Annkatarin

Hej!
Jag går till en psykolog 1 gång i månaden, den här gången hann vi inte med allt så jag fick gå därifrån med massa frågor.
Jag har börjat örfila upp mig för att jag vill känna smärta. Det är ju inte livshotande, men irriterande. Om jag försöker låta bli blir jag snabbt sämre och börjar hata mig själv. Jag har inte skurit mig. Jag jobbar med människor som har självskadeproblematik, så jag vet vilket h*vete det blir då. Jag har antagligen en ätstörning som jag har haft i snart 6 mån. Men det är ju ett annat ämne, men jag tror att det hänger ihop lite. Jag är normalviktig. Vad ska jag göra? Tack!

Änglaflickan Inez

detta med att tiden inte räckertill hos psykologen är ngt jag tror många upplever. Jag vet inte riktigt hur din psykolog jobbar. men tycker du ska ta upp frågan med denna, om att du går därifrån med massa frågor du inte hann få svar på.
ibland kan man göra som en dagordning vad man vill ta upp, å göra en prioritering på denne, för allt hinner man sällan med upplever jag.

jag tycker du ska ta upp det där med att du örfilar dig själv med psykologen, för även om det inte är livshotande så är det absolut inte konstruktivt och långsiktigt funkar det inte. du förlorar så mkt mer än vinner på det. rent psykiskt, för så länge du fortsätter så kommer du inte komma så långt framåt som du nog vill.

kram

Marie Berntsson

Tags: psykolog, självskade problematik, ätstörning

Hej!

Jag tycker absolut att du ska ta upp dina frågor med psykologen. jag tycker att det är jätteviktigt att ta tag i dina problem innan det blir värre. Jag skulle rekomendera dig att gå en gång i veckan istället, då får man mer kontinuitet, och det är inte så långt mellan gångerna. Fråga henne och säg att du behöver det, att det är viktigt för dig.

Kram
Marie

__________________
Marie är utbildad i Master Powerthinking med kognitiv inriktning. Hon arbetar mycket med ångest/panikångest, självskadebeteenden, självmord, självkänsla och BDD mm. En både inkännande och engegerad person, där inga känslomässiga kränkningar är för stora.
Vill du ha Marie som terapeut, hör av dig till marie@comunicera.se

Annkatarin

Hej!
Jo, vi gjorde upp en prioritetslista innan vi startade, men vi hann inte med allt ändå. Det händer så mkt just nu och allt kommer på en gång: röster (bara ibland, men de är MYCKET jobbiga), självmordtankar, örfilandet, får för mig att människor kan höra mina tankar. Dessutom tänker jag ofta ut hur jag ska kunna skada mig mest, men lindrigast...Om du förstår vad jag menar?
Jag har pratat med psykologen om örfilandet, men hon tycks mena att jag ska lösa det helt själv (Tänk på hur det var förra gången, vad fick dig att sluta? frågade hon. Men herre Gud, det var ju för länge sen...när jag var tonåring! Det minns ju inte jag nu, 15 år senare! *lite arg på henne*) Det kanske inte är så allvarligt iallafall, psykologen tyckte nog inte det!
Tack för ditt svar!
Kram tillbaka

Annkatarin

Jag hörde mig för med min psykolog och hon kunde träffa mig varannan vecka, alltid något. Ska dit den 24e. Känns som ganska lång tid. Jag vet inte om jag klarar av det här så länge. Men jag försöker väl. Psykologen verkar vilja att jag ska ordna upp detta helt själv och det känns TUNGT!
Jag har svårt att be om hjälp och jag skulle helst inte vilja störa någon. Så det är ett jättekliv för mig att bara be om mer tid hos psykologen, att våga ta den platsen.
Kram tillbaka,
AnnKatarin

Änglaflickan Inez

jätte bra att du pratade med psykologen om att du vill ha tid oftare.

nej man hinner inte med allt trots prioriteringslista.... förlåt om jag fick det att verka så. En prioriteringslisa så tar man om det som är mest prioriterat liksom. för att inte missa det, samt att man vet hur mkt man egentligen skulle vilja hinna med. Ibland kanske man hinner allt på listan, ibland gör man inte det, beror på hur mkt det är och hur djupt det är.

jag förstår att det är mkt som rör sig, och röster´, tankar, känslor och allt är grymt jobbiga. Att sedan behöva tänka på hur man ska skada sig hela tiden tar mkt kraft och energi.

vad vinner du på att skada dig?

jag kan förstå att du blir arg när hon säger att det kommer lösa sig av sig själv. jag vet inte exakt hur hon tänker
men självskadande är ju en symptom på ngt. och behandlar man grund orsaken så försvinner ofta symptomen

jag förstor dock att du vill snacka om ditt självskadande för det är ju ett stort problem, och du vill inte fortsätta sådära eller??

jag tycker det är bra att du skriver här, så fortsätt gärna emd det om du vill =)

Annkatarin

Nej, jag vill inte skada mig själv. Problemet är att jag vill känna smärta. Den psykiska smärtan måste få ett utlopp i fysisk smärta. För att kännas på "riktigt". Det är knäppt. Min psykolog ska försöka komma till mitt jobb och se hur jag jobbar. Rådet jag fick av henne var att ta ledigt och åka hem till mina föräldrar, men hon förstår inte att jag mår bättre i veckorna när jag jobbar, det är ju på helgerna jag mår som sämst! Men mina arbetskamrater tyckte inte att det var det bästa rådet, de sa att jag gärna fick komma även om jag mådde dåligt, de hade förståelse för det. En arbetskamrat sa att jag måste lägga mig i vilorummet ibland, och det ska jag försöka göra när jag känner att det blir för mycket! Tur att man har bra arbetskamrater!
Tack för dina meddelanden!

Annkatarin

Ja, då var man hemma igen då. Åkte in till akuten (dock inte för självskador). Fick medicinspruta i rumpan och blev alldeles yr. JAg ville ta livet av mig. Nu sitter jag här och är glad att mina förösk bara avstannade vid försök. Jag blev avsläppt på en avdelning som jag varit på tidigare.
Jag gör ECT nu och måste vara på sjukan varannandag (mån ons fredag) i två veckor. Sedan kommer underhållningsdos på det också!
HA det bra allla!
AnnKatarin