Sessan1

Hej!

Vet inte om det här passar under social fobi. Ska försöka fatta mig kort. Jag har ett yrke där jag kommer i kontakt med många olika sorters människor dagligen. Jag är som fisken i vattnet när jag träffar nya människor och har inga som helst problem med att knyta kontakt och trivas ihop med folk. Jag går regelbundet kurser där jag får möta nya människor och vi har väldigt trevligt tillsammans både i klassrummet och på fika/lunchraster. Jag föreläser också själv och har inga som helst problem med det.

Däremot är det vissa situationer där allt bara låser sig för mig. T ex i fikarummet på min arbetsplats. Bara jag kommer in där känns det som om jag ska kvävas nästan. Hjärtat slår i 150 knyck och jag känner mig yr. Jag måste stålsätta mig för att våga mig in där, ta kaffekoppen och så sätta mig vid ett bord tillsammans med de andra. Efter en stund lyckas jag slappna av och vara mig själv igen. De gånger det går bra i fikarummet är när jag är väldigt trött/förkyld och helt enkelt inte orkar vara rädd för... ja, vad det nu är jag är rädd för. Verka onormal kanske? Säga saker som inte passar in, eller rädd för att folk ska se att jag är nervös? Det är jobbigt i alla fall...

Privat har jag ingen stor umgängeskrets, helt enkelt för att jag inte hinner pga jobbet. Jag har ett tiotal människor + familjen som jag litar på och känner att jag kan bjuda hem och umgås med. Ett par tre av dem är väldigt nära.

För ett antal år sedan led jag av social fobi, vilket jag har insett i efterhand. Jag fick då ångest i stora folksamlingar, och kände hela tiden ett behov av att göra mig själv osynlig. Jag smet ofta in på toaletten om jag blev lämnad själv i ett sammanhang där det var mycket folk. Ibland smet jag hem.

Kan det vara så att min "fika-rums-fobi" är en rest av min ungdoms fobi? Jag tycker att det är så konstigt att det bara dyker upp ibland. Men det är jobbigt, för jag vill gärna delta i det sociala på mitt jobb också. Inte bara i själva arbetet.

Har nån någon idé om vad mitt problem kan vara?

Jonas Fröberg

Det är många som har skrivit här om "fika-rums-fobi". Visst kan det va en släng av social fobi.

Rädslan är ofta "vad ska jag säga?" eller "de andra har redan så trevligt med varandra. Hur ska jag komma in i gänget/samtalet?"

Känner du igen dig i det?

Jonas

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Sessan1

... känner jag igen mig. Ett sätt att övervinna detta är att jag försöker komma till fikarummet lite innan det blir fullt. Då känns det lättare och jag slappnar av fortare. Kommer jag in bland de sista känns det väldigt jobbigt! Det försöker jag undvika!

Hur kan man bli kvitt den här fobin? Borde jag helt enkelt tvinga mig själv att gå till fikarummet varje dag, sist av alla, och tränga mig in vid ett bord?

/T

Jonas Fröberg

Tänk att detta är så vanligt: precis så har jag hört det förut - om jag kommer först så är det lättare.

Forskningen visar ju att övning, "exponeringsträning" fungerar mycket bra tillsammans med kognitiv terapi (som handlar om hur vi tänker om våra rädslor).

Du vill ju öva på att må bra, och vara trygg i situationen. Då är det nog bättre att snacka med en kompis, öva på fikarepliker där hemma med kompisen, berätta för nån riktigt god vän på jobbet, hitta anledningar att gå till fikat ihop med någon god vän, etc.

Att komma i tid till fikat är nog en helt ok strategi under tiden du förändrar din tanke.

Får du några idéer hur du skulle kunna öva?

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se