Liten kuling

zzzzz: Når ordene sitter fast og det er vanskelig å få fram hva du føler med dem, klarer du å tegne noe av det du føler? Eller bruke andres ord for å føle at du får uttrykt deg? For eksempel en sangtekst som forteller noe du også føler. Eller overskriften i en avisartikkel. Eller finne et bilde som sier hva du føler? Kanskje sette sammen et bilde med utklipp? På norsk heter det kollasj, men jeg vet ikke helt hva dere kaller det Det trenger ikke være noe stort... eller lite... eller midt i mellom... det er ingen krav eller forventninger... det er bare et ønske om at du skal si et eller annet som du føler forteller hvordan du har det. Det er bra for en selv å føle at man vet hva man føler. Det blir litt mindre skummelt ofte da, og mye mer konkret.

Jeg er her, bare litt fraværende da jeg er i særdeles rar form for tiden. Men jeg er her og jeg lytter - bare gi et pip. Og - har du ikke ord, er et pip, et vink med hånden, et smil, et surt ansikt - alt er måter å kommunisere på. Gi deg lov til å ikke ha fasiten og alle de "riktige" ordene.

Kram

zzzzz

kollage var en bra ide, ska ta till mig det du har skrivit och prova det.
var ett tag sedan jag målade,senast var i skolan men slutade med det för att jag hade för höga
krav på mig själv. alltid något man ta upp fast utan krav den här gången

pappasflicka

du kan ju börja med ett privat meddelande här på TP?

__________________

Louisan

Nej! Överdos är inte svaret, det hoppas jag att du förstår.

Det du beskriver kände jag också en gång, för många år sedan. Det kanske låter som "floskler" i dina öron, men i regel är inte den känslan konstant. Har du fått någon psykisk sjukdom diagnostiserad kanske det kan vara annorlunda, annars tycker jag att det mest låter som att du behöver ta dig igenom denna period i ditt liv, på bästa möjliga sätt.

För min egen del handlade det om att göra ett val. Antingen att göra slut på lidandet eller att välja livet. Att göra slut på lidandet var jag för feg för, så då fanns bara livet kvar. Och för att livet inte skulle vara ett liv som levande död, värsta sortens situation, så lyckades jag till slut kämpa mig upp ur avgrunden. En ren överlevnadsinstinkt.

Jag vet att dessa kommentarer inte hjälper dig just nu. Inte när du är mitt uppe i smärtan. Men du kanske kan bära orden med dig, någonstans i bakgrunden. Den situation du har just nu kommer inte att vara hela livet, jag lovar dig. Det är det som är det fina med livet och tiden, att man aldrig riktigt kan veta vad som kommer att hända.

Jag trodde, precis som du, att mitt liv skulle bestå av en ständig själslig smärta. Ack, så fel jag hade! Jag vågar inte ens tänka på allt jag skulle missat om jag gjort slut på mig den gången.

Ha is i magen! Ta en dag i taget. Greppa de tillfällen du får till ro i själen. Till slut ska du se att du plötsligt står där, med egen styrka, på egna ben. Inte i morgon, inte nästa vecka. Men dagen kommer när du minst anar det. Håll ut bara. Jag håller tummarna!

__________________
Det är inte svårt att vara glad om man inte är ledsen
och att vara modig är lätt om man inte är rädd.

miffo79

Vad skönt att läsa att jag inte är ensam. jag känner mig precis så som ni har beskrivit. Det jobbigaste med att må som man gör är att man känner sig så ensam trots att man vet att det finns människor i min omgivning som älskar mig. Det spelar ingen roll då jag inte känner att jag kan prata med dem. Man måste själv ha varit i denna avgrund för att veta hur det är. Det sjukaste är att det hjälper att läsa om vilket sätt som är det bästa sättet att dö på. Inte för att jag har det modet eller fegheten att ta detta beslut att korta ned mitt liv. Men att det går att läsa om andra som funderar över det gör att man på något sätt blir lugn.

zzzzz

Har blivit diagnostiserad med depression och ångest sedan ett år tillbaka.
blev bättre ett tag men utan ork och känner mig sedan sommaren sämre igen. Var inlagd då på lpt, något som jag hoppas slippa göra igen. Vill
verkligen inte dit igen.
Ska tänka på vad du har skrivit och hoppas att en dag ska jag klara av detta.

zzzzz

Håller med, det är först när man varit där själv som man kan veta.
Andra kan försöka förstå och vilja förstå.
Det är bra att du har skrivit här, ifall du vill kan du skicka ett meddelande
på den här sidan ifall du vill prata om något ifall du inte har någon i din närhet.
Jobbar du eller går du i skola? Då kan du försöka prata med någon där.
Är det svårt att prata? Skriv då ner hur du känner dig på ett papper och
visa det för någon. Behöver inte stå så mycket ifall du inte vill.
Det viktiga är att försöka.
För mig tog det lång tid innan jag ens sa att jag mår dåligt, tog år.
De jag har berättat för vet lite men inte mycket hur det egentligen är.
Hoppas att det inte tar lika lång tid för dig.
Ju fortare desto bättre.

Corey

Kärlek är den bästa medicinen.