Instinct

Idag på T-centralen så var perrongerna överfyllda med kära par. Överallt stod unga, väna, lättklädda tjejer i vita linnen och blont hår, och hånglade med vältrimmade matchande unga killar, som var sådär lagom hårda och mjuka. Det var som om ett avsnitt av Beverly Hills 90210 hade spytt på perrongen.

Jag finner mig ofta bitter över denna syn. Det är ju en fet påminnelse om ens egna ensamma vardag. Aldrig har jag kunnat se på något av dessa par och glädjas. Och det känns som jag är ganska ensam om detta. Antingen är alla glada för deras skull, eller så reagerar de inte. Medan det alltså sticker i ögonen på mig nåt så djävulskt. Mindre attraktiva par har jag inget problem med. DÄR kan jag motsägelsefullt nog känna glädje för deras skull. Men inte när jag ser i mina ögon snygga par.

* Kanske ser jag att de snygga paren inte haft särskilt mycket motgångar, glidit runt på en räkmacka (jo, det GÅR oftast att se i deras ansikten, tro mig...), och det är därför som jag upprörs.

* Kanske vet jag att de vackra tjejerna skulle nobba mig utan att blinka (Jo igen, det går OCKSÅ bra att se, snälla, inga kommentarer om förutfattade meningar, jag har hört dem alla förut...) och det är därför jag inte kan unna dem lycka.

* Kanske är jag svartsjuk för att någon annan får vara nära dem.

More importantly, vad gör man för att känna sig neutral nästa gång ett vackert hånglande par ockuperar terrängen?

Bugge

Jag är ingen expert här men får känslan lite av att du inte tycker du själv är värd att få vara med de vackra tjejerna du beskriver. Det känns lite som du placerat ditt eget utseende i ett fack som du känner att du är ensam i.

Livet är lite som så att vissa kryssar igenom livet enklare än andra. Men det behöver inte betyda att de inte stött på motgångar. Hur man hanterar motgångar i livet handlar nog mycket om attityd och vilka krav man ställer på sig. Det är fullt möjligt att när du ser dessa människor så är de kära och lyckliga.

Jag är inte den vackraste människan i världen men när jag är tillsammans med min tjej så känner jag sannerligen att jag är det och då utstrålar jag en glädje och harmoni som helt enkelt gör att livet känns enkelt. Förhållanden är inte enkla och det finns nog inget ’’normalt’’ förhållande som inte är befriad från kriser.

Jag tror helt enkelt att du får inse att du är värd det och när du väl hittar tjejen du älskar och som älskar dig tillbaka så kommer du att märka att kärlek är bra mycket mer än fysisk attraktion.