Davikar

Ja, jag tror du har en ganska så annorlunda syn på det här med dans än vad jag har, vilket gör det ganska svårt för dig att se vad det egentligen handlar om för mig. När det gäller boxning och brotting då slåss man ju i princip mot varanda, och det är ju mot personer av samma kön.

När det gäller tråden "Förbjuden sexuell dans?" Så resonerar jag nog likadant som den här Ylva.
Du skrev t.ex. "Tycker dans är väldigt trevligt för man lär känna personer av andra könet på ett avslappnat sätt och att gå på "sällskapsdans" är nice för man kan dra upp killar på dansgolvet utan att de får för sig att man gillar dem eller något sådant."
Det är ju just det, att den personen du bjuder upp på dans kan mycket väl få för sig att du gillar den, varför skulle du annars bjuda upp just den personen? Jag ser sällskapsdans som att det är ett sätt att ragga på personer av det motsatta könet. Det är ju ändå det det handlar om egentligen, för det är ju mycket romantik inblandat i dom flesta dansstilarna (inkl. romantisk musik) medans dom andra är mer flörtiga.
Om än jag nog inte kommer att delta i dansen själv på den här festen, så tycker jag det käns konstigt och jobbigt när människor jag känner (och en tjej jag kanske gillar) blir som helt annorlunda och börjar umgås mer intimt och flörtigt med varandra. Sen kommer jag nog att känna mig ännu mer utanför när jag varken kan eller vill delta i sånna här saker. Man sitter på sidan av och tittar på medans alla andra deltar i någon slags sjuk ritual (lite överdrivet kanske, men det känns så).

Det finns ju människor som inte ser sex som någon särskillt intim grej. Skulle du tycka det var okej om din kille/tjej gick på en gruppsex fest? För "Det är väl inte så farligt? Jag ska ju bara dit för att ha lite kul!" (Nu är det ju förståss en ganska stor skillnad mellan sex och dans, eller egentligen kanske inte? För det är ju bara mindre intimt och ingen nakenhet...)

Edit:
Här har vi några fler exempel. Jag förstår faktiskt inte hur folk inte tycker att det är intimt eller flörtigt...
Rumba Videos
tv4.se
tv4.se
tv4.se
tv4.se
Speciellt den sista är ju väldigt intim också. Nu är det ju mest tävlingsdans, så dom vänder sig mycket mot publiken vilket man annars inte gör. Sen hittade jag inte några bra exempel på tryckare, men det är väl en av dom vanligaste danserna när man går ut och dansar?

Jardina

En fråga jag kommit på är tycker du att du mår bra av att koppla ihop dans och känslor på det sättet du gör ?

Det är väl egentligen det som är det viktigaste, är du nöjd med så som du resonerar nu så kan du ju vara det, men samtidigt förstå att andra inte tänker på samma sätt. Kan tänka mig att du skulle inte gilla om du hade en flickvän som hade dans som sin stora hobby.

Jag tror man får skilja på i vilket sammanhang dans sker.
* Kurser och socialdans för en särskild typ av dans (vilket var det jag svarade främst på i den andra tråden), man går dit för att utöva sin hobby och att lära sig den dansen som man tycker är kul och på socialdansen får man utöva det med andra än de man går på kurs med. Man har inte som mål med att gå dit för att flirta och träffa någon utan bara utöva sin hobby som vilken annan hobby som helst) Är nog ytterst få som analyserar vad musiktexten handlar om, utan det handlar mer om att studsa runt på golvet till den musiktypen man gillar. (finns ju lika stor bredd i danstyper som musiktyper nästan tror jag)

* Dans till band på t.ex. 50 års fester och personalfester
Inte heller här har man väl som mål att flirta med de man träffar, rent krasst så skulle väl bara de som är par dansa med varandra då för om man skulle se det på ditt sätt så borde det nästan betraktas som att man vore otrogen om man dansade med någon av ett annat kön.

