fia79

Hej!

Ursäkta att jag kommer in och lägger mig i denna diskussion också, men jag läste en del av vad ni skrivit om här och tyckte att det var mycket intressant.

* Jag känner igen mig i det som Jonas F skrev om att tänk om de skrattar åt mig när jag redovisar. Dessa tankar har jag haft under hela min skoltid, tills jag började på universitet.

* Rädd att säga fel när läraren ställde en fråga, sitter fortfarande i litegrann har blivit bättre.

* Tackat nej till aktiviteter av olika slag, skyllt på annat.

* Nu beror inte nog inte allt mitt på socialfobi, utan att jag blev till viss del "dumförklarad" i småskolan. När jag träffar någon av mina lärare från den tiden och de frågar vad jag gör idag, säger jag stolt "pluggar snart klar högskoleingenjör". Då kan jag få svaret hur har du lyckats med det, men vad kul.

* Vissa människor har jag haft svårt för att fördjupa mig i men det har löst sig med åren.

Jonas F; jag har en fundering över hur man inte visar sin dåliga självkänsla vid en anställningsintervju.
Någon av er andra får också ge tips självklart.

Kram Fia

enja

Det känns som att ingen skulle förstå mig o min fobi. Hur kan man "bli rädd" för mnskr bara rakt upp och ned?

Hur skull jag kunna säga ngt i stil med:

"Du Malin, just nu har jag en så stark ångest mot Markus i vår klass, för jag blev alldeles stel inför honom igår när vi satt o fikade i grupp. Sedan kunde jag inte ha ögonkontakt med honom ngt mer hela den dagen. Nu har jag ångest över att behöva gå tillbaka till skolan i morgon, för känslan är än starkare. Eftersom jag ständigt känner mig stressad så är oron alltid latent. Rädslan kan drabba mig vilken sekund som helst i vilken situation som helst"

Vilken slags människa skulle kunna förstå ngt sådant?

Givetvis skulle Malin (figurerat givetvis) frågaom han gjort mig ngt eller om det finns ngt i hans person som gör mig nervös.

"Nej, skulle jag svara. Jag bara blir fobisk och nervös, och kan inte kontrollera detta"

Jag förstår ärligt talat inte hur någon skulle kunna förstå ett sådant resonemang som ändock är så verkligt för mig.

Mikael G

Du behöver inte berätta alla detaljer direkt om du tycker det känns som mycket för Malin att förstå.

Men kanske kan du berätta att du har social fobi och tycker att vissa sociala situationer är jobbiga så att Malin förstår om du mår dåligt eller oroar dig. Då kan hon (om hon är förstående) hjälpa dig och stötta dig i den processen. Sedan, när du känner dig mer trygg, kan de berätta om detaljer och så som du oroar dig över.

Har du sådana bra vänner som du skulle vilja berätta för?

__________________
Mikael Glännström
Studerar just nu psykologi i Grekland. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering av behandlingar.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Jonas Fröberg

Hej!
Många människor kan känna igen sig i oro för sociala kontakter. Då kan man framstå som modig om man bryter isen och vågar berätta. Då kan andra också våga berätta om sin oro.

En del kanske inte kan eller vill tala om oro. Det är deras problem. Du behöver inte umgås med folk som inte vill stötta dig.

Att också tala med nån som är 100% på din sida, är ett bra stöd: en kurator? en kognitiv terapeut?
Lycka till!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

philippa

Hej!

Sitter själv och känner mig stel i hela kroppen borde sova nu men kan inte eftersom jag sitter och mår dåligt inför morgndagen (har börjat ett nytt jobb med nya människor och ja jag tror du förstår min sömnlöshet!). Vet att jag egentligen inte har något att oroa mig inför men liksom du beskriver så kan obekväma situationer uppstå när jag minst anar det. Jag är idag snart 25 år gammal och har haft någon form av social fobi egentligen så länge jag kan minnas, bara det att när jag var yngre så trodde väl folk att jag var lite blyg medan jag inombords höll på att spricka av alla känslor. Vad jag har till dig är egentligen inte ett "terapeutsvar" men jag vill ändå tala om för dig att du inte är ensam. Ibland känns det bättre att bara veta det! Liksom många redan berättat så kan ditt egna tänkande succesivt förändra dina känslor i olika situationer. En annan viktig sak är djupa andetag och så en dag i sänder.
Och vet du vad jag tror det hjälper att skriva i detta forum!
Verkligen lycka till med allt du tar dig för!
Philippa

Jonas Fröberg

Fia79 - hur visar man inte sin nervositet på en anställningsintervju?

