Jonas Fröberg

Många har skrivit om rädsla för att sätta gränser.

Särskilt med närstående kan det vara jobbigt.

Det finns en koppling till självvärde. Är jag värd att sätta den här gränsen? Får jag stå upp för mig själv? Blir jag respekterad då?

Samtidigt kan det vara väldigt positivt att sätta ned foten - folk kan få upp ögonen för en. Börja respektera en. Och det kan kännas skönt för en själv. Självkänslan stiger.

Ibland handlar det om överlevnad att sätta gränsen.

På Nätterapi session 18 finns många bra tips hur man kan sätta gränser. Jag tänkte återkomma här med några.

Jag vill öppna den här diskussionen om att våga sätta gränser eftersom det är så viktigt för många. Att stötta varandra och få inspiration eller råd kan vara ett jättebra steg i utvecklingen!

Kopplingen till social fobi kan vara att man litar på sin egen förmåga att sätta gränser vid behov. Att man står upp för sig själv i svåra situationer.

Misslyckade gränssättningar, någon? Framgångsrika? Tips?

Hälsning,
Jonas Fröberg

Mariiqa W

Min mamma hade svårt att förstå att hon och jag var olika personer, så med henne har jag fått dra gränser. Hon är terapeut och när jag var sjuk ville hon gärna ge mig behandlingar som fungerade på henne när hon var sjuk. Men behandlingarna fungerade inte på mig och det ville hon inte inse. Då fick jag, gång på gång, förklara för henne att hon var min mamma och inte min terapeut, att terapin skulle jag ta med någon annan och att jag behöde henne i mammarollen. Efter en lång tid så förstod hon och accepterade det, och idag säger hon att det var bra att jag förklarade så tydligt hur det var.

__________________
*

Jonas Fröberg

Hej!
Vad stark du var som kunde vara så tydlig mot din mamma, redan när du var så ung. Vet du var du har fått den tydligheten ifrån? Hur använder du den i andra sammanhang?

Hope

Jag fick sätta gränser till min mamma när det gällde mina barn.
Hon hjälpte mig mycket med dem när de var små, kändes som jag fick uppfostra henne oxå.
Hon tyckte jag var för slapp med barnen, jag fick tala om för henne att mina barn faktiskt hade medbestämmanderätt hemma, vi lyssnade och respekterade varann (jag å mina barn).
Det var svårt för henne och mig, då jag fick ta om det och om det, för att det skulle gå in.

Mariiqa W

Jonas - Jag lärde mig nog efterhand att det enda sättet att visa min mamma vart gränsen går är att säga det på rätt sätt, så att hon förstår och inte känner sig påhoppad. Och sen vara tydlig och konsekvent, där går gränsen. I andra sammanhang försöker jag att dra gränser som känns bra för mig, det är något som jag jobbar en hel del på eftersom jag gärna vill "vara till lags". Men jag försöker förklara för mig själv att jag måste må bra för att kunna ta hand om andra, vilket betyder att jag måste dra vissa gränser. Jag tror att tydligheten och gränsdragandet kom inifrån mig själv, när jag började respektera mig själv. Innan det drog jag aldrig några gränser. Är uppväxt med att man inte drar gränser utan ställer upp jämt, men man måste ju inte fortsätta med sina inlärda beteenden som tur är

__________________
*