![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Självmordstankar - självskadebeteende - skär mig Har du självmordstankar? Våra experter kan svara på dina frågor. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
hejsan! jag är en tjej på 17 år som lever ett liv där allt se bra ut på utsidan! mina vänner är bra på alla sätt oh vis förutom att jag är en sådan person som lätt blir bortglömd. min mamma är konstant på mig om att jagär tjock och att jg inte har ngn större framtid. jag skulle verkligen vilja visa henne att så är inte fallet. Men jag klarar mig inte speciellt bra i skolan eller med dieter. jag väger 68 kg och är 170 lång, men min mamma anser att jag ska gå ner 10 kg till studenten. hon jämför mig konstant med mina vänner och berättar för mig att jag e bra men jag kan alltidbli mkt bättre. jag känner en stor tomhet, jag gråter mkt och jag gillar smärta. Vi slåss mkt i min familj. eller rättare sagt jag slåss och mina föräldar slår tillbaka. jag vet inte vad det är en jag känner ett sorts lugn när jag till slut är så trött efter att ha skrikit och kastat saker om kring mig att jg till slut somnar. jagäskar mina föräldrar men vi funkar inte ihop alls. jag har precis fått sommarlov men jag känner ingen speciell glädje. jag kan inte förstå varför mina vänne glömmer bort mig. eller varför ina lärare ogillar mig. jg försöker alltid göra rätt för mig. ibland funderar jag på att ta livet av mig, men jag har aldrig försökt. jag har letat efter ställen man kan få hjälp men ska det verkligen vara så att man måst försöka ta livet av sig innan ngn höjer på ögonbrynet?
|
|
|
|
|
|
#2 (permalink) | |
|
Rating 8
Platinamedlem
|
Citat:
Om du trots allt ger dig in på dieter så är risken stor att du går i bantningsfällan som styrts av stora multinationella livsmedelsföretag och läkemedelsföretag senaste decennierna. Du riskerar äta för lite fett och kanske du också äter margarin istället för smör. Bra fetter är viktiga för psyket, tankeförmågan och minnet. Fet fisk eller fiskolja plus animaliskt mättat fett är viktigast för cellerna i allmänhet och hjärncellerna i synnerhet. Om du äter mkt socker så bör du skära ned på det. Så kosten kan vara viktig för ditt mående och dina studier, men vad gäller vikten behöver du inte göra ngt åt den så länge du ligger kring där du är idag - en helt normal vikt.
__________________
Hobby-filosof... |
|
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|