tessan62

Jag är i kris. Min 25 åräldre sambo gick bort för ett halvår sedan i cancer. Jag är 32 år och har haft social fobi i hela mitt liv. Har aldrig sökt hjälp för detta. Jag har levt genom min sambo och har inte behövt ta i tu med någonting i mitt liv. Har levt genom honom kan man säga. När han dog trodde jag inte att jag skulle överleva. Jag har ina kompisar, inget jobb (hjälpte till i hans firma när han levde) inga barn . Det enda jag har är min släkt i västerås. I desperation sökte jag till en trafikskoleutbildning och blev antagen.Utbildningen börjar på måndag och jag är livrädd för att gå dit. Jag har inte haft ett riktigt jobb sen 2002 och min enda utbildning är 3årig omvårdnads linje till undersköterska. Men jag känner att ska jag göra nånting med mitt liv så måste det ske nu innan ja blir alltför gammal. Men eftersom det här kom så plötslit med utbildningen så känner jag bara motstånd. Jag tror inte jag kommer att klara av att vara med folk. Finns det någon akut medicin man kan få. Jag vill ju så gärna klara av detta. Ska jag kontakta någon psykiatri mottaning i dag söndag. Jag är sååå nära att bojkotta utbildninen det känns alltför övermäktigt. Jag har både en sorg i hjärtat efter min sambo plus denna gräsliga sociala fobi. Dricker vin i stort sett varje dag. Är till och med rädd att gå till en psykiatriker. Men jag vill inte missa denna chans till en bra utbildning till nånting som jag vill jobba med. Jag måste få någon medicin i dag söndag annars kommer jag inte klara av uppropet på måndag. HJÄLP!

Mikael G

Det enda jag kommer på som kan fungera är om du tar kontakt med psykakuten på din ort. Vet dock inte hur dom ser på saken och vilket behandling de rekommenderar.

Sjukhus tror jag inte skriver ut ångestdämpande så snabbt utan någon sorts utvärdering.

Det viktiga är att du nu sätter igång någon sorts behandlingsprocess, så får utbildning och annat komma när du är redo för det.

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik i framtiden.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

tessan62

Tack för svar. Tycker du inte jag ska gå på uppropet i morgon oavsett om jag får ångestdämpande i dag eller inte?Jag ska i alla fall vända mig till en psykakut som du föreslog. Jag är så rädd samtidigt att gå till en psykakut, jag är ju ingen psykopat i den bemärkelsen utan har bara sociala problem som yttrar sig i prestatitionsångest och rädsla för misslyckande och att bli förlöjligad. När jag var yngre var det även hemskt att vara på stan, jag inbillade mig att alla tittade på mig och tyckte jag var ful trots att jag är ganska söt. När jag handlar kan jag fortfarande inbilla mig att folk i kön stirrar på mig och att kassörskan kan se i genommig och min rädsla. Men det har blivit något bättre på äldre dar. Men fobin har ju styrt mig så att utbildning och vänskaper ej varit möjligt. Har ej vågat tänka tanken på skola eftersom gymnasietiden var ett helvete. Är så arg att jag inte sökt hjälp tidigare, men jag har flytt från mig själv och inte vågat ta steget. Nu när jag är helt ensam har jag inget annat val än att välja proffessionell hjälp eller fördärvet.

Mariiqa W

Bara för att klargöra en sak, det är inte bara psykopater som söker hjälp på psykakuten. Jag har varit där många gånger, och träffat på väldigt få psykopater. De flesta som är där är helt vanliga människor med olika sorters psykiska problem, finns många med social fobi och ångest. Den psykakuten som jag har varit på kan även, om de bedömmer det lämpligt, ge en mediciner att ta med sig hem.

__________________
*

tessan62

Hej igen! Jag har inte gått till psykakuten än,men jag funderar om jag bör ringa först och höra om man ´kan få prata med någon psykiatriker så att de vet om att man kommer, eller ska jag bara gå dit? Tack, jag kanske har lite förutfattade meningar om psykiatrin. hade en bild framför mig med väldigt svårt sjuka mentalpatienter som går dit. Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter på psykakuten.

