![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Annons |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om social fobi Här kan du fråga våra experter om social fobi, hämmande blyghet, rädsla för att tala inför folk och torgskräck |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Här kommer ett komplicerat fall (tycker jag i alla fall):
Min svåger (dvs min makes storebror) är 40 år. Han bor åter i föräldrarhemmet senan några år tillbaka (pga att han ville flytta till Gotland, sa upp lägenhet och allt och "kom sen på" att det var rätt svårt att få jobb där, flyttade då hem igen till föräldrar som tog emot honom, synd). Han vill aldrig umgås, har i princip inget socialt umgänge längre (vänner etc), sitter i sitt rum på julafton och "surfar" när vi andra ska öppna julklappar och vägrar vara med, har inte "tid" att komma och äta middag hos oss när jag bjuder (har frågat 3 ggr) han är dessutom fruktansvärt tyken, oförskämd och rent jävlig, särskilt mot föräldrarna som tyvärr "accepterar" detta beteende i det tysta, som har aldrig sagt emot honom, är så otroligt snälla och generösa. För 6 mån sen kom hans sydamerikanska fru hit, som han träffat på nätet. Dom bor nu båda två i hans rum i föräldrarhemmet. Ja, alla kan väl föreställa sig denna situation. Han är fortfarande lika asocial trots att hon är här, i julas ville han inte vara med hemma hos oss och fira så hon och han satt själva hela dagen. Tilläggas ska att hans fru är 43 år och kan varken svenska eller engelska, så ingen utav oss i familjen kan prata med henne. Vad kan ligga bakom ett sånt här beteende? Säkert en blandning utav mycket, men jag tänkte mer på någon slags störning kanske? Varför beter en person sig såhär konstigt, även när han har en fru här som ska "komma in i samhället" och allt? Jag verkar inte må bra, hans blick ser inte frisk ut. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Många möjligheter finns så klart.
Att en 43-åring flyttar hem till sina föräldrar. Med sin fru. Och är tyken. Och de accepterar det. Allt det är anmärkningsvärd. Jag funderar, är han så bortskämd? Varför flyttar man hem så sent? Gömmer han sig på något sätt? För vad? Är det en ångest? Social fobi, panikångest? Anar du eller din bror något av detta?
__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|