Jonas Fröberg

Hej!
2006 arbetade jag som skådespelare i ett projekt på en stor verkstadsfabrik. Många berättade att de mådde dåligt: tuff jargong, man kunde inte visa vem man egentligen var, inte visa sig svag, inte visa känslor. Tjejer kunde drabbas hårdare av jargongen och av uppenbara kränkningar som tafs och mobbning.

Kopplingen till social fobi var tydlig: rädslan för att säga ifrån, rädslan att visa sig, rädslan att säga sin åsikt. Förståeligt i den situationen men ändå drabbande för många.

Om nån har egna erfarenheter av detta är ni välkomna att skriva och berätta.

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

oälskad

Har erfarenhet av det och det var jag som drog i gång det.
Bodde på ungdomshem och sista året där kom det dit 2 killar som inte riktigt var som vi andra.
Dvs: vi var stökiga och dom ganska ordentliga och skötsamma.
Vet inte varför men vi börja va taskiga mot dom och jag var den som var mest drivande.
Dom andra vågade inte stå emot mej utan hakade på, jag hade en förmåga att alltid få med mej dom andra oavsett om det var något bra eller dåligt.
Tillslut fick personalen slut på det hela och idag skäms jag för hur taskig jag var speciellt mot den ena killen.
Då förstod jag inte vad jag pyssla med, men när jag tänker på det idag så blir jag lite fashinerad ( inte fashinerad men hitta inget annat ord) av att jag lyckades få alla med mej mot killarna fast dom andra egentligen innerst inne inte ville haka på.
Jag hota inte nån eller så utan dom bara haka på.
Det var sen med personalens stöd som dom vågade " gå emot " mej.
Och jag ville ju inte vara den som var utanför så då slutade jag oxå och va elak.
Hade inte personalen uppmärksammat det hela så hade jag nog kunnat driva det ganska långt.
Det är svårt att stå upp för det som är rätt även om man är många.

__________________

Jonas Fröberg

Hej!
Få människor är så uppriktiga om att de har mobbat. Många hade velat skyla över den sanningen.

Varifrån får du den styrkan till ärlighet?

Vänlig hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

oälskad

Hej!

Ingen aning, visst jag skämms för det jag gjorde.
Men jag visste inget annat sätt då att få ur mej allt jag kände och tänkte än att trycka ner nån som var svagare , i dag vänder jag det inåt istället vilket är lika dumt.

__________________

Jonas Fröberg

Förstår.

"inget annat sätt då att få ur mej allt jag kände och tänkte än att trycka ner nån som var svagare"

Du beskriver det klarsynt. Detta sker på många arbetsplatser idag, inte bara i fabriken med tuff jargong utan även på kontor. Det är inte alltid cheferna är så tydliga som personalen på ungdomshemmet var.

Förstår att det är smärtsamt att vända kraften inåt.

oälskad

Jo det är det, försöker rikta min ilska där den hör hemma men det funkar inte alltid så bra.

__________________

Jonas Fröberg

Fattar.

Tänk om fler människor kunde va så ansvarstagande (trots smärtan).

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se