Evenflow

Hej.
Jag är en kille på 23 år som har haft problem med social ångest sedan tidiga tonåren. I början handlade det bara om att hålla föredrag inför klassen, men någon gång i gymnasiet blev även högläsning otroligt jobbigt. Jag har aldrig haft problem med andra sociala situationer, utan ser mig snarare som social och utåtriktad. Jag har även snart tagit mig igenom en högskoleutbildning med många muntliga redovisningar utan att avlida.

Men efter en stressig period i höstas hände något. Rädslan spred sig snabbt till massor av olika situationer, och mina symptom på att jag är nervös blev fler. Jag böörjade rodna och skaka vilket jag inte gjort tidigare, och jag började undvika att berätta längre historier eftersom jag inte visste om min röst skulle bära mig hela vägen.
Det här tycker jag är otroligt jobbigt, och jag har haft det här problemet i över 2 månader nu. Jag skäms så hemskt mycket varje gång jag får panik i sen situation där andra pratar helt obesvärat. Känner att självförtroendet har sjunkit i botten.

Jag har varit i kontakt med psykakuten och har fått SSRI (Citalopram). Detta har jag nu käkat i två veckor och märker ingen skillnad. Jag funderar även på att prova KBT, men jag tror inte att jag har råd. Finns det några tips hur jag kan genomföra exponeringsträning? För just nu känns det som att mina försök att exponera mig själv bara leder till ökad rädsla. Det är rädslan som har makten över mig just nu. Jag vill att det ska vara tvärtom. såklart.

Det här blev långt. hehe.

Jonas Fröberg

Tack för ditt mail! Det här kommer du att fixa!

Jag är upptagen idag men ber att få återkomma med ett svar imorgon.

Hälsning,
Jonas

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Jonas Fröberg

Hej!
Vad är det du ser framför dig, när du blir så där nervös? Att de ska skratta? Att du ska bli nervös, så att du inte kan fortsätta?

Den kognitiva delen av KBT handlar om våra tankar. Vilka tankar är det som skapar din nervositet?

Exponeringsträning kräver att det är lagom små steg, så att du är trygg i varje steg.

Förslag: ta tag i en kompis du är trygg med. Välj ut ett av de moment som är nervöst just nu. Öva inför din kompis. Till exempel inför ett föredrag. Bara det att öva i lugn och ro, hjälper att skapa trygghet.

Vad är det läskigaste just nu?

Läs gärna på Terapisnack - Nätterapi - Interaktiva programmet Powerthinking - session 5 Livsstrategier. Där finns bra övningar för att stärka sina positiva livsstrategier. Det underlättar i en sådan här process.

Svara gärna på frågorna jag ställt, så kan vi nog komma fram till bra exponeringsträning till dig.

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Evenflow

Hej!
Det jag ser framför mig är att jag ska bli otroligt nervös och darra på rösten, skaka, darra och hyperventilera och att andra ska uppfatta mig som konstig och avvikande. Helt enkelt att mina symptom ska märkas. Och när jag känner att symptomen börjar komma bekräftas mina farhågor och då är det svårt att lugna ner sig.

Iband kan jag lyckas lugna ner mig i tid. Men det har mycket att göra med vilken situation jag befinner mig i och vilka som är med.

Det som känns läskigast just nu är att presentera mig själv eller prata om mig själv inför en större grupp människor. Jag har precis börjat en ny kurs på universitetet och vi har fått presentera oss flera gånger. Jag tycker det är pest. Särskilt eftersom jag känner mig bedömd och jämförd med andra, som kan prata mycket mer avslappnat än jag.

Samtidigt gillar jag inte mig själv när jag är tyst, så jag tvingar mig själv att vara lika social och pratsam som vanligt, även fast jag inte är särskilt sugen på att prata. Det gör att det känns lite konstlat iband.

Sådär. Det är väl det jag kan säga just nu. Tack för svaret!

Jonas Fröberg

Det här kommer lösa sig, Evenflow! Andra med ungefär dina symptom brukar bli mycket bättre ganska fort när de väl sätter igång att öva.

Du beskriver den typiska fobiska rädslan för rädslan. Du är rädd för symptomen. När de kommer så bekräftar de rädslan. Övning: var medveten om rädslan för rädslan. Lägg märke till när den kommer och hur det känns när du säger till dig själv att:

"Nu blir jag snart nervös"
"Nu syns det!"

