|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om social fobi Här kan du fråga våra experter om social fobi, hämmande blyghet, rädsla för att tala inför folk och torgskräck |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-03-25, 22:12
|
#1 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
ganska tungt
hej, jag lider nog av det mesta. jag är en helt normalt fullt frisk 15-åring. (inte.) men nu tar jag itu med min sociala fobi, det är väl alltid en början?
jag är VÄLDIGT rädd för folk jag inte är jättebra vän med. jag är rädd för vad man ska tycka om mig. rädd för att folk ska tycka att jag är ful först och främst, men också tråkig eller dum. jag blir superblyg och tyst och hjärtat slår som om jag sprungit en kilometer på en minut. tänkte dra några exempel bara. * jag är jätterädd för att äta bland folk, t.ex på restauranger eller middagsbjudningar. matsalen i skolan går nästan alltid bra eftersom jag äter med folk jag känner mig bekväm med. * om jag är ute och går och möter någon får jag panik och vet inte vad jag ska fästa blicken på. jag kan ju inte bara stirra på personen, och jag kan ju inte titta rakt fram utan att se på personen alls, då skulle jag ju se helkorkad ut. * jag får jättemycket ångest om jag ska lämna in ett skolarbete, vad ska läraren tycka om mig och arbetet? kommer det gå bra? verkar jag dum? * jag börjar gråta om någon säger åt mig, även fast det kanske bara är en liten tillsägelse. eller om någon säger nej. * jag undviker att prata i telefon, jag HATAR det. jag blir alldeles panikslagen och allt känns krystat och det är en äkta skräckupplevelse. har även problem med att fråga om saker, betala i kassor, stiga på bussar osv. allt det här gör att jag får grymt dåligt självförtroende också. jag känner mig helt oduglig, superful, dum, tråkig, misslyckad.. you name it. något tips?
__________________
det kunde ha varit värre |
|
|
|
2008-03-28, 11:52
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej!
Jag vill säga att du är fullt normal! Jättemånga i din ålder har rädslor och osäkerhet på sitt värde. Det positiva är att man kan "öva upp" sin självkänsla och bli av med social fobi. Ett bra första steg, flamh! Har du nån vuxen du kan tala om med detta? Det är ett bra stöd. Kurator? Skolsköterska? Skolpsykolog? Morbror/faster? Lycka till och kom ihåg att du är viktigast i världen!
__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