* Dans på nattklubb
Här har nog en del som mål att flirta och ragga upp någon, men där är också en helt annan typ av dans, folk dansar antigen själva, ihop med någon eller i grupp. Det är i detta sammanhang det kan ses som flörtande tycker jag och endast här nästan som det blir dans som tryckare när det 15 minuter innan nattklubben stänger blir lugn musik och det kan bli en tryckare om man fått napp under kvällen eller desperat bjuder upp någon.

Svar på kommentaren om "tycker dans är...." jadu jag bjuder upp dom för annars så blir det svårt att utöva den hobbyn som jag tycker är skoj, det fungerar ju inte att dansa en pardans själv. (men fungerar ju med andra dansstilar som inte är pardans). Går man på en kurs eller en kväll anordnad för en särskild typ av dans så går folk dit för att utöva den inte ragga. Visst det finns säkert ett fåtal som går dit för det, men inte de flesta och som tjej är man tvungen att ta för sig om man vill dansa över huvudtaget, för det brukar ju vara fler tjejer än killar vid sånna tillställningar.

Jag tycker man kan jämföra boxning och brottning med dans faktiskt, det spelar ju ingen roll vilket kön det är. Tänk om man vore homosexuell då vore ju faktiskt brottning intimt med det kön som man attraheras av (om man ska hårddra hur du verkar tänka). Men jag tvivlar på att någon tänker på brottning som att oj den jag brottas med flörtar.

Det klart du inte ska känna att du måste delta i dansen på festen när du känner dig obekväm med det. Man ska ju göra det man trivs med.
Men du får ju tänka på att alla ser det inte på ditt sätt (och säkert inte på mitt heller) för att du tolkar in saker på ett sätt och andra på ett annat sätt.

Att känna sig utanför är inget kul och det kan nog vem som helst förstå, men jag tror inte du blir den enda som inte dansar, om jag ska dra alla över en kam, så känns det ganska vanligt att killar mer sitter och inte är uppe och dansar än är uppe och dansar.

Du får nog gå med på att alla på festen inte ser dans som en slags sjuk ritual bara för du gör det.

Jag tycker det är en avsevärd skillnad på sex och dans. De flesta har bara sex med de som dom har känslor för och en relation med. Sex är något privat, det är mer intimt och naket.

Jag tycker inte dans handlar om intimitet utan om samspel med någon annan precis som när jag tidigare jämförde med ridsport. I dressyr i hästvärlden så handlar det om att hästen och ryttaren ska samspela och fungera ihop och likadans i dans, fast då såklart med en danspartner och inte häst. För mig spelar det ingen roll om den jag dansar en pardans med egentligen är tjej eller kille, mer än att det blir svårare med en tjej för att man inte har samma steg och inte är van vid att föra i dansen.

Nä vanligaste danserna när man går ut och dansar på typ 50års och personalfester till just dansband som du nämnt är nog bugg och foxtrott och nån dans som jag varken kommer på vad den heter eller kan, men det är inte tryckare. Men foxtrott är det som kommer närmast tryckare bland de danserna ju, men det beror mycket på vem man dansar med. (själv låter jag bli att dansa foxtrott för det blir så synd om killarna som skulle få blåa tår då )

Om det är mer dans som på en nattklubb, så är det ju mer skvalmusik ala radion som spelas och då är det ingen riktig danssort utan folk rör sig lite som de själva vill i takt till musiken antigen själva, ihop med någon eller i grupp. Spelas några lugna "tryckarlåtar" under kvällen men inte så många.

Vad vill du förresten uppnå med denna tråden, känns lite som att bekräfta att du inte är den enda som tänker som du gör eller är det för att även få andras motstridiga åsikter med?
I början av tråden uppfatta jag det som att du tyckte att du känner det som ett problem att du känner som du gör, och kanske ville få feedback kring att känna mindre så, men nu känns det mest som du mest vill få medhåll.