Den andra kognitiva frågan blir: vad var du rädd för från början? Jag förstår rädslan för rädslan. Men vad såg du framför dig första gången du var nervös? Vad sa du då till dig själv? "De kommer att skratta" eller vad var det?

Beteendeövningen blir: Ta en god vän du litar på. Be att få öva. Berätta gärna om din rädsla. Övningen är helt enkelt att göra en presentation. En kort. En lång. En på kort varsel. En där du hinner förbereda dig. Gör tio olika varianter. Pröva rösten på olika sätt. Pröva att stå. Att sitta. Pröva att spela ut en gång. Pröva humor. Pröva allvar. Pröva att byta plats i rummet.

Diskutera vad du upplever, tänker, känner. Med din vän och gärna här.

Det kan verka lite löjligt kanske, men det gör inget. Syftet är att öva i en tryggare miljö - och ha lite kul också kanske?

Lycka till och berätta hur det går.

Vänlig hälsning,
Jonas

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Evenflow

Det låter rimligt allt det du skriver. Övningen låter också ganska rolig!
Jag vet bara inte riktigt vem jag ska göra detta med. Jag ska fundera lite på det. Har lite problem med att erkänna rädsla ibland. Är väl nån sorts machogrej.

Jag har heller ingen aning om vad jag var rädd för från början. Det känns som att jag alltid har varit rädd för rädslan, och jag känner inte igen mig när folk beskriver nervositet eller scenskräck som att de är rädda för att vara dåliga eller komma av sig o.s.v. Jag har inga problem att göra bort mig. Men när det blir för allvarligt och när jag känner av mina symptom blir jag livrädd. Som sagt. Det är jobbigt att visa sig svag.

Jag återkommer och berättar hur det funkar.

Jonas Fröberg

Våra synsätt påverkar våra valmöjligheter. Om man upplever "Att visa sig svag" som ett loser-beteende, så blir det mycket svårare att be om hjälp.

Min erfarenhet är att många människor är blyga och rädda i vissa situationer. En person som vågar sätta ord på det, kan ofta framstå som generös som vågar bjussa på det. Och ett föredöme för andra som känner sig nervösa ibland, men inte vågar säga det till nån.

Och man kan också formulera det positivt:

"Jag är lite nervös ibland för att tala inför en grupp. En skådespelare jag känner sa att man faktiskt kan öva på det. Har du lust att öva en sväng vid tillfälle?"

Sånt här får chefer öva sig på, på betald arbetstid med dyra konsulter (jag håller själv såna kurser). Alltså är det en klok karriärsinvestering i att öva!

Så lita på att du är ett föredöme som vill förändras på eget initiativ! Om nån inte vågar hänga på, fine! Det finns andra, jag lovar!

Nyfiken på hur det går.

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Evenflow

Hej.
Det går faktiskt bra!
fast jag har inte gjort så som du skrev att jag skulle göra.
Jag har pratat ut med en vän om min rädsla. Hur det känns och så vidare, men jag har inte utövat nåt slags rollspel.

Däremot har jag presenterat mig för klassen och en ny lärare igen, fast den här gången utan att få särskilt mycket symptom alls. Jag läser musik just nu, så jag har även sjungit inför hela min klass på en lektion och tyckte att det var roligt, om än lite nervöst.

På något sätt känner jag mig lite gladare. Och det är lättare att glömma bort ångesten när man har roligt. Vi har haft mycket praktiska övningar i skolan där man får tillfälle att göra bort sig, och på något sätt gör det mig lugn. Kanske eftersom det känns väldigt kravlöst och det är en fin stämning i klassen.

Jag är inte bra än. Men det känns inte lika mörkt, och det känns som att det går åt rätt håll.

Jag tror att jag har varit för allvarlig de senaste månaderna. Det känns som att glädjen och skrattet är min väg ut ur det här. jag behöver leka lite charader eller nåt.

Vad tror du?

Jonas Fröberg

Grattis Evenflow! Vad roligt att höra!

Du har bett om hjälp och öppnat dig och det har gått bra. Och du har hållit presentationer och skapat en positiv känsla kring det. Bra.

Vad skönt att du är i en så fin klass.

Absolut - att leka är en viktig del av livet! Och att skratta och leka bygger ju vänskapsband - precis som ärligheten.

Vill du öva på lite positiva strategier som stöttar i en förändringsprocess, gör övningarna under session 5 - livsstrategier under Nätterapi - Interaktiva programmet på Terapisnack.

Lycka till med allt och fortsätt gärna skriva här om det känns så.

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se