whodunit

Nu förstår jag mer hur du menar.. få ögonkontakt smile och försöker komma tillräckligt nära för att säga några ord, vadsom helst spelar ingen roll. Ofta funkar det inte alls, folk blir rädda när man försöker ta kontakt. De fattar inte vad man är ute efter Alla utom gamla invandrare och såna som jag kanske? De är inte rädda för att prata eftersom det finns inget att vara rädd för, man har varit med om allt och pratat med alla. De förstår att man kan le och prata utan baktankar. Bara så där... Vet inte om snyggt söta har en snyggt söt pansar man inte kan ta sig genom? Känns de är nästan som färdigprogrammerade och inställda bara på att prata med likadana som de själva? Folk pratar för lite med varandra överallt, och flirtar. Det borde bli en nationalsport istället för hockey eller fotboll.

Stadig

Inte så mycket tips, utan istället en sann liten historia .

För ett par år sedan så var jag inne på ett klädvaruhus och behövde en snygg t-shirt/tröja/skjorta inför några festligheter. Sagt och gjort, jag promenerade in i en klädesbutik, hittade en skjorta som passade mig perfekt (ja i mitt tycke i alla fall, hehe).

Gick fram till expediten, fick svälja ett par gånger innan jag kom fram, för att jag blev knäsvag bara jag såg på henne - trots alla attraktiva tjejer och personligheter i vårt land/värld, så händer det mig väldigt sällan.

Jag harklade fram ett undrande "ursäkta mig, men jag ska på fest och undrar om denna funkar?", snurrade runt ett varv och hon skrattade till och sa att "ser jättefint ut!".
Kände mig rätt så omtöcknad, men lyckades fråga om det gick bra om jag behöll den på? "javisst" kom svaret.

Jag betalade och sa hejdå, och fick ett härligt leende och en vinkande hand tillbaka "hejdå, ha det så kul nu!".

Alltihopa hade tagit en stund, tror det hjälpte att de få andra kunder som fanns i butiken var en bra bit bort, så jag hade varit själv framme vid kassan.

Jag tog en tur till på stan, snubblade in i en annan butik och köpte ett annat snyggt plagg. Kom på mig själv med att ha ett sådant där "dumt" men väldigt glatt leende, tänkte bara på tjejen i kassan och hennes leende och ögon.
Trampade runt ett tag men tog sedan beslutet att gå tillbaka och... Ja jag visste inte vad, men i alla fall försöka säga något vettigt.
Strax var jag tillbaka och skulle gå in, men det var stängt(klockan var precis över 16:00)!

Snacka om att jag "förbannade" mig själv, chansen gick förlorad för att jag varit så seg och feg... Då jag skulle möta en kompis på busscentralen så börjat jag lite buttert gå ditåt och råkade få se samma tjej ca 70 meter framför mig.

Yesss! Jag skyndade på stegen för att hinna i kapp och började fundera hur jag bäst skulle undvika att verka vara en läskig stalker. Fick vänta på ett rödljus, såg henne försvinna in på centralen. Kom över gatan och tog mig snabbt in.
Borta, hon var borta - igen. Väldigt lätt att få en snabb överblick på ungefär en minut. Borta borta borta...
Besviken igen så gick jag ut för att komma ut från kvalmigheten, och för att kompisen strax skulel komma.

Där står hon, brevid en busskur, 10 meter ifrån mig. Med hjärtat i halsgropen men fast besluten att inte försitta någon mer chans (hon väntade ju på en buss) så gick jag fram till henne och sa:
"Ursäkta mig, vet inte om du känner igen mig, jag köpte en skjorta lite tidigare av dig?"
"Jo det gör jag allt", svarade hon och såg både lite osäker och glad ut.

"Eh, jo jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta, lite pinsamt, inget jag direkt brukar göra...", hon såg frågande på mig "jaa?".
I huvudet på mig så kördes denna ramsan i högsta fart "kom igen kom igen kom igen kooom igeeen!".
"Jo... Tycker du hade ett så fint leende, och att du verkar vara en riktigt trevlig tjej... Så jag undrar om jag skulle kunna få ditt telefonnummer, så kanske vi kan gå ut och ta något att äta någon gång, en fika på stan eller vad som helst?".

Det blev tyst en liten stund (evigheten verkade bestämma sig för att hälsa på just i detta ögonblick), och med en djup rodnad och ett leende utan dess like, sa hon att:
"Tyvärr, jag har redan en pojkvän...". Jag fann mig snabbare än vad jag trodde och sa med ett eget rodnande leende att:
"Äsch, typiskt... Men men, det var värt ett försök. Hoppas du får en bra dag, hejdå!".

Var rätt jobbigt, i 30 sekunder sedan blev jag riktigt glad, jag hade vågat och kanske hade jag gjort henne väldigt glad, oavsett om hon hade kille eller inte, oavsett om hon tyckte jag var var attraktiv, eller inte.
Inte varje dag, på dagen utan någon alkohol, som någon kommer fram så till en...

Trots att jag fick ett nej, så kände jag mig väldigt glad och rätt så stolt.
Ja just det, de andra personerna vid busshållplatsen hade bara stirrat på mig, hehe.


Som sagt, inte något direkt tips, men en sann historia .

Mariiqa W

Stadig - Vilken charmig historia och jag tyckte att du var jättemodig som vågade göra det!

__________________
Mariiqa är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. Hon betalar delar av sin utbildning med sina krediter.

-----

du lever i en önskedröm
och visst kan det vara skönt ibland
jag ser dig där, i barnets värld
men det är dags att vakna upp

Stadig

Tack, kul att höra

Jonas Fröberg

Tanter, invandrare och sociala människor i vardagen - det är ju en njutning i livet att tillåta sig att tala med människor man möter.

Och om man nu vill träffa en partner, så är den varma och sociala sidan (att kunna prata med olika människor man möter) attraktiv för många människor som jag känner i alla fall.

So let us prata på in the streets!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Jonas Fröberg

Stadig, tänk om fler va så varma och spontana som du var?

Vilken skön generös stämning!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Stadig

Fler som mig? Hm, läskig tanke!

Tackar, ja... Hade varit härligt om fler/många var glatt humoristiska och hade värme. Då hade nog fler mått bättre... Hm, fast om folk mår bättre, blir inte de flesta gladare, livligare och förmår möta omvärlden med mer värme då?

Vad kom först, hönan eller ägget... puh

Är Klimatförändringarna och fler humor-program/serier-filmer lösning kanske, både varmare och mer humor!
... (kan inte hjälpas, kan ibland inte låta bli att dyka ner bland dom riktigt dåliga skämten *skratt*).

whodunit

*LoL* den var bra Hoppas ändå du har en dubbelgångare någonstans!

Har märkt att nu när det har blivit varmare är folk mer glada. De vågar tom prata med varandra! Idag blev jag tilltalad av tre (3) !!!!! killar! Rekord! Jag ska börja ha en vadheter det... fickräknare med mig

Just det, vad kom först... är det killen eller tjejen som ska prata först? har aldrig fattat riktigt hur det är?

Har du fler dåliga skämt på lager? Jag får alltid höra att min humor är den sämsta på jorden, ingen annan skrattar än jag... det kanske finns något som heter underjordisk humor?

Davikar

Jag har funderar lite... Hur viktigt är det egentligen med ögonkontakten?
Jag har jättesvårt för att titta folk i ögonen, speciellt tjejer. Kan det sabba mycket om man inte tittar dom i ögonen?

Symphony

Skulle tro det. Att le och titta en i ögonen visar ju en säkerhet och snällhet.