Jonas Fröberg

Hej Skymningsljus!

Tack för dina tankar!

Tråkigt med sån ytlig stämning och dåliga chef!

HÖGSTA chefen på företaget jag berättar om, har nu insett att personalens fysiska och psykiska hälsa är av största vikt.

Förhoppningsvis kan de skapa dialog där om kommunikation, ärlighet, rädslor och självkänsla. Om samtalet skulle öppna sig så vore det väldigt spännande!

Företaget har en chans att bli ett föredöme...

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Skymningsljus

Hej Jonas,

tycker det låter som ett jättespännande projekt. Hur har ni tänkt att det ska utformas för att personalen skall kunna "ta till sig" innehållet och inte bara se det som "ännu ett påhitt" av chefen? Det är väl viktigt att man tar hand om känslorna som kan väckas hos de anställda också? Go for it! MVH

Jonas Fröberg

Bra synpunkt. Projekt initierade av arbetsgivaren kan ibland mötas av skepsis.

Min erfarenhet är att om man talar om sakfrågorna, så väcks intresset. Om folk känner igen sig så väcks nyfikenhet och förhoppningsvis förtroende.

Arbetsgivaren tror det är för burdust att presentera ämnet rakt på, eftersom det är på arbetstid och folk inte vill att arbetsgivaren ska lägga sig i. Vi börjar med humor så får vi se om dialogen kommer igång. Vad tror du?

Mvh,
Jonas

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

fia79

Kanske kommer lite sent in i diskussion....men jag tyckte ämnet var mycket intressant.

Jag pluggar till högskoleingenjör i byggteknik och har gjort praktik under ett år på ett av sveriges största byggföretag på ett bygge.

Jag hade ångest till att gå på fikarast i början, speciellt när det endast var vi i platsledningen som skulle fika tillsammans.....jag fick nämligen ta emot en del kommentarer i olika former.

Så fort någon sa att det var dags för fika kännde jag bara, nej jag vill inte fika nu....men det är svårt att säga att man inte har tid när man har en praktikplats.

Jag gick satt och led.....efter ett tag kännde jag bara nu får det vara nog, antingen slutar jag eller så får de ändra sig.

Sen råkade vi helt plötsligt halka in på ett ämne där jag kunde vara med och diskutera, men till slut fick man höra det där vet väl inte du något om...då brast det helt och hållet för mig. Jag resten mig upp från fikarummet och gick därifrån.
För det första var det ingen som brydde sig i att jag bara hade gått därifrån....annars är man ju van att ändå någon reagerar. Men då var grupptrycket större än någonting annat.

Jag kan tillägga att ämnet vi diskuterade var ett ämne som jag om någon i det fikarummet var väl insatt i, det var i varje fall ingen som hade mina erfarenheter och det kan jag stå upp för.

Sen när dagen var slut och jag skulle gå hem så frågade min chef är det något du vill prata om.....Nä vaddå sa jag bara till honom.
Svaret jag fick från honom, jag tänkte bara eftersom du bara gick från fikarasten.

Då förklarade jag för honom om den förnedring jag kännde och alla kommentarer jag fått ta emot när inte han varit närvarande.
Han fick sig en rejäl tankeställare, kan jag meddela.

Sen insåg jag att på huvudkontoret var det inte alla som tog fikaraster samtidigt utan många undviker rasterna. Vilket jag tycker är supertråkigt, alla går inte ihop med alla men ge alla en ärlig chans i varje fall.

Ställ gärna frågor om ni undrar över något! Jag svarar gärna utifrån mina erfarenheter!