Trollsa

När jag var till min samtalskontakt sist fick jag höra att jag nog har social fobi. Jag får nämligen ångest för allt, även vanliga familjesammankomster. Jag drar mig undan när jag mår dåligt. Vill bara stänga in mig i ett mörkt rum. Men hur kan det stämma med min egentliga personlighet? Jag har aldrig förut varit rädd för att ta kontakt med människor, jag har rest runt Europa på egen hand. Visst har jag dragit mig tillbaks de senaste åren. Vågar inte ta kontakter som är viktiga för mig. Är rädd för att öppna brev osv. Men kan jag verkligen ha social fobi?

Mariiqa W

Vad du har kan inte jag svara på, kan inte tillräckligt om social fobi och dessutom känner jag dig inte. Men utifrån egna erfarenheter så får jag själv väldigt olika symptom på psykiska sjukdomar när jag mår dåligt.

Och egentligen är ju inte diagnosen huvudsaken, utan att hitta en väg så att du kan må bättre. Hoppas att du hittar din väg snart!

Kram

__________________
*

Trollsa

Tack för svaret! Nej, själva diagnosen bryr mig inte. Jag vill bara må bättre. Men det som stör mig är att jag alltid förut varit en människa som tar kontakt, inte bekymrar mig för vad andra ska tänka och tycka. Fast nu är allt så annorlunda. Jag fick en ångestattack när jag besökte en bekant som hamnat på lasarettet. Det var inte trevligt att känna illamåendet, kallsvetten, yrseln, när jag egentligen var där för att stötta. Jag ville bara hem.

Mariiqa W

Jag tror att du kommer att hitta tillbaka till den människan som du var, utan ångest och rädslor för vad andra människor ska tänka och tycka. Hoppas att din samtalskontakt kan hjälpa dig med den biten!

__________________
*

Trollsa

Tack för dina fina ord! Skönt med lite stöttning.

Mariiqa W

Jag stöttar så gärna, du verkar vara en tjej som kämpar på trots motgångar och sånt vill jag uppmuntra.

Kram

__________________
*

Trollsa

Åh, tack snälla! Ja, det har varit mycket svårigheter, men jag vet att det blir bättre. Bara för att det helt enkelt måste det. Jag vill inte ge upp!

Mikael G

Det låter som att social fobi är en del av din ångestproblematik, men jag tror inte att en rädsla för människor är orsaken till att du känner social ångest. Får du ångest för "allt" så låter det mer som panikångest.

Vad är det som är jobbigt med att öppna brev? Känner du ångest över det mesta som handlar om att ta ansvar?

__________________
Mikael Glännström
Skriver en självhjälpsbok/självbiografi om ångestproblematik i sommar. Har ambitioner att forska kring ångestproblematik och speciellt utvärdering/utveckling av behandlingar och behandlingsmetoder.

Tidigare lidit av panikångest och social fobi i åtta år.

Trollsa

Nej, det handlar nog inte om ansvar. Det är mer en överväldigande känsla av att inte kunna kontrollera tillvaron. Jag har varit med om många jobbiga saker och blivit utsatt för hotelser, anmälningar och rena trakasserier. Så rädslan kommer nog ur det. Att inte kunna känna mig trygg någonstans.

attleva

Hej Trollsa!

Jag har varit i en liknande situation. Jag är också en tjej som varit med om mycket, till slut blev jag rädd för allt. Det var som att varje liten sak som kunde hota min trygghet, blev ett jätte-hot. Det kunde tex också vara ett brev. Jag gick i samtalsterapi, och jag hade tidigare blivit sagd att jag hade social fobi, men min terapeut menade att det var fel. Dessa oroligheter var, menade hon, bara tecken på hur dåligt jag mådde och att det skulle gå över när jag kom på fötter igen. Det gjorde det, i takt med att jag fick vila, hitta trygghet, få ordning på allt som ställts upp och ned i den kris jag befann mig, så släpte rädslan. Hon menade att jag helt enkelt inte orkade ta mer just då, och att det var därför detta kom. En slags hjärnstress, och ett sätt att försvara sig. Det här är åtta år sedan nu, och jag är fri från dessa "åkommor".

Ville bara dela med mig, för att du skall känna att det inte alltid måste vara så som du beskriver.

Det kommer att gå över.

Attleva