Gränskänsla

Hej

Jag har jättejobbigt att åka buss, vilket säkert inte är speciellt ovanligt. Det som är konstigt är att jag inte klarar av att åka bussar där de flesta är i min egen ålder (till exempel gymnasiebussarna på morgonen. Jag har slutat gymnasiet, men det skiljer inte så många år...)

Om jag åker buss så måste jag ha musik i öronen. Om nån tittar på mig så är jag säker på att jag ser ut som en idiot. Om någon skrattar så är jag säker på att de skrattar åt mig.

Jag har oftast inga problem att gå upp på en scen och utföra konstiga saker eller så, det är det som är så sjukt, det kan vara jobbigt att gå på stan, men jag kan springa runt utklädd bland folk.

Jag får det inte att gå ihop...

Jonas Fröberg

Hej Gränskänsla!
Många har berättat om just bussar: folk som nyser rakt ut i influensatider. Högljudda eller illadoftande människor. Och känslan när nån tittar/skrattar.

Det är inte så konstigt att du kan vara trygg på scen eller när du är utklädd. Sammanhangen på scen gör ju att man tillhör gruppen. Och för den som vågar så är det "tillåtet" att vara töntig/konstig/tokig på scen. Likadant när man är utklädd. Kläderna blir en slags mask.

Och det är ju helt ok. Att hitta sätt och sammanhang att få leka/spela ut.

Men ensam på en buss kan man känna sig mer utsatt. Man är inte skyddad av ett sammanhang.

Två personer som sitter och talar, och SKRATTAR. De har genast ett sammanhang.

Vad kan man göra?

Skapa mer lust i bussresan:

Ta med en bok.
Ha med musik.
Hitta en kompis att åka med. Vid en viss tidpunkt så kanske en kompis ska åt samma håll?

Fler idéer?

Förändra sina tankar. Första steget är att bli tydligt medveten om dem. Det i sig förändrar ofta en hel del:

Varför tror du de skrattar åt dig? Var kommer det ifrån?

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Gränskänsla

Hej Jonas

Om jag läser en bok blir jag genast säker på att bli kritiserad för vilken typ av bok jag läser, blir tvärsäker på att människor tycker att jag läser väldigt sakta eller väldigt fort...

Jag lyssnar i princip alltid på musik när jag åker buss och det funkar något bättre då, men känner mig verkligen som en outsider, även om jag är måttligt sminkad, uppsatt hår, jeans och en svart jacka. Alla är något utom jag. Alla som åker den bussen kanske ska till skolan. Jag ska till min terapeut på psyk. Alla som åker i den bussen pratar med någon, jag är ensam.

Jag åker sällan buss mer än ensam... visst finns det visas tillfällen då jag åker med någon men de tillfällen är mycket få...

De skrattar antagligen åt mig för att jag ser konstig ut, de tänker säkert: "Och hon tror att hon är nånting, hon tror säkert att hon är snygg, hon kan inte vara riktigt frisk, osv..." Det spelar ingen roll om jag är sminkad mycket, lite eller ingenting, vad jag har för kläder eller nånting. Fast allra värst är det när jag ser "alldaglig" ut... Då tappar jag helt min identitet och kan inte ens låtsas vara självsäker...

Den enda gången jag känner mig någorlunda självsäker är när jag vet min identitet som skälvskadare/tvångshandlare osv...

/Jag

Jonas Fröberg

Hej Jag!

Jag förstår att detta känns jättejobbigt.

En tanke är: Vem säger till dig att:

"hon tror att hon är nånting, hon tror säkert att hon är snygg, hon kan inte vara riktigt frisk..." ?

Varm hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Gränskänsla

Kan det ha någonting att göra med att jag blev mobbad under åren i högstadiet, men även tidigare? Blev mobbad mkt för att jag hade hoppat över en klass, och folk verkade tro att jag tyckte att jag var nåt speciellt pga det... Blev inte alls accepterad i den nya klassen (gick från femman till sjuan) och blev slagen och sparkad och så vidare...

Men alltid har jag lyckats utstråla nån form av falk självkänsla och självförtroende... det är mycket svårare nu...

kram

Jonas Fröberg

Usch vad tråkigt!
Både att stämningen i skolan ska var EMOT begåvade elever. Och att lärarna är så otydliga och flata att en sån mobbningskultur får lov att leva kvar. Jättetråkigt att höra!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Jonas Fröberg

Det här med den negativa inre dialogen: när vi säger nedsättande saker till oss själva inne i huvudet. Det är vanligt vid depression, social fobi och dålig självkänsla.

Taskiga kommentarer man fått, kan leva kvar. "Vem tror hon att hon är" Men då är det faktiskt man själv som säger dem till sig själv.

När du sitter på bussen och säger till dig själv att de nog skrattar åt dig för att du är för fin/för ful - hur känns det?

Förslag: var väldigt medveten om när de här tankarna dyker upp, vilka tankar de är och varifrån de kommer. Skriv kanske ner dem. Upptäck var de kommer ifrån.

Flera klienter med social fobi har sagt att det har varit befriande att se så klart på den negativa tankeprocessen. Och det gör det lättare att förändra.

Lycka till och hör gärna av dig snart!

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Gränskänsla

Nästa gång jag åker buss ska jag ha med papper och penna och verkligen iaktta alla mina känslor och så vidare! Helt klart. Idag var det jobbigt att åka igen, trots att inte det bara var massa ungdomar, det var en tjej som jag känner som åkte, men jag gömde mig för henne... såg till att hon inte såg mig... det gjorde hon inte heller... det är knappast rätt tillvägagångssätt, men jag gör ofta så, vill vara ensam för att slippa bli dömd...

kram

Jonas Fröberg

Lycka till med detta så hörs vi snart!

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Gränskänsla

Tack så mycket! Ditt stöd betyder massor!