Vilket fall som helst så hoppas jag att du får trevligt på festen trots allt och så tycker jag att du ska våga fråga tjejen du är lite intresserad av innan om hon inte har lust att ta en fika eller hänga med och se en film på bio eller bara ta en långpromenad i vårvädret.
Om du inte visar intresse så kan hon ju inte veta att du är intresserad av henne.

__________________
Life is like a rollercoaster, sometimes up and sometimes down

Davikar

Jag är inte riktigt 100% på vad jag vill uppnå. Men jag vet att jag känner ganska stor ångest inför det som komma skall... Men det handlar nog varken om att få medhåll eller att bekräfta att andra också kan tycka så. Utan det är mer att jag problem med att jag känner som jag gör, och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Men jag tror inte riktigt det hjälper att du bara berättar hur du själv ser på det. Att bara komma med en annan åsikt hjälper mig inte, tyvärr.
Jag inser att jag nog kopplar ihop dans med känslor mer än vad många andra gör. Men det är kanske för att det oftast är så mycket kroppspråk inblandat. Och ögonkontakt, och att hålla i varandra. Fast kramar har jag lite lättare för, men det sker ju under ett kortare ögonblick och jag ser dom som mer av en vänskaplig gest, ungefär som att skaka hand. Dans käns som mer intimt då det är ett mycket större samspel mellan två människor, som dessutom (oftast) är av motsatta kön.

Jag har ganska svårt för att vissa att jag är intresserad av någon på "det sättet", om jag inte är helt säker på att tjejen känner likadant, jag är för osäker av mig. Jag är dessutom ganska säker på att hon inte gör det, då hon har en tendens att flörta ganska mycket med andra killar och berätta om det på jobbet. Hon visar andra mycket mer uppmärksamhet än mig.

Jag är ganska van vid obesvarade känslor, då det bara är det jag fått under hela mitt liv. Jag har aldrig haft någon flickvän, eller ens någon tjej som visat intresse för mig. Det enda jag varit med om, som jag skrev tidigare var att totalt 4st tjejer (från mellanstadiet till högstadiet) har försökt driva med mig och sagt att dom gillat mig på ett retfult sätt och försökt leka med mina känslor, när dom aldrig kände så på riktigt.
Ändå lyckas jag alltid falla för någon som inte är intresserad...

Det här vart kanske lite offtopic, men jag tror det här påverkar mina känslor ang. dans ganska mycket också. Killar som är vana att få tjejer har oftast inga problem med att flörta och bjuda på sig själva, till skillnad från mig. Jag är inte riktigt säker på att jag ens vågar inleda ett förhållande då jag aldrig haft ett tidigare och inte riktigt vet hur jag ska bete mig. Att fråga om hon vill gå ut med mig käns nästan omöjligt, och om hon dessutom bara skulle känna sig lite intresserad blir det bara ännu svårare. Dom flesta i min ålder har massor av erfarenhet med att umgås med det motsatta könet, jag har knappt erfarenhet att umgås med det egna könet då jag dessutom bara haft 2 kompisar i hela mitt liv. Och dom behövde jag inte ens skaffa själva, utan dom kom fram till mig och ville umgås. Så jag vet egentligen knappt hur man skaffar vänner... Dessutom växte vi ifrån varandra, då dom hittade andra kompisar och gick vidare med sina liv. Jag var för tråkig för dom.

Nu har jag varit utan kompisar i ca 12 år och har egentligen bara mina föräldrar att umgås med, som jag tyvärr börjar bli väldigt less på, om än dom nu vill väl.

