Carmen

det är ett stort steg att våga öppna sig för en lärare på ett så "privat plan". Jag vet inte om jag vågar ta det steget. Eller om jag ska ringa ungdomsmotagningen, för att få prata med en person som inte kan "dömma" mig på förhand, och som verkligen är där för att lyssna på en och hjälpa en. Jag tror jag ska ta steget och ringa ungdomsmottagningen, att snacka med en kurator kan ju inte vara så farligt, det är ju många ungdomar som pratar med dem vad gäller allt, och även bara för pratandets skull.

Får jag fråga hur mkt det kostar att gå hos en sådan där terapeut?

Jonas Fröberg

Det låter som ett bra första steg att tala med ungdomsmottagningens kurator. Berätta gärna hur det går.

Ibland ska man våga lita (särskilt om du känner förtroende för den läraren). Jag känner många lärare som bryr sig mycket om sina elever - men självklart känner jag inte din lärare.

En session kostar 600 kronor.

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Jonas Fröberg

Hur har det gått med ungdomsmottagningen, Carmen?

En litet sidoämne: du har skrivit fint och levande om dina svårigheter. Skriver du i andra sammanhang? I skolan? Jag vill gärna peppa dig att fortsätta utveckla den fina sidan du har.

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Carmen

Ja, jag har gjort mitt första besök hos kuratorn och jag berättade allt, om vilka situationer jag undviker, hur jag mår i dem situationerna, hur jag tänker och upplever mig själv som.
Och hon ställde så många frågor, så självklara frågor med så självklara svar som Jag faktiskt fick en tankeställare av; t.ex fick jag svårt att beskriva Hur Jag tycker att jag själv upplever mig som i olika gruppsammanhang.
Jag sa att jag Tror Att De upplever mig som sur och allvarlig.
men det var ju inte frågan! men så sa jag att jag uplever mig själv som sur. Men om jag skulle be mina kompisar att beskriva mig, så svarade jag: tyst, snäll och kanske trevlig. och det hade ju typ ingen koppling med hur jag själv uppfattade mig som.
Då frågade hon om jag verkligen tycker att jag är sur och allvarlig, att jag är så som person i andra sammanhang. Då svarade jag att jag inte tycker så.
Hon frågade också vad motsatsen till glad är; då sa jag allvarlig, sur.
men det är det ju inte, motsatsen till glad är ledsen och det är jag ju inte, så alltså.... Och det är ju också flera vuxna som har "präntat" in det i skallen på mig att jag ser ledsen och allvarlig ut. Men det är ju inte sant!
Alltså är det ngt som jag själv har förstärkt min bild av att jag är..
Och det var skönt att inse.

Jag fick också en fråga ställd till mig som hon bad mig att jag skulle fundera på: Hur jag har övervunnit min rädsla för att delta i olika bollsporter och vara en del av ett Lag. För att det är ngt som jag har haft stark rädsla för tidigare i hela mellan - högstadie - åldern.
Men att det nu är ngt som jag har kommit över och kan vara helt närvarande i, kämpa och verkligen teckna att jag Vill Ha Bollen.
Hur lyckades jag övervinna den rädslan...? det är tom en gåta för mig.

Själva besöket var nervöst och självklart var jag helt uppe i mig själv, upptagen med att Välja Rätt ord. Efteråt gick jag och ältade, hur dåligt det jag sagt lät..osv.. men målet är ju att bryta det negativa tankemönstret och inte att bli En skicklig Talare!

Carmen

Ja, jag har gjort mitt första besök hos kuratorn och jag berättade allt, om vilka situationer jag undviker, hur jag mår i dem situationerna, hur jag tänker och upplever mig själv som.
Och hon ställde så många frågor, så självklara frågor med så självklara svar som Jag faktiskt fick en tankeställare av; t.ex fick jag svårt att beskriva Hur Jag tycker att jag själv upplever mig som i olika gruppsammanhang.
Jag sa att jag Tror Att De upplever mig som sur och allvarlig.
men det var ju inte frågan! men så sa jag att jag uplever mig själv som sur. Men om jag skulle be mina kompisar att beskriva mig, så svarade jag: tyst, snäll och kanske trevlig. och det hade ju typ ingen koppling med hur jag själv uppfattade mig som.
Då frågade hon om jag verkligen tycker att jag är sur och allvarlig, att jag är så som person i andra sammanhang. Då svarade jag att jag inte tycker så.
Hon frågade också vad motsatsen till glad är; då sa jag allvarlig, sur.
men det är det ju inte, motsatsen till glad är ledsen och det är jag ju inte, så alltså.... Och det är ju också flera vuxna som har "präntat" in det i skallen på mig att jag ser ledsen och allvarlig ut. Men det är ju inte sant!
Alltså är det ngt som jag själv har förstärkt min bild av att jag är..
Och det var skönt att inse.

