Ursprungligen postat av brokenXangel

Jag är överviktig och har ett problem...
När jag äter (både mat och godis) så äter jag för mycket, så att jag mår illa och vill spy.
P.g.a. av detta så har jag gått mycket i vikt som ni kanske förstår.

känner mig lite fånig när jag frågar detta, men är detta självskadebeetende?

Ursprungligen postat av Änglaflickan Inez

du, här behöver man inte känna sig fånig för man frågar olika saker, det är okej att fråga, och frågar man inte får man ju ingenting veta.

du skriver att du vill spy, brukar du göra det oxå?

Ursprungligen postat av Annac

Hej,

Håller med ovanståeende, du är INTE fånig.
Jag har själv en familjemedlem som lider av samma problem, och han kallar det "ätstörningar". Han kräks dock inte efteråt, utan när han "äter utan stopp" beror det på att han mår dåligt, det är ett sätt att döva sin ångest på.
Jag antar att alla beteende man själv mår dåligt av är självskadande, och det finns med största sannolikhet bakomliggande faktorer till alla beteende, både s.k negativa och positiva.

Min släkting sökte dock hjälp av både psykolog och dietist och är på väg ut ur sin problematik.

Varma hälsningar
Anna

Ursprungligen postat av Ralph

Det är ju inte bra att äta för stora mängder med mat och annat, men för många upplevs ju detta som befriande för stunden, för att ångesten inte känns lika stark.

Det blir en negativ spiral, för om man äter sötsaker regelbundet, så vänjer sig kroppen vid detta, och "sockerkickarna". Så det är ju inte fullt optimalt.

Men det är nog ganska vanligt att det är på detta viset, trots att vi är bland det magraste i europa. Så har 50 procent övervikt, samt 8 procent fetma (bmi >30) och av den gruppen inom fetma som är 8 procent, så är det nog något som föenar många av dessa att det har denna relationen till intag av kalorier.

Sedan ska sägas att alla med fetma inte har psykiska problem, men av egen erfarenhet så kan jag säga att från det psykkliniker man varit på (är ett antal) så är det oftast påfallande ofta att antingen är människor påfallande magra eller så har det fetma. Det är två motsatser vill säga. Så intaget av kalorier, verkar vara en sak som är en gemensam nämnare bland människor med psykiska problem. Antingen att man har svårt med intag av kalorier, eller det motsatta. Sedan förekommer det ju givetvis att människor med dessa besvär även har en sund inställning till sitt intag av kalorier.

Men det är något som jag reflekterat över de gånger jag varit inlagd. Nu är det bra många år sedan sist, men det ser troligtvis ut likadant idag. En annan faktor av det hela är att mediciner kan öka behovet av att äta dels mat och dels sötsaker.

Ursprungligen postat av Änglaflickan Inez

*krama om*