Edit: En sak slog mig just, som kan vara intressant att skriva ner här. Jag känner ofta jag har rätt svårt att egentligen hänga med i det sociala samspelet som pågår. Jag känner mig en aning begränsad när det gäller att förstå dom mer subtila signalera som används när vanliga människor kommunicerar med varandra. Som att jag inte alltid riktigt uppfattar eller lägger märke till allt kroppsspråk som brukar förekomma. Om en människa t.ex. är sarkastisk så förstår jag heller inte alltid instinktivt det, utan det kan komma lite efteråt, speciellt om det inte är särskillt betonat. Sen sägs saker ofta så att man egentligen menar något annat.
Som t.ex. att den här tjejen kommenterade när jag sa att "Det var fint väder ute idag, man känner att man blir gladare!", så sa hon då ungefär att "Ja, och allting blir ju så mycket lättare då!". Jag reagerade inte förrän efter ett tag, då det var lite för sent, att hon troligtvis egentligen inte menade det, utan att har man det tungt så hjälper det inte att solen skiner lite grann, hon var lite cynisk. Klarar man inte riktigt av att uppfatta vad som egentligen kan menas så blir man ju ganska hämmad i kommunikationen. Men jag känner ändå oftast av då det ligger någonting annat under det hon säger, men jag kan inte riktigt sätta fingret på det, något som en vanlig människa har lättare för. För jag har inte riktigt kunna utveckla mitt sociala samspel med andra människor, då jag varit ganska ensam i mitt liv.

Jonas Fröberg

Det låter som du behöver övning på det sociala, Davikar?

Hur kan du få det?

Inför festen kanske du kan ta tag i nån bra kollega och berätta om din oro? Be om lite tips och råd?

Så börjar du tala om de här svåra sakerna. Och bjuder in andra människor!

Vad tror du?

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Davikar

Jo, jag behöver nog mer övning med det sociala. Jag har märkt att jag har många luckor där, och har ibland svårt att veta hur jag ska bete mig och känner mig ofta osäker.
Nu när man har kommit ut i arbetslivet så är det som att en helt ny värld öppnar sig för en. Det blir som så mycket med en gång.
Men det är som svårt att bjuda på sig själv när man inte riktigt blir insläppt heller, jag känner att det är mycket på jobbet som pågår mellan kollegorna som man inte riktigt får vara med på. Sen blir det ännu svårare när jag inte altid kan vara glad och bjuda på mig själv pga att jag har gått in i en lättare depression och har fått lite problem med ångest den senaste tiden (det började för ca ett halvår sedan).
Men jag försöker, och jag försöker att inse att jag inte ska ha för stora förväntningar på mig själv heller.

Stadig

Vet inte om tillställningen har tagit rum ännu? Om inte så kan detta kanske vara tänkvärt ändå.

En tanke skulle kunna vara att du försöker rikta in dig på att om/när du går på tillställningen; att oavsett om du dansar eller inte, så kan du försöka rikta in dig på något annat än vad du nu gör.

Dvs, till exempel försöka komma till tals med en kollega (oavsett kön) angående ett intresse-område du har (sport, träning, rally, böcker, filmer, hemska eller trevliga världs-nyheter, miljön, motorer osv).

Risken finns, att om du tänker "får inte tänka på det där", eller kanske "usch vad jobbigt detta är, vilka flirtar med vilka", eller "jag måste vara glad och bjuda på mig själv", så kommer du i sannolikt tänka på just dessa saker till det känns som att rummet snurrar för dig.

- Tillsammans med någon fokusera tankarna på ett eller flera andra ämnen.
- Inga förbud, alltså försöka att låta bli tankar som måste, skulle, borde och om (lite motsägelsefullt, jag vet - men så är livet ibland).
- Precis som Jonas tänkte, säga ungefär att "usch, känner mig aningens bortkommen på sådana här tillställningar", chansen är stor att flera andra har liknande tankar. Och då när man i alla fall delar på känslan (mer eller mindre) så kan obehaget släppa lite och du kan bli stärkt, eller i alla fall få dig att slappna av lite.


Andra saker att fundera lite på...

De flesta dansare (tjejer och killar) har full förståelse för att en nybörjare inte är en stjärna och antagligen känner sig både bortkommen och vilsen på ett dansställe.