Änglaflickan Inez

Hej! vill även jag understrycka att det är vanliga människor som går dit, som har akuta psyikiska besvär.
vilket jag dömmer ditt är.

Jag tycker du ska åka dit, de tar hand om dig när du kommer, kan docl vara endel väntan beroende på hur mkt folk det är. du kan ringa innan om du vill, eler bara åka.

de har oftast möjlighet att ge dig medicin , typ några tabletter då kan ta med, sm är ångestdämpade

jag vill puscha dig till att åka, men vet inte hur.
men jag vet du kan och då är välkommen.

jag tror det är så(iallafall i min ort) att du först får snacka med en ssk, seda med läkaren. men det tror jag är för att effektivisera. finns de som söker varjedag ju, och egentligen då inte har behov av att träffa läkaren, för de bara behöver prata eller nåt

men jag är säker på du kommer få träffa läkaren

kram

åk dit!!!

Jonas Fröberg

Hej!
Hur har det gått med kursstarten och psykakuten?

Min syster är överläkare i psykiatri och terapeut. Jag vet att många inom psykiatrin har ett mänskligt synsätt och vill hjälpa människor till ett bättre liv. I många fall kan medicin vara ett första steg på vägen för att kunna börja öva på positiva livsstrategier etc.

Så jag uppmuntrar dig verkligen att börja söka hjälp och börja öva!

Vad tråkigt att höra om dina svårigheter!

En mycket viktig faktor för att lyckas i ett förändringsarbete över huvud taget - och i terapi - är motivation. Den verkar du ha till 100%. Så jag tror att du kan skapa dig det liv du hoppas på!

Varm hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se

tessan62

Hej! jag hade sån ångest i går , inte så att jag ej kunde andas, men denna orosångest som kan ta knäcken på en. Väntade in idet sista med att ringa psykakuten. Runt 21 tiden tog jag mod till mig. Jag berättade lite om vem jag var och vilken situation jag hamnat i och att jag hade social fobi. Berättade också om utbilningen jag kommit in på och att för att klara av uppropet var jag tvungen att få något ångestdämpande tillfälligt. Enligt honom ger de inte medicin utav en sån anledning. Jag vet inte, men man kanske måste säga nästa gång att man håller på att krevera, jag försökte förklara det. Självklart förstår jag att det inte är någon långsiktig lösning. Ska kontakta en psykiatriker nu i veckan. Funderar på att skicka ett brev först, så de är lite förberedda om min situation och bakgrund. Hursom helst så sov jag knappt en blund i natt , men bestämde mig för att åka dit. Det var en otrolig påfrestning och sammanfattningsvis kan man säga att jag är inte redo att gå en utbildning nu i vår, måste få behandling i form av terapi och ev medicinering. Har anmält mig till några kvällskurser och funderar på att söka något vikariejobb nånstans så man får mjukstarta lite. JAg känner mig stolt i alla fall att jag vågade åka dit i dag.

Mariiqa W

Jag tycker att du ska vara jättestolt över dig själv, jag är så imponerad av att du vågare trotsa din rädsla och åka dit trots allt. Vilken kämpe du är!!

__________________
*

Jonas Fröberg

Hej!
Ja, jag är stolt över att du tar hand om dig själv och har satt igång processen att få hjälp. Jag kan rekommendera kognitiv terapi som har visat sig effektiv och ofta snabb i liknande situationer - du kommer hitta din väg.

Det är klart att du får respektera din egen sorg över det som varit.

Och jag vill bara säga att med din motivation så är jag ÖVERTYGAD om att du kan skapa stor förändring i ditt liv med vänner och jobb, och kanske till och med ganska snabbt!

Fortsätta gärna att skriva och berätta så kan du säkert få stöd och tips som hjälper på traven.

Varm hälsning,
Jonas Fröberg

__________________
Jonas Fröberg, med. kand. (läkarprogrammet), Master Powerthinking Comunicera, skådespelare och konsult. Arbetar med social fobi, självkänsloträning och kommunikation. Coachar om man ska hålla föredrag, säljmöten och tal. Tfn: 070-985 04 54. E-post: jonas.froberg@comunicera.se