg eller rädd att göra fel. Känner igen mig i situationen.
Kram

Monarchy

Ja allså, det känns jobbigt, ansträngande att vara med någon, har ingen lust att vara med någon samtidigt som jag hatar att sitta på rummet mitt framför datorn/tv:en varje dag från jag kommer hem från skolan till jag lägger mig.

Visst det kan vara kul att vara med nån men ofta/ibland så blire bara att man längtar hem till datorn eller att man börjar tänka negativt osv.. (efterskolan så jag kan springa för att hinna med bussen) sen när jag kommer hem så görjag ingenting ändå.

Grabben

Har själv känt likadant i perioder. Jag tror att man kan känna att man "borde" vilja någonting - istället för att slappna av och göra vad man känner för. Om man som du beskriver inte vill vara med folk och samtidigt inte vara ensam så försöker man kanske vara en ultrasocial person men så fort man inte känner för det så börjar man hata att man inte känner det man vill?

Jag tror att så fort man försöker tvinga sig själv att känna någonting så kommer det att ta stopp. De flesta behöver ju tid för sig själv, jag tror att du bara behöver slappna av och göra precis vad du vill istället för att försöka vara "ultrasocial" som du uttryckt det.

Monarchy

Tror jag har förklarar lite dåligt kanske.
Allså jag är inte ultrasocial. Jag är liksom aldrig med någon nu längre.
Det kan bli att man är med någon nått enstaka tillfälle nån helg.
Och då kan det vara kul men ofta så känner man bara att man vill hem till datorn, till rummet mitt och bara sitta å göra absolut noll ansträngning.

Så jag är mer Antisocial. pratar nästan aldrig med mina gamla klasskompisar, osvosv. på msn eller annat.

Monarchy

happ inge mer svar..

Thomas K

Tja, jag vet inte exakt hur du känner, men jag kan berätta hur jag känner lite snabbt se om du känner igen dig.

Jag är inte antisocial, ej heller översocial, snarare nånstans däremellan. Vad jag dock uppskattar är när jag själv känner att jag mår bra i en social situation, skrattar och har kul ilag med andra osv.

Det som hindrar mig från att kunna ha det så är huvudsakligen att jag allt som oftast blir mycket utsliten av sociala situationer. Jag är fortfarande osäker på varför, men social fobi är en av mina idéer. (kan vara kombination). När jag känner mig utsliten så blir jag faktiskt ganska anti-social och får oftast för mig att andra människor ser ned på mig. Då vill jag bara hem och ta det lugnt bara för mig själv. Oftast slänger jag på en film på datorn och svävar iväg.

Jag skulle alltså vilja vara mer social än jag orkar med.

Känner du något liknande, eller är det helt enkelt så att du inte känner nån glädje alls i att umgås med andra, punkt slut?