Setu

Ett par tillägg bara.

För att göra en enkel metafor så kan man skriva som så, att en muskel går att träna och tvinga den att bli större och starkare eller båda delarna. Det samma gäller hjärnan och ens tankebanor, att lära sig tänka i nya banor och utvidga sitt medvetande. Säkerligen har du, trådskaparen menar jag, redan gjort det. Men ibland krävs det någonting, kanske en slump eller något annat, för att ändra tankebanor. En planet ändrar inte sin bana utan att något inträffar som kan påverka dess bana. Det samma gäller kanske ens medvetande och tankebanor.

En del människor, likt jag själv, kan enbart hjälpas med medicinering.

nellie

Hej Setu!

Kan inte mer än säga STORT TACK!

Mår för dåligt nu, för att kunna utveckla det du får mig tänka på/kring,
är för disorienterad och ofokuserad pga av hur jag mår, men återkommer här eller via PM.

Jag uppskattar din förståelse, empati, intelligens, dina liknelser
och den tid du tar dig för att komma med kloka tankesätt och råd till mig.

Än en gång stort TACK!

/ n

Setu

Hej på dig nellie. Ingen orsak alls, det är trevligt att du uppskattar det. Givetvis är det svårt att hjälpa någon via internet genom några få inlägg, men återkom när helst du vill och om du vill. Kanske kan man utveckla någonting genom att bolla resonemang med varandra. Kanske bara något litet och tillfälligt, eller något mer varande. Svårt att veta sådant innan. Det är ju ofta, dock inte alltid, men ofta så, att det handlar om att försöka ändra på något i uppfattningar och upplevelser man har. Så det är bara återkomma när och om du vill, här i tråden eller PM, när du känner att du vill och om du vill.

Tack för dina kommentarer. Många hälsningar från Setu.

Mariiqa W

Du får tolka mitt svar som du själv vill. Hur jag vet att det funkar för dig, helt klart vill du inte veta det, det märks på ditt svar. Är det ömkan du vill ha, eller råd och hjälp? Fortsätt säga att det inte går, om du nu känner att det hjälper dig vidare i livet. Jag kan bara prata utifrån mina erfarenheter från att vara på ett liknande ställe som du är nu. Du vill ha någon som fixar dig, så att allt blir bra, men det kommer inte att hända. Den personen finns inte, och skulle någon utge sig för att vara den så tycker jag att du bör se upp. Det är du som kommer att behöva göra jobbet, du som måste vända helvetet till något ljusare. Och det kvittar vad jag och alla andra härinne säger, för i slutändan är det du som måste ändra på ditt liv om du vill ha någon förändring.

Men visst, dissa mina råd bara för att jag säger att det går. Skit fullständigt i att jag försöker ge dig hopp, ta det som en spark i magen istället. Jag behöver inte och tänker inte ursäkta dig, be dig själv om ursäkt istället om du nu tycker att en sån är på sin plats. Det är inte mitt liv som blir förstört av att du är självdestruktiv.

__________________
*

nellie

Mariiqa W

Jag tror inte du vill ge upp. Vad gör du härinne isf? Ville du ge upp, så skulle du inte söka hjälp. Jag är ännu inte utbildad och jag befinner mig här som medmänniska med min historia och min bakgrund som enda redskapen till att hjälpa.

Du behöver inte lyssna på mina råd, visst, jag vet inte om din fulla problematik och jag ÄR INTE TERAPEUT så jag försöker bara stötta och peppa så gott jag kan.. Och vill du ha svar som utgår ifrån att du inte fixar det, så är du på helt fel ställe just nu. Härinne stöttar vi varandra till att fixa saker.

Dock måste jag säga att du är intressant. Vartifrån kom denna ilska och kämparglöd? Helt plötsligt har du svängt ifrån att det är helt hopplöst, till att du kämpar. Du kanske inte är så svag som du visar upp..

__________________
*

Setu

Nu har det förvisso utspelat sig en debatt mellan nellie och Mariiqa W. Men jag känner ändå att jag vill lägga mig i lite grand.

Jag tror absolut att Mariiqa W menar väl med sina inlägg. Missuppfattningar är ändå något som kan uppstå, trots välmening. Nellie tolkar Mariiqa Ws svar som en spark i magen. Det kan man se ur åtminstone två synvinklar och säkerligen många fler. Men dom två som ligger närmast till hands är väl då att Mariiqa W har misslyckats med att framföra sitt budskap på ett sätt som nellie upplever som träffande och passande på henne. Man kan också vända på det och mena att nellie inte uppfattar Mariiqa W andemening. Som jag tidigare skrev tror jag inte alls att Mariiqa W menar något illa utan tvärtom. Däremot upplever jag det, genom dom texter som skrivits, som om Mariiqa W har tolkat nellie fel. Det upplever ju även nellie eftersom hon skrev det mer eller mindre öppet. Självfallet kan inte jag heller tolka nellie hur som helst, därför lämnar jag så mycket som möjligt öppet.

Det kan vara så att det faktiskt inte går. Det finns extrema fall, där man kan kämpa i blindo. Vissa fall är sådana att man skulle kunna göra följande liknelse. Nämligen den att säga till en blind människa att se, och att den blinda människan kan lära sig se bara den kämpar tillräckligt hårt. Det är helt enkelt en omöjlighet.

Egna erfarenheter är förvisso bra att dela med sig av, men egna erfarenheter går långt ifrån alltid att applicera på andra människor.