Jag fick också en fråga ställd till mig som hon bad mig att jag skulle fundera på: Hur jag har övervunnit min rädsla för att delta i olika bollsporter och vara en del av ett Lag. För att det är ngt som jag har haft stark rädsla för tidigare i hela mellan - högstadie - åldern.
Men att det nu är ngt som jag har kommit över och kan vara helt närvarande i, kämpa och verkligen teckna att jag Vill Ha Bollen.
Hur lyckades jag övervinna den rädslan...? det är tom en gåta för mig.

Själva besöket var nervöst och självklart var jag helt uppe i mig själv, upptagen med att Välja Rätt ord. Efteråt gick jag och ältade, hur dåligt det jag sagt lät..osv.. men målet är ju att bryta det negativa tankemönstret och inte att bli En skicklig Talare!

Carmen

Tack för att du tycker att jag skriver fint! Ja, jag försöker hålla igång skrivandet, utveckla det så mkt det går. men det har kommit av sig lite med åren. Men det är fortfarande ett av mina absoluta favorit intressen, så jag har bestämt mig för att börja en skrivarkurs bara för att jag tycker det är så himla kul och för att det är viktigt att på nåt sätt utnyttja sina resurser

Jonas Fröberg

Vad kul!

Flera stora kliv:

• samtala med kuratorn
• komma på att du inte är "sur"
• se att du faktiskt vågar i andra sammanhang
• börja på en skrivarkurs

Grattis, Carmen och fortsätt så!
Ska du träffa kuratorn igen?

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Carmen

Ja, jag ska på återbesök hos kuratorn och tills dess ska jag fundera på hur jag övervann min rädsla för bollsporter..
Du kan säkert inte hjälpa mig med det här, för det här vet jag nog bäst själv egentligen..men.. vet du vilka faktorer som kan spela in för hur man helt plötsligt överkommer sin värsta rädsla, för i mitt fall: bollsporter...
är det mina tankar som styr mig, eller är det min egen attityd till hela situationen..?Är det så lätt att man bara kan ändra sin inställning, för jag hade verkligen jätte ångest inför varje idrottstimme... ångest för att alla skule se hur dålig jag var, att jag skulle göra bort mig totalt, skratta, kritisera mig...osv...tänkte bara fråga dig hur man kan resonera..

Jonas Fröberg

Jättebra fråga: hur gjorde du när du kom över din rädsla?

Genom att pröva, så kanske du upptäckte att rädslan inte stämde? Metod: mod.

Eller tänkte du om först?

"De kanske kritiserar mig" kan ju i en mer realistisk tappning låta:

Är man ny så får man kanske lite extra hjälp?
Eller så får man komma in i det efter ett tag.
Och kritik kan ju va ett sätt att utvecklas fort.

Berätta vad du kommer fram till.

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

Carmen

alltså det har inte varit ngn konstruktiv kritik som det har handlat om, som man kan lära sig att "tänka annorlunda om"...
jag tror att jag bara prövade och upptäckte att jag faktiskt har rätt till att synas, och visa mig precis som alla andra..
jag tror också att jag blev arg på mig själv, för att rädslan jag hade var ju så passe och utnötad ett tag, så jag började inse att jag faktiskt kan ändra på det jag inte är nöjd med och inte bara stå vid sidan om och se det hända: se det här mönstret i spelet, Att bara se Vissa få bollen hela tiden.
Jag började helt enkelt tänka om kring Situationen och mobiliserade all min kraft till att bryta mig in i spelet, om inte för andras skull så åtminstonde för min egen... för att bevisa för mig själv att jag inte är ngn "Nolla" Jag ville inte låta de där nedbrytande tankarna ta över och "äta upp mig" gång på gång. jag tror det ligger mkt i talesättet: att motgångar gör en starkare.
Så jag tror det var kraften inifrån som liksom utgjorde förändringen till det bättre! Starkt kan jag tycka. Nu har jag som material "´from the passed" att utgå ifrån om jag stöter på nya svårigheter.
det jag känner nu känns på nåt sätt inte lika oövervinnligt längre.