Att öva är ett bra knep. Kör igenom intervjufrågor med nån erfaren vän eller kollega. Få tips på vägen. På slutet kan vännen bli tuffare, så du är övad på oväntade frågor.

Det kanske inte tar bort nervositeten men det spårar upp banor i hjärnan som är positiva. Så att du kan svara väl på frågorna, även om du råkar bli nervös!

Lycka till!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

enja

Jaha. Nu har det gått som jag trodde. Jag hade en redovisning för en vecka sedan med djup nervositet o ångest på universitetet. Benen höll på att darra sönder, jag fick inte fram det jag skulle. Jag började rycka i ansiktet. Det gick inte att "verka vara naturlig", eftersom mitt hjärta bultade. All personlighet i mig liksom försvann. Jag kunde känna hur stelt mitt ansikte blev. Det hela slutade med att andra gruppmedlemmar i redovisningen fick fylla vad jag skulle säga. Allt gick åt skogen. Som förväntat alltså.

Det är det som är problemet. Den katastrof som jag befarar, den förväntansångest jag har innan blir till verklighet. Det är inte bara fiction. Jag har en förväntansångest som faktiskt SLÅR in. Ofta när jag läser om människor som är nervösa, brukar nervositeten inte synas utåt. "Det var inte så farligt som jag trodde". Ingen såg ju att jag var rädd" osv. För mig är det tvärtom. DET SYNS! Faran är reell. Det är därför jag undviker den. Det är samma sak med undvikande av ögonkontakt jag skrivit om ovan. Det händer ju faktiskt att människor får fel uppfattning om mig just för att jag agerar som jag gör och inte kan rå över det. Jag hade hoppats att jag kunde få vara en av dem som i efterhand får veta att inget jag gjort har påverkat människor att tycka illa om mig, eller bli missbetänkta över mig och mitt beteende. Men faktum är detta; Jag skrämmer folk, och jag gör mig själv till åtlöje på redovsningar för att jag har beteenden jag tvångsmässigt inte kan kontrollera, för att de i sig innebär hot för mig. Jag skapar mig själv hotfulla situationer för att jag kan, och för att de en gång i tiden inneburit fara för mig i mobbingsituationer och trakasserier i hemmet. Jag känner mig som en sparv.

Vad kan jag göra när jag inte kan kontrollera mitt beteende, när affirmationer inte hjälper? Alkohol är den enda substans som kan ta bort tvångstankarna. (Inte för att jag någonsin förtär alkohol för att bli kvitt ångest). Så pass starka är mina känslor.

Taniya Lundström

Hej!
Jag skulle rekommendera dig att ta kontakt med Terapeuten, Jonas Fröberg på Comunicera. Han är specialist på Social Fobi.

Lycka till!
Taniya

__________________
Taniya vidare utbildar sig nu på Powerthinking Master programmet samt på Powerthinking Practitioner programmet, hos Comunicera. Taniya har lång och gedigen erfarenhet från psykiatrin när det gäller Självskadebeteende & Självmordsproblematik där hon arbetat med barn, ungdomar & vuxna med svår problematik. Vill du ha Taniya som Terapeut? Har även Telefon terapi. Ring 0709-650187 eller maila henne på taniya@comunicera.se

Jonas Fröberg

Usch vad jobbigt det låter!

Det snabbaste sättet är nog att söka dig till en KBT-terapeut. Det är lika bra att ta tag i det, så du blir kvitt problemen.

Affirmationer kanske har svårt att bita, när det finns starka negativa bilder/föreställningar som styr?

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se