En kollega (tjej) beklagade sig för några år sedan för mig, på killar som på just sådana här tillställningar försökte flirta på rejält, när hon bara var där för dansen och tjusningen med den.
Hon föredrog killar som var mer eller minde tysta och som i alla fall försökte dansa (trots att dom inte var så bra), framför skickliga danskillar som var "på".

Hoppas det går/gick bra för dig

Davikar

Tack för din input Stadig. Det var nog vad jag behövde höra, också.
Egentligen så har nervositeten börjat släppa lite grann, förutom dom dagar då jag har lite mer problem min ångest. Det är nog ändå bra för mig att veta att dom flesta nog ändå inte ser det som en flirt grej.
Det känns lite grann som att dom här känslorna med dans är kopplade till vad jag kände när det var danstillställningar i mellanstadiet. Man känner sig fortfarande lite grann som den där lilla blyga och osäkra pojken som inte vågade fråga någon tjej om lov...

Tillställningen är inte förränn nästa månad. Så ni får gärna fortsätta skriva om ni kommer på något.

Stadig

Låter som du är medveten om dina tankar och olika saker du känner/kopplar in, mellan händelser och dina egna tankar, suveränt!

Tror det kommer bli lättare och lättare för dig, eftersom du verkar kunna ställa dig lite "utanför" dig själv och titta på händelser, eventuella problem och hinder i kombination med möjliga lösningar och strategier för att handskas med dessa (och då lättare kunna fokusera dig mer på sådant du vill göra och som får dig att må bra).

Och ju mer du övar dig på/sysslar med det, desta bättre blir du på det - och tar lättare kontrollen över olika tankar och val du gör/vill göra/inte vill göra.

Så tror jag i alla fall

Davikar

Jo, det stämmer nog bra att jag har ganska bra självinsikt. Men det känns som att den inte hjälper så mycket. Jag kan ha en bra aning om varför jag agerar eller känner som jag gör, och jag kan oftast också förstå att andra har en (helt) annan uppfattning, men jag kan inte riktigt ändra på det i alla fall. Det ligger mycket rädsla och osäkerhet bakom mina känslor, och det styr nog över mitt bättre vetande.

Ta t.ex. om jag nu i alla fall skulle försöka dansa med den här tjejen som jag gillar på den här festen. Hon ser det kanske inte som något speciellt, medans dansen egentligen betyder så mycket mer för mig pga att jag ser det på ett mer romantiskt och intimt eller flörtigt sätt än henne. Mina känslor för henne skulle kanske dessutom bli ännu starkare pga detta.

Sen har jag börjat arbeta ännu mer med henne och hennes bästa kompis på jobbet, vi var ute idag och hade väldigt roligt. Men jag känner nog av att det inte finns något mer där, dom är vänliga, ganska öppna och kamratliga bägge två, men inga signaler av att hon skulle vara intresserad på det sättet. Men det känns som för mig att det ändå går så bra att mina förhoppningar ökar för att hon kanske skulle kunna känna likadant, fastän jag egentligen vet bättre. Hon har väl egentligen minst lika roligt, eller ännu roligare med dom andra killarna som hon umgås med.
Men något jag ska försöka göra är att bara tänka på henne som en kompis, och njuta av att vi har roligt tillsammans (som jag ser det iaf, hon kanske inte tycker att det särskillt speciellt). Jag måste försöka dämpa mina känslor, så att det inte går för långt.

Nu vart det här ganska offtopic, jag kanske borde ha gjort ett nytt inlägg för det här egentligen?

Jonas Fröberg

Vad roligt att höra, Davikar, att det redan sker positiva förändringar. Javisst, bara slappna av och njut av vänskapen!

Dans kan man öva på - det ger större trygghet att leka och göra bort sig och vara generös med det. Salsakurs?

Jag hejar på dig, bara så du vet!

Jonas

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se