|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om social fobi Här kan du fråga våra experter om social fobi, hämmande blyghet, rädsla för att tala inför folk och torgskräck |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-05-22, 15:19
|
#11 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
aa jag känner ungefär samma, fast det blivit så att jag är mer åt antisocial hållet. blir inte ofta jag är med några kompisar.
Det med att du blir utsliten ,det känner jag också. Det brukar bl ansträngade att vara med kompisar, (inte alltid) och då vill jag bara fara hem å tex som du ta det lugnt och se på film och försvinna . Jag kan/brukar känna att gläjde att vara med kompisar. |
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