Nu kanske jag har läst slarvigt och i så fall blir jag gärna rättad, men jag har inte sett någonstans att nellie har skrivit att hon vill ha en person som ordnar upp det för henne. Att vända helvetet till något ljusare är för vissa en omöjlighet. Som att röra ett par förlamade ben. Vissa har det väldigt svårt, men det går till slut ändå. Men det krävs något visst. Man kan aldrig vända ett helvete till något annat, man kan aldrig omvandla ljus till mörker eller en planet till en stjärna. Man kan enbart försöka ta hjälp av dom transaktioner som finns och som genererar nya tankar och situationer och därmed skaffa sig nya upplevelser.

En ganska djärv och fatal mening anser jag. I så fall har du skrivit och kommer att skriva i meningslöhet om det ändå kvittar. Jag menar att man påverkas av sin omgivning och är en del av omgivningen själv. Utan marken, luften och människor och allt annat hade man inte kunnat finnas till. Visst påverkas man av andra. Även vad andra skriver. Du kanske har läst en bok då och då som verkligen påverkat dig.

Det är fint av dig Mariiqa W. Ibland är det så att "dom vanliga" kommentarerna inte räcker, utan att man måste gräva mer på djupet, bolla med varandra. Ibland måste man bolla riktigt tunga bollar mellan varandra som grundar sig på stora och ibland existensiella frågor. Ibland kanske man också söker svar på frågor som inte går att ordna upp, men som kankse går att förlika sig med eller göra aningen bättre. Möjligheterna är många och vad nellie är ute efter vet hon själv kanske, eller så söker hon fortfarande.

Slutligen så vill jag återigen påpeka att jag tror att Mariiqa W menade väl. Jag hoppas också att ingen tagit illa vid sig av att jag lade mig i debatten. Min mening var inte att skriva illa om Mariiqa W eller skriva "över huvudet" på nelli.

Om något är oklart ska jag försöka klargöra det så gott jag kan.

Änglaflickan Inez

jag skriver inte till nån specifik utan i allmänhet...

jag tror man ska försöka se det så att det kan bli bättre än vad det är. för vad har man annars att kämpa för??

jag vet och förstår att man gärna ger upp när man k'ämpat massa i åratal. Samtidigt så styrs vi människor acv hoppet. Hoppet på förbättring, hoppet på att saker ska hända osv. det driver oss framåt.
tror att det är viktigt att inte lämna det

Setu

Du delar med dig av dina tankar, jag gör det samma igen.

Ibland är det kanske inte alltid är någon idè att försöka se det som så att det kan bli bättre än vad det är. Man måste också vara medveten om att det i så fall kan bli sämre också. Kan det bli bättre kan det också bli sämre.

Kämpa, ska det handla om en kamp hela tiden? Ibland kan det också handla om ett accepterande och att försöka integrera problem i sitt liv. Är man förlamad och vet att man aldrig mer kommer att kunna använda dom förlamade benen tillexempel så är det menignslöst att kämpa för att försöka gå igen. Istället får man försöka acceptera situationen så som den är.

En strävan efter mer och bättre hela tiden. Visst, det är ett sätt för människorna att optimera sig. Men ibland blir dessa jakter vansinniga och hetsiga. Det är rent allmänt skrivet.

Jag tror att det då och då kan vara nyttigt att ge upp hoppet och försöka uppnå ett tillstånd, så långt man nu kan komma dit, ett tillstånd utan hopp och hopplöshet, ett tillstånd med så lite tankar som möjligt, därifrån kan man kanske få nya insikter eller avinstallera en del insikter. Vad vet jag, det varierar säkerligen.

För att sammanfatta det hela lite kort så är jag säker på att "dom vanliga" kommentarerna inte hjälper på vissa människor. Jag är säker på att vissa människor inte alls blir mer stöttade av kommentarer som "kämpa på, det blir bättre" och liknande. Tvärtom kan det kännas uttjatat och svårt att läsa och höra gång efter annan. Då gäller det att hitta andra metoder.

Änglaflickan Inez

Jag kan förstå hur du tänker, även fast jag inte riktigt håller med. Absolut, det kan bli sämre. Men jag tror att man får mer ork astt fortsätta sin väg framåt om man är mer fokucerad på att det kan bli bättre.





Jag tycker inte att kämpa och att acceptera motsäger varandra.
vad jag menar med kämpa är att inte ge upp. vare sig det är psykiskt eller du är förlamad.
är du förlamad så är chansen att du kan gå igen minimal. och du får jobba på att hitta lösningar för att det ska fungera. Okej, du blir inte gående igen. men det blir bättre för dig, för du lärt dig hantera det på nya /andra sätt.
Likaså tänker jag om det psykiska. Att det kan bli bättre, visst du kanske inte blir fri från ex din personlighetsstörning. Men du lär dig att handskas med det på nya / andra sätt sdom i sin tur leder till att det blir bättreför dig. Acceptans är alltid viktigt anser jag. Inte förän du har acceptera en sak kan du förändra/jobba med den/leva med den.
Att acceptera är inte samma sak som ge upp.





ja kanske. fast jag tror inte som du. för att kunna nå dit du skriver, måste det finnas lite hopp kvar. frö att kunna ta sig mysteg framåt.
Jag har träffat 2 människor i mitt liv som jag upplever totalt har gett upp hoppet. Och ja...
Hoppet är det sista som överger en människa sägs det. Och jag tror personligen att det är så.
de personerna jag tänker på är inte i det skick att ens kuna skriva på en sånhär sida.långt långt i från. för det är liksom så, även om det känns som man gett upp totalt, så visar det att man skriver här, att det finns en gnutta hopp kvar.


tror som du där. Samtidigt ger var å en här det stöd och säger det som de kan, De flesta här är inte proffessionella, och kan inte erbjuda den hjälpen. Många delar sin upplevelser och skriver om hur de haterat saker, för att det kanske kanske ger ngn annan något.