|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om självskadebeetende Här kan du fråga om självskadebeteende, självmordstankar m.m |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-06-12, 01:52
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Beror på. Är man själv genuint övertygad om att drogerna inte är dåliga för en (så det inte handlar om förnekelse, utan en övertygelse), så skulle iaf inte jag kalla det ett självskadebeteende, utan något annat. En verklighetsflykt är det dock, men inte en bra sådan, eftersom det bara hjälper för stunden, och sällan gör något bättre, utan det vill gärna kännas sämre då ruset väl är borta. Själv har jag använt en del, men mest har det varit alkohol, och min erfarenhet är att ju oftare jag dricker, desto mer sänkt blir jag generellt. Det känns nästan som att man ackumulerar känslor när man bedövar dom på det sättet. De läggs på hög, och kommer sen tillbaka dubbelt så starka